Läs senare

Anmälan mot lärare leder sällan till kritik

En av sju anmälningar mot lärare för kränkning av elever leder till kritik. Det visar en genomgång av antalet avgjorda anmälningar 2009.

01 Apr 2010

Svenska elever känner sig allt mer kränkta. Antalet anmälningar för kränkande behandling till Skolinspektionen och Barn- och elevombudet (BEO) ökade med 142 procent mellan 2003 och 2009. Samtidigt leder mycket få av anmälningarna som riktas mot vuxna till kritik.
    Förra året inkom 259 anmälningar mot lärare och annan skolpersonal. Hittills har beslut fattats i nästan hälften av dessa. Uppgifter som Skolinspektionen tagit fram åt Lärarnas tidning visar att 14,5 procent av fallen ledde till kritik. Formellt är det alltid huvudmannen som kritiken riktas mot.

Ove Rang är förbundsjurist på Lärarförbundet. Han menar att det finns en stor överanmälan mot lärare, och att många rektorer oreflekterat tar elevens parti på grund av en oro för negativ publicitet.
  — Vi har sett ett ökat antal avsked av lärare som anklagas för kränkningar i och med den nya barn- och elevskydds­lagen. I många fall bildar rektorerna sig en uppfattning utan att höra lärarens version. Ingen ska kunna dömas ohörd. Men tyvärr verkar inte det gälla i skolan.
    Ove Rang betonar att en lagstiftning mot kränkningar i skolan är mycket viktig, men att lagstiftaren verkar ha glömt bort de anställda.
  — Att bli falskt anklagad är en otrolig pärs. Även vid ett frikännande blir konsekvenserna stora, till exempel att man tvingas byta arbetsplats. Vissa elever kanske ser en anmälan som ett sätt att hämnas mot eller bli av med läraren. Vid dessa tillfällen är det arbets­givarens ansvar att stödja sin personal.

Göte Appelberg är före detta chefsjurist på Skolverket och har skrivit boken »Juridik för skolledare«.
Han anser att det finns ett problem med hur lagen är utformad.
  — Jag är ingen vän av omvänd bevisföring, att det är upp till den anklagade att bevisa sin oskuld. I den bästa av världar kan eleverna kanske hantera detta på ett välbalanserat och moget sätt. Men i praktiken kan de anmäla bara för att de tycker illa om läraren som person. Och då har man mycket svårt att freda sig.

Även Ronnie Eklund, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, anser att rektorerna handlar fel när de stänger av eller avskedar lärare som anklagas för kränkning.
  — Det får man bara göra om det är fullständigt uppenbart att läraren gjort sig skyldig till brottslig verksamhet. Att bli oriktigt uppsagd är en minst lika stor kränkning som den som lärarna i många fall anklagas för.

Barn- och elevombudet Lars Arrhenius tror inte att det är ett stort problem med lärare som blir oskyldigt anklagade.
  — När jag träffat lärare har jag inte upplevt det som ett problem. Visst är det fel att bli beskylld för något man inte gjort. Men vi riktar inte heller kritik mot huvudmannen i de fall utredningen inte visar att en kränkning har skett.
  — Det är upp till skolledningarna att informera om att lärar­e exempelvis får tillrätta­visa en elev utan att det betraktas som en kränkning.
    Han menar att det viktigaste är att man tar elever som känner sig kränkta på allvar.
  — Även om en anmälan inte leder till kritik så skadar det ju förtroendet mellan elev och lära­re. Det räcker att en elev anser sig vara utsatt för att skolan måste utreda och i förekommande fall vidta åtgärder.

Anmälningar ökar starkt

  • Anmälningarna om kränkande behandling av elever i skolan har mer än fördubblats sedan 2003.
  • 2009 anmäldes 603 fall av kränkande behandling av elever till Skolinspektionen och Barn- och elevombudet. Det är 14 procent mer än året innan.
  • 40 procent av anmälningarna gäller att skolpersonal ska ha kränkt en elev.

Omvänd bevisbörda

15 § Om ett barn eller en elev som anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling enligt 9 § eller repressalier enligt 11 §, visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit utsatt för sådan behandling, är det huvudmannen för verksamheten som ska visa att kränkande behandling eller repressalier inte har förekommit.
Ur skollagen, 2008:571

ur Lärarförbundets Magasin