Läs senare

Åtta av tio elever med adhd och autism oroliga inför skolstarten

Debatt81 procent av eleverna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och 94 procent av deras föräldrar känner oro inför skolstarten. Nu måste skolledare och huvudmän agera så att lärarna får kunskap om hur man anpassar lärmiljön. Det skriver Ann-Kristin Sandberg, ordförande för Riksförbundet Attention, som idag presenterar en enkät om den alarmerande oron.

Om debattören

Ann-Kristin Sandberg,

Ordförande Riksförbundet Attention

Den här veckan börjar tusentals elever skolan efter ett långt sommarlov med en klump i magen. Vår enkät om oron inför terminsstarten gick ut till Attentions medlemmar under en vecka i augusti. Totalt inkom 1850 svar från vårdnadshavare där 32 procent avsåg flickor och 67 procent pojkar. 77 procent angav adhd/add som diagnos och 59 procent autismspektrum/Aspergers.

Siffrorna om oron är alarmerande, inte minst med tanke på att vi talar om en väldigt stor grupp barn. Mellan fem och sju procent av eleverna i den svenska skolan uppskattas ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF, det vill säga adhd/add, autismspektrumtillstånd, Tourettes syndrom eller språkstörning.). Räknar man in elever som har liknande svårigheter men som inte uppfyller kraven för en diagnos, blir andelen ännu större.

Bild: Colourbox

Oron gäller inte bara barnen utan i hög grad även föräldrarna. Så många som 94 procent av vårdnadshavarna känner oro inför skolstarten. Och tyvärr är oron befogad. Får man inte det stöd och de förutsättningar man behöver, ser vi att det inte bara leder till sänkta betyg och ovilja att gå till skolan, utan även till sämre självkänsla och psykisk ohälsa. Något som påverkar hela familjen.

Så här skriver en förälder i enkäten: ”Som mamma är det tufft att se sitt barn må dåligt varje dag… att behöva se henne misslyckas & bli deprimerad igen… hon pratar ofta om att hon inte vill leva.”

Flickorna sticker ut i enkäten, så många som 87 procent känner oro inför terminsstarten. För pojkarna är siffran 78 procent. Flickor diagnosticeras senare än pojkar med både adhd och autismspektrumtillstånd för att professionen har svårare att upptäcka dem. Det här är ett stort problem eftersom många flickor får hjälp alltför sent. Det kan vara ett skäl till att flickorna känner större oro.

Som mamma är det tufft att se sitt barn må dåligt varje dag… hon pratar ofta om att hon inte vill leva.

För att förebygga psykisk ohälsa är det avgörande att skolans personal har tillräcklig kunskap om NPF. Kompetensen kring hur man anpassar lärmiljön för dessa elever måste stärkas.  Detta är något som både Riksförbundet Attention och andra aktörer lyft fram. I vår skolenkät från våren 2017 ansåg bara 16 procent av föräldrarna att barnets lärare har tillräckliga kunskaper för att anpassa undervisningen, och endast 11 procent svarar att kompetensen om NPF är tillräcklig inom elevhälsan, den personal som ska stå för expertkunskaperna.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Riksförbundet Attention har till uppgift att sprida och öka kunskap. I flera rapporter har vi beskrivit utmaningarna i skolan för barn, unga med NPF och deras anhöriga. Så fakta finns. Men makten att förändra ligger i händerna på skolledarna och kommunpolitikerna. Att klara skolan är den viktigaste faktorn för att inte hamna snett i livet. Därför behöver denna fråga tas på allra största allvar. Det handlar om individens rätt att utvecklas och få vara en resurs i vårt samhälle, men också om vår gemensamma samhällsekonomi.

Nu i dagarna börjar Sveriges elever skolan, många av dem med NPF. De kommer tillbaka till en skola som inte fungerar. Kommunpolitiker och skolledare – ni som har makt att skapa förändring i elevernas vardag – vad tänker ni göra åt detta? För såhär kan vi inte fortsätta.

ur Lärarförbundets Magasin