Läs senare

Barnen har roligare och lär sig mer utomhus

En roligare skola – både för elever och lärare. Så kan man sammanfatta erfarenheterna från tre års utomhussatsning på Brokind skola i Östergötland.

13 Jan 2005

Tvärs över grusgången ett stenkast från Kinda kanal ligger 30 färgglada rep på rad. Mellan dem skuttar ett tjugotal nioåringar. Två och två håller de varann i händerna. Det blåser snålt och då och då bryter solen fram mellan molnflaken.
    – Är ni osäkra får ni räkna repen, förklarar Emma Hammar, 1  –7-lärare.
  Det gäller att ta stora skutt. Tre rep ska avverkas åt gången.
    – Femton … arton, tjoar Karolina Vikinge och Erika Miegel. Då och då blir de osäkra, stannar upp och räknar.
    – Javisst ja, tjugofyra. Efter några varv bland repen sitter treans tabell hyfsat, tycker de. Plötsligt ljuder en busvissling över gången. Det är dags att avbryta hoppandet och samlas i en ring på gräsmattan under ekarna. Arbetet med treans tabell fortsätter, men den här gången genom leken ”burr”.
    – Den som säger fel, släpper ringen och springer ett varv runt. Om du lugnar dig, så ska jag förklara för alla samtidigt! Okej, då sätter vi i gång.
    – Ett.
    – Två.
    – Tre, nej visst ja: burr! Det blir många språngmarscher runt ringen innan alla elever lyckas koncentrera sig så mycket att det lilla burret sitter där det ska.
    – Tjugonio.
    – Burr!
    – Bra, nu ökar vi tempot ytterligare!
  Efter tjugo minuter i det fria tumlar barnen in i klassrummet med rödrosiga kinder. Sista hälften av timmen räknar de i sina matteböcker. Precis som i vilken skola som helst.
    – Barnen lär sig mer utomhus. Allting blir mer konkret och praktiskt och de minns bättre vad vi har gjort, summerar Emma Hammar.
  Hon och alla andra lärare på Brokind skola har gått en fempoängskurs i utomhuspedagogik vid Linköpings universitet. Satsningen är en del i forskningsprojektet som beskrivs i artikeln här intill.
    – Vi gick ut förr också, men då handlade lektionen nästan alltid om naturen. Eller så gick vi ut och lekte något när klassen var trött eller när det var särskilt fint väder.

I dag är utomhuspedagogiken en integrerad del av skoldagen. Emma går ofta ut med klassen korta stunder, ibland bara tio minuter åt gången. Dessutom jobbar alla klasser utomhus schemalagt en halvdag i veckan.
    – Fast det är lätt att ramla tillbaka i gamla invanda fåror. Man behöver en spark i baken då och då, säger hon.
    – Kan jag visa det här på något annat sätt utomhus? Den tanken försöker jag ha med mig hela tiden. Ofta går det, om man bara funderar en stund. Det jag tidigare skrev på tavlan eller visade i böcker går lika bra att gå igenom utomhus fast på ett annat sätt.
  Hennes kollega Carolina Eriksson, 4  –9-lärare, hade bara jobbat ett år som färdig lärare när hon gick vidareutbildningen i utomhuspedagogik.
    – Det här var ingenting vi pratade om på lärarutbildningen. Innan jag gick kursen såg jag det mest som ett roligt komplement. Men mina ämnen skulle inte gå att flytta ut. Så tänkte jag. Men det gick förvånansvärt lätt att tänka om. Som exempel nämner hon kartkunskap.
    – Inte kan man väl lära eleverna kartkunskap ute, tänkte jag förut. Men det går faktiskt alldeles utmärkt!

I en övning delades klassen in i tre grupper: en återskapade Sveriges karta med rep och pinnar på skolgården, en gjorde Östergötland med berg, dalar och sjöar i sandlådan och en skapade skolans närområde i en annan sandlåda.
    – Sedan berättade de och visade för varann vad de gjort. De som inte varit med i gruppen fick till uppgift att hitta saker på de olika ”kartorna” och alla blev väldigt engagerade.
  Planeringen av klassens halvdag utomhus sköts av en utegrupp om fyra elever. Tillsammans med Carolina försöker de komma på vettiga och roliga övningar och lekar, ibland kopplat till vad klassen för tillfället jobbar med, ibland helt fristående. Uppdraget att vara med i utegruppen går runt bland alla i klassen, en vecka i taget.
  På det viset blir alla elever delaktiga och månar mer om utomhustiden, tror Carolina.
    – Det finns egentligen ingenting man inte kan göra ute. Skillnaden mellan ute och inne är bara att det mesta blir roligare ute. Barnen tänker inte på att de lär sig saker. De ser det nog mest som att vi leker. Det är dags för dagens sista lektion i Emma Hammars tredjeklass. Kroppen är temat för perioden. Den här veckan är det sinnenas tur. Emma Hammar samlar med en busvissling barnen runt en gräsklädd kulle bredvid skolgården.
    – En är hövding och ni andra indianer, förklarar hon. Under tjugo minuter får några i taget smyga fram mot hövdingen som sitter på huk på kullen och blundar. Så fort hövdingen hör steg från en indian, pekar hövdingen på indianen som får gå tillbaka och börja om. Den som klarar att smyga hela vägen utan upptäckt får bli hövding nästa gång. När tio hövdingar fått prova, avbryter Emma leken.
    – Vad händer när man blundar och stänger av ett sinne, undrar hon
  Hövdingarna berättar vad de hörde, vilka ljud de stördes av och hur de upplevde leken. Slutsats: när man stänger av ett sinne, i det här fallet synen, så skärps de andra.

Det bästa – men också det svåraste – med utomhusundervisning är att följa eleverna, tycker Emma.
    – När man kommer ut händer så mycket. Några elever kanske hittar en larv. Då gäller det som lärare att våga växla spår. Jag kanske hade tänkt gå igenom tvåans tabell. Men det får jag försöka lägga åt sidan en stund. Det bästa är förstås om man klarar att väva in larven i tvåans tabell. Men en sådan flexibilitet kräver stor vana, tror hon.
  Det bästa   – men också det svåraste   – med utomhusundervisning är att följa eleverna, tycker Emma.
    – När man kommer ut händer så mycket. Några elever kanske hittar en larv. Då gäller det som lärare att våga växla spår. Jag kanske hade tänkt gå igenom tvåans tabell. Men det får jag försöka lägga åt sidan en stund. Det bästa är förstås om man klarar att väva in larven i tvåans tabell. Men en sådan flexibilitet kräver stor vana, tror hon.

LÄS MER:





4Mindre stress när eleverna hade lektioner i det fria





4Många kopplar lärandet till böcker  





4Tio års erfarenhet av utelektioner

KARIN SÖDERGREN

ur Lärarförbundets Magasin