Läs senare

Betala det som behövande elever kostar

DebattHur kan 18 600 elever få lämna grundskolan utan att vara behöriga till gymnasiet? Politikerna måste börja prata med lärare och rektorer, ta reda på vad som behövs på varje skolenhet och ge resurser utifrån elevernas förutsättningar. En del elevers skolgång kostar helt enkelt mer, skriver Eva Myrehed-Karlsson, tidigare skolledare.

Om debattören

Eva Myrehed Karlsson

Konsult med uppdrag inom offentlig förvaltning, tidigare skolledare

I dagens skoldebatt florerar en massa nya, gamla och goda synpunkter om hur vi ska få till en skola som följer skollagen. En lag som ska ge alla elever rätt att få utbildning utifrån sina egna förutsättningar.

Men vårterminen 2017 lämnade 107 600 elever grundskolan av dem var 18 600 inte behöriga att söka gymnasiet. Dessa elever hade efter flera år i grundskolan inte nått kunskapskraven och därmed inte fått betyg för gymnasiebehörighet. Hur är det möjligt att skolan år efter år inte når alla elever?

Idag är skolornas ekonomiska förutsättningar typiska för ”landet lagom”. Om du som elev har behov som kräver mer än lagom då räcker inte skolans resurser. Det kan vara elever som behöver extra stöd och anpassningar utifrån en specifik svårighet men också elever som behöver extra utmaningar.

Grafik: Henrik Malmsten

Finansieringen av skolan bygger på att eleven har en skolpeng. Här kommer jag att tänka på bilden ”Är du lönsam lille vän?” Vet våra politiker på kommunal och statlig nivå vad varje elev kostar? På riktigt? Eller hur kommer det sig att vi år 2017 har en skolpeng som vilar på en liknande organisation i skolan som på 1960-talet, det vill säga 25–30 elever/klass och en lärare. Jag vet inte, men jag vet att fördelningen inte utgår från elevernas verkliga behov.

Tiderna och vad som krävs av eleverna har faktiskt förändrats sedan 1960-talet. Det är en utopi att tro att alla elever ska gå igenom svensk grundskola med samma skolpeng. En del elever har rätt till en skolgång som kostar mer.

Inte kan väl någon vara nöjd med att 18 600 elever inte nådde kunskapskraven? Hur ser deras framtidstro och tro på sig själva ut?

Inte hjälper det mycket med den snuttifiering som staten håller på med. De så kallade bidragen från staten måste kopplas till elevers möjligheter på respektive skola och bli permanenta om man inom skolan ska kunna arbeta långsiktigt. Lärarna sliter hårt för att få till en skola för alla. Jag tycker att stora klasser är bra, det ger eleverna möjlighet att möta många olika individer. Men med klasser på uppemot 30 elever behöver det vara två lärare/klass. Då kan alla elever mötas utifrån sina egna förutsättningar. Idag är det dock för få lärare runt eleverna för att de ska kunna möta upp alla elever på individ- och gruppnivå.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Jag vill uppmana alla politiker på kommunal och statlig nivå: prata med lärare och rektorer, ta reda på vad som verkligen behövs på varje skolenhet och ge resurser utifrån elevernas förutsättningar och möjligheter.

För inte kan väl någon vara nöjd med att 18 600 elever inte nådde kunskapskraven för att komma in på gymnasiet? Hur ser deras framtidstro och tro på sig själva ut? Att efter en nioårig grundskola inte komma vidare till gymnasiet – kan det leda till ett utanförskap?

Om vi är smarta så lägger vi mer resurser i skolan tidigt, istället för när en del av dessa elever har hamnat utanför samhället och kostar mycket mer.

ur Lärarförbundets Magasin