Läs senare

Brist på lokal och lärare styr undervisningen

Lindeskolan är ett ovanligt exempel. Skolinspektionens granskning visar att det ofta finns stora problem på språkintroduktion.

av Maria Lannvik Duregård
13 Apr 2017
13 Apr 2017
Källa: Skolverket

Tanken med språkintroduktion är att eleverna ska få en individuellt anpassad undervisning, för att så snabbt som möjligt komma ut på ett nationellt program. Men i själva verket är det bristen på lokaler och lärare, och inte elevernas behov, som styr undervisningen. Det visar Skolinspektionens kvalitets­granskning.

Av 42 undersökta skolor var det bara fem som klarade sig utan anmärkningar i granskningen.

— Det finns en stor omtanke och omsorg om eleverna hos skolpersonalen. Men det räcker inte, säger Thomas Nilsson, projektledare på Skolinspektionen.

På språkintroduktion samsas elever som har lång skolbakgrund med analfabeter och dem som gått få år i skolan. Trots att elevunderlaget är så heterogent ser undervisningen ofta likadan ut för alla elever. Det gör att eleverna inte får den undervisning de behöver.

För att kunna utforma individuella studieplaner så måste skolan ta reda på vad eleverna faktiskt kan. Skolinspektionens granskning visar dock att många skolor varken har kompetens eller utarbetade rutiner för hur kartläggningen av elevernas kunskaper och erfarenheter ska gå till.

— Kartläggningen är A och O för att eleverna ska få en flexibel utbildning. Det gäller att inte tappa i hastighet och kunskaper, understryker Thomas Nilsson.

Om eleverna ska klara ett nationellt program behöver de först och främst lära sig svenska. Samtidigt är det viktigt att de får fortsätta att utvecklas i de andra skolämnena, så att de inte halkar efter. Det vanligaste är dock att eleverna bara läser ett fåtal andra ämnen utöver svenska som andraspråk. Dessutom saknar de ofta både studiehandledning på modersmål och modersmålsundervisning, vilket är avgörande för kunskapsutvecklingen.

Trots att lärarna är mycket engagerade i sina elever, så har de alltför låga förväntningar och bristande tilltro till elevernas förmåga. De fokuserar mer på vad som brister än på de kunskaper eleverna redan har. Det krockar med elevernas ambitioner. Eleverna på de granskade skolorna känner sig understimulerade och efterlyser fler ämnen, fler lektioner och en mer utmanande undervisning.

Många nyanlända mår också psykiskt dåligt och behöver mycket stöd från elevhälsan, särskilt med tanke på att många är ensamkommande. Granskningen visar att de inte får det stöd de behöver.

Även om läsåret 2015/16 innebar en stor ansträngning med många nyanlända elever, så är problemen inte nya. De har påtalats år från år, betonar han.

— Det drabbar en mycket sårbar elevgrupp, säger Thomas Nilsson.

Särskilt oroväckande tycker han det är att skolhuvudmännens styrning och uppföljning inte fungerar. Få huvudmän har en plan för språkintroduktion. Han skulle önska att de skrev fram en bred plan, som erbjuder många och flexibla möjligheter — och att huvudmännen också styr efter den.

— Då kan man också följa upp undervisningen.

ur Lärarförbundets Magasin