Läs senare

Byta jobb är lätt — lämna elever svårt

LärarlivVill du få upp lönen — byt arbetsgivare. Men tänk om det blir sämre! Och är flytten ett svek mot kolleger och elever?

11 Nov 2016
Byta jobb är lätt — lämna elever svårt
Illustration: Emma Hanquist

Idrottsläraren Stefan: Jag fick bättre ledning, arbetsvillkor och lön.

Efter jul börjar jag på en ny skola. Det ska bli skönt. Jag har varit ensam idrottslärare på en F—6-skola och har länge retat mig på att min undervisningstid varit mycket större än klasslärarnas. I fjol hade jag inte en enda håltimme eller någon eftermiddag vikt för planering — och ibland bara 25 minuters lunch. Jag har många gånger påtalat problemet för skolledningen, men inget har hänt.

När rektorn på min nya skola hörde av sig tänkte jag därför att man alltid kan gå dit och kolla — och blev snabbt intresserad. Tjänsten innehåller även matte och NO och det ska bli kul att ha teoretiska ämnen igen. Det är bra att tvingas tänka nytt ibland och inte bara köra på i gamla hjulspår. Dessutom är det en högstadieskola, vilket ställer högre krav på undervisningen. Yngre barn är väldigt positiva och tycker allt är roligt, men det går att föra en mer inspirerande diskussion med de lite äldre.

Att jag får 3 000 kronor mer i lön spelar naturligtvis också roll. Jag bestämde mig för att byta jobb innan det var klart vilka som får del av lärarlönelyftet, men mitt eget lyft är ju jämförbart med det. Duktiga lärare ska ha bra betalt och jag förstår att lönespridning är en väg att höja den allmänna nivån, men hela tanken med lärarlönelyftet är jättedum. Det kan slå orättvist och skapa misstämning. De som väljs belönas inte alltid för sin undervisning utan för att de gör något som syns utåt. I stället för att ge var tredje lärare 3 000 kronor borde man ge alla 1 000 kronor i snitt — kanske 1 500 till en bra lärare, 1 000 till en halvbra och 500 till en mindre bra. Fast då återstår förstås frågan vem som är vad.

När jag diskuterat med mina kolleger om för- och nackdelar med att byta jobb har det handlat mycket om ifall bättre betalt uppväger den längre resa som ofta krävs när det nya jobbet ligger i en annan kommun. Men för min del blir det både högre lön och kortare väg till jobbet. Då förstår alla att jag byter, särskilt som jag har småbarn. Därför har det inte alls varit svårt att berätta i lärarrummet att jag ska sluta. Som idrottslärare jobbar jag också väldigt självständigt — det kan nog vara mer känsligt för klasslärare som arbetar tätt ihop. Jag har inte sagt så mycket om att jag varit missnöjd med ledningen.

Att byta skola kan också kännas lite jobbigt gentemot eleverna. Det spelar ingen roll om de får en ny lärare ibland, men det får inte ske för ofta. Tyvärr kan det nog bli så för många elever framöver. Eftersom arbetsgivarna inte månat om sin personal kommer många lärare att byta jobb för att få upp sina låga löner. Det skapar dominoeffekter — när en hoppar av lockar man en ny och så blir det en tom plats på ett annat ställe.

 

Fritidspedagogen Eva: Om jag byter så är det till något helt annat.

Illustration: Emma Hanquist

Jag kom till min skola 1988 och har blivit kvar. Det finns inte så stora möjligheter att byta arbetsgivare här i glesbygden. Det skulle ta mig mer än en halvtimme enkel väg att ta mig till ett arbete i en annan kommun och jag värdesätter min fritid högre än att få mer pengar. Nu bor jag nära jobbet och det har varit väldigt skönt eftersom jag haft en stor familj. Dessutom skulle bensin och ökat bilslitage kosta en hel del så jag kanske inte skulle tjäna så mycket på ett byte, trots högre lön.

Men framför allt har jag stannat för att jag trivs så bra med mina närmaste kolleger, både lärarna och fritidspedagogerna. Många har jobbat länge; en började året efter mig och den som kom sist är inne på sitt tolfte år. Vi är ett trivsamt team och jag tror inte att det kan vara så mycket bättre på något annat ställe.

Ändå skulle det nog inte vara svårt att byta om man kände för det — och om man för elevernas skull gjorde det i samband med sommarlovet. För visst kunde det vara kul att prova ett nytt jobb. För min del skulle det i så fall handla om att göra något helt annat, kanske arbeta på ett kontor eller någon annanstans där det inte är så hög volym. Det är väl det enda jag saknar — att få lite tystnad. Ljudkänsligheten verkar öka med åren, man blir som mättad av allt som låter. Men jag kör på här i skolan tills det där tysta jobbet dyker upp.

 

Lågstadieläraren Hanna: Jag bytte ofta jobb, men här vill jag stanna.

Det har tagit lite tid att hitta en arbetsplats som känns helt rätt. När jag tog min lärarexamen för tio år sedan började jag jobba på skolan där jag gjort praktik. Det var tryggt att alltid ha de gamla handledarna att fråga, men efter ett tag kändes det lite som att jag stannat i studentrollen.

För att pröva mina vingar och få en mer självklar känsla av att faktiskt vara lärare flyttade jag till en storstadsskola. Det fungerade bra. Jag växte som person. Lönen blev också högre, plus 1 500 kronor. Men tyvärr var inte organisationen den bästa, det var en F—9-skola och rektorn satsade mest på högstadiet. Verksamheten på lågstadiet hade ledningen dålig koll på. Personalomsättningen var stor, bland både skolledarna och lärarna.

Till slut ville jag bara därifrån, och flyttade till min nuvarande skola i en kranskommun. Här är löneläget sämre, men jag slapp i alla fall gå ner i lön. Och allt annat är bättre. Hela personalgruppen är jättebra och kollegerna är underbara. Skolan är treparallellig och vi lågstadielärare arbetar tätt ihop. Ibland tar jag SO i kollegernas klasser och någon av dem tar NO i min. Jag trivs så himla bra!

Nu vore det svårt att byta, fast jag vet att det är lärarnas marknad. Tankarna på eleverna spelar också in. Man är så klart inte livegen, men jag är plikttrogen och vill lämna dem i bra skick, inte mitt i en termin.

Jag kan tänka mig att åldern har betydelse för hur man ser på att byta arbetsplats. Några av mina kolleger har varit på skolan i 40 år.

Vi yngre vill nog byta oftare, både för att höja lönen och få nya utmaningar. Kanske kan fem år vara lagom, på bra skolor. Därför tycker jag det är skönt att bo där det finns många arbetsgivare att välja bland. Den som håller kontakten med gamla studiekamrater och kolleger kan bli rekryterad av kompisar på massor av skolor.

ur Lärarförbundets Magasin