Läs senare

Dags att göra upp med den fräcka pappaegoismen

ReplikDet är lätt att inte bry sig när ens egna barn går i en bra skola. Men vilka elever förtjänar att gå i de sämre? Henrik Helmér ställer frågan i en replik till Richard Bahrke – och hoppas att varken det fria skolvalet eller pappaegoismen är här för att stanna.

27 Okt 2017

Jag har hört talas om pappafeminism. Men efter att ha läst Richard Bahrkes insändare är det dags att mynta ett nytt begrepp: pappaegoism. Bahrke sjunger det fria skolvalets lov eftersom hans barn går på den förträffliga Internationella Engelska Skolan.

Det finns inte plats för att gå igenom alla inkonsekvenser i den korta artikeln. Men jämförelsen med darwinism måste kommenteras.

Evolution innebär mycket förenklat att den starkare slår ut den svagare. Så långt har Bahrke rätt. Men evolution är en aldrig avslutad process. På skolmarknaden betyder detta att det alltid måste finnas dåliga skolor. Det är ju inte så att det fria skolvalet gör att alla usla skolor genom ett trollslag upphör att existera, låt säga klockan 15:48 den 25 oktober, ”så att bara de bra skolorna blir kvar” som de frälsta påstår.

Systemet innebär att det fortlöpande måste finnas dåliga skolor som kan väljas bort till förmån för de bättre. Det har Bahrke gjort. Min fråga är: vilka elever tycker du förtjänar att gå på de sämre skolorna, de som berättigar de bra skolornas existens?

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Svaret är förstås att Bahrke inte behöver bry sig. Hans barn går på en fantastisk skola. Resten av landets elever får skylla sig själva. ”Va, finns det problem med vinster i välfärden? Vem bryr sig! Mina barn har valt en bra skola!”

Det är tragiskt när utbildning går från att vara en angelägenhet för nationen till att bli en angelägenhet för den enskilda familjen. Att Sverige är det enda land i världen där egoism och vinstjakt är styrande principer för skolan förklarar de problem som finns i verksamheten. Jag hoppas att varken det fria skolvalet eller pappaegoismen är här för att stanna.

ur Lärarförbundets Magasin