Läs senare

”Dags att lyfta sex och samlevnad”

IntervjunVärdegrunden måste bli ett verktyg mot trakasserier i skolans vardag, tycker kriminologen och genusvetaren Nina Rung.

av Torbjörn Tenfält
18 Dec 2017
18 Dec 2017
”Dags att lyfta sex och samlevnad”
Foto: Kristina Sahlén

Sexuella trakasserier gör skolan till en otrygg plats för många elever och nu efterlyser kriminologen och genusvetaren Nina Rung ett sex- och samlevnadslyft i skolan. Sedan metoo-rörelsen tog fart har hon fått massor av förfrågningar om att föreläsa för elever och lärare om könsnormer och barns utsatthet för sexualbrott.

Jag ser metoo som en revolution och det största som hänt ­kvinno­­frigörelsen ­sedan 1960- och 70-talen.

— Jag pratar om att sexuellt våld inte förekommer i ett vakuum och består av allt från sexistiska kommentarer eller kränkningar till våldtäkt. Och om hur porren kan påverka ungas beteendemönster. Lärare berättar för mig att trots att barnen har så lite kunskap om kroppen och puberteten kan pojkar så unga som 10—11 år namnge flera porrsajter.

Vad får du för reaktioner?

— Det är nästan alltid tjejer som kommer fram efteråt. De tackar för att jag lyfter fram det här för det är ingen annan som gör det. Och så är de glada för att killarna fått sitta där och lyssna.

In på livet

Nina Rung

Aktuell: Föreläser på skolor om könsnormer och sexualbrott.

Ålder: 36.

Bor: Stockholm.

Familj: Dotter 8 år, partner Peter.

På fritiden: Leker med min dotter, går på bio och skriver om sexuella övergrepp.

Foto: Kristina Sahlén

Dit reser jag gärna: Till sol och hav.

Personlig pryl: Min papperskalender. Utan den stannar mitt liv upp. Då är jag helt förvirrad och utan riktning.

Varför tar inte lärarna upp de här frågorna mer?

— De tycker som alla andra att det är ganska jobbiga frågor att prata om. De vet inte hur de ska börja och har inte själva fått tillräckliga kunskaper. Mobbning kan man tala en hel del om men inte sexuella övergrepp och kränkningar. Porr pratar nästan inga vuxna om samtidigt som man vet att många barn och ungdomar någon gång sett porr på nätet.

Är det en generationsfråga?

— Både ja och nej. Framför allt är det en individfråga. Det finns lärare som gör fantastiska insatser, drar ett jättelass på sin skola och försöker engagera sina kolleger i de här frågorna.

Hur ska lärarna få mer kunskap?

— Det är svårt att få alla lärare att gå på kurs. Men om någon eller några per skola kan göra det och sedan dela med sig av kunskapen så har ju både mattelyftet och läslyftet visat att det är effektivt sätt. Det är dags för ett sex- och samlevnadslyft.

Statistik från Brå visar att bland flickorna har var fjärde elev blivit utsatt för sexuella ofredanden. Det är bara på nätet som utsattheten är större.

— Vi har så många berättelser, ändå görs inte så mycket. Alla är överens om att skolan ska vara en trygg miljö, men just sexuella trakasserier har hamnat i bakvattnet.

Man kan inte säga att man har ­nolltolerans mot kränkningar och samtidigt tillåta ­verbalt våld.

Är reglerna för skolans ansvar otydliga?

— Nej, men om inte barnet tycker att skolan har gjort tillräckligt mycket finns ingenstans att vända sig. Diskrimineringsombudsmannen tar i stort sett inte tar upp några fall av sexuella övergrepp och trakasserier. Det måste vara en rättighet för barn att få sitt ärende prövat.

Hur tänker du om balansen mellan vikten av att berätta och riskerna med att hänga ut namngivna personer?

— Just nu är det ett perfekt läge för lärarna att prata om vilken kraft och makt sociala medier har, men också om vad vi vill ha för samhälle. Vill vi ha ett parallellt rättssystem där man blir uthängd och dömd på nätet?

Hur bra är skolan på det förebyggande arbetet?

— När man till exempel ska jobba med värdegrund blir det gärna lite fluffigt. Man behöver hela tiden koppla arbetet med värderingar till praktiken och det uppfattar jag inte att lärarna gör. Vad innebär värdegrunden för er skola? Hur visar ni för eleverna att ni har nolltolerans mot kränkningar?

Hur bör en lärare agera när en elev säger hora till en annan?

— Ta upp det direkt. Man kan göra värderingsövningar med barnen och se till att de förstår vad det innebär att kalla någon hora och fitta och att det faktiskt kan vara en brottslig handling. Försök komma till botten med varför eleven använder orden. Här är det lite slapphänt, anser jag. Man kan inte säga att man har nolltolerans mot kränkningar och samtidigt tillåta verbalt våld.

Många lärare är bekymrade över att de inte hinner undervisa. Går det att separera elevvårdande insatser från undervisningen?

— Jag tycker inte det. Det är väldigt svårt att tillgängliggöra sig kunskap om man samtidigt blir utsatt för trakasserier. Jag förstår verkligen att lärare blir trötta och ser att ”jaha nu ska vi jobba med det här också”. Men skolan måste vara en plats där man också fostrar eleverna till socialt bra människor.

Hur involverar man föräldrarna på ett bra sätt?

— Genom att säga till dem att nu kommer vi jobba så här med eleverna kring sexuella kränkningar och vi vill också att ni kommer till ett möte så vi kan diskutera detta tillsammans.

Hur kan lärarna själva föregå med gott exempel?

— Vi ser ju i metoo att i stort sett varenda profession kommer ut och berättar, så det här problemet finns så klart också bland personalen i skolan. Vuxna som arbetar i skolan kan mer än andra professioner påverka attityden bland barn och ungdomar. Hur lärare pratar och uppträder gentemot kolleger påverkar hur eleverna ser att man ska vara mot varandra.

Kommer metoo att få en bestående effekt?

— Ja, det är jag övertygad om. Jag ser metoo som en revolution och det största som hänt kvinnofrigörelsen sedan 1960- och 70-talen. Både lärare och elever kommer att kunna använda den här kraften – om ni inte gör något på skolan gör jag en metoo av det!

Det är ofta en mörk bild du målar upp i dina föreläsningar. Hur ingjuter du hopp hos lärare och elever?

— Jag brukar avsluta med att påminna dem om att de kan göra skillnad. Vill de bli hågkomna som den som tafsar eller den som säger till den som tafsar?

Från löpet

ur Lärarförbundets Magasin