Läs senare

”Det är inte synd om ägarna till landets friskolor”

DebattDet är missvisande att jämföra fristående huvudmän, försörjda med bidraget skolpeng, med landets självförsörjande företagare och entreprenörer. Det borde vara självklart med skärpta krav på friskoleägarna, skriver gymnasieläraren Camilla Edström.

Som gymnasielärare följer jag skoldebatten om de fristående huvudmännens villkor att driva friskolor. Idag handlar debatten mest om deras oro för begränsade vinstuttag. De framställs som motarbetade entreprenörer och företagare som det ska tyckas synd om.

Men till skillnad från många av landets övriga entreprenörer lever dessa huvudmän och friskoleägare på bidrag. Bidrag i form av en skolpeng som i sin grund är skattepengar.

Friskoleägarnas inkomst och eventuella vinst beror på hur mycket de lyckas skära ner på kostnader i form av lärarlöner, bibliotek, böcker och övrigt skolmaterial.  Att jämföra dessa huvudmän med landets övriga självförsörjande företagare och entreprenörer är därför missvisande.

Bild: Colourbox

I senaste OECD-rapporten framgår att svenska skolor måste ställa högre krav på eleverna. Men vad ger man lärarna för förutsättningar? Skolan har utvecklats till en ”bransch” och eleverna kallas numera ”kunder”. I vilka andra företag tvingas man uppfostra sina kunder samtidigt som man ska förhålla sig till talesättet ”kunden har alltid rätt”? I denna verklighet arbetar idag svenska lärare.

Ställs det för hårda krav i elevernas och föräldrarnas ögon så byter de bara skola till en annan som ger ”bättre service”. På många gymnasieskolor får eleverna bedöma sina lärare varje termin i enkätundersökningar. Självklart brukar det inte på alla skolor vara de lärare som ställer de högsta kunskapskraven som är vinnarna. De lärare som har mest happenings på sina lektioner vinner vanligtvis elevernas röster. Friskoleägarna blir glada när eleverna (kunderna) är glada och nöjda eftersom det betyder att elevpengen stannar på skolan. En populär skola eller lärare är därför inte synonym med en bra skola eller en bra lärare.

Friskoleägarna sparar inte bara in pengar på låg lärartäthet utan också på elevhälsan. Specialpedagoger, kuratorer och skolsköterskor har ofta minimala deltidstjänster men orimligt höga krav på sig. Vi vet att ungdomars psykosociala ohälsa har ökat dramatiskt.

Det är naivt av politikerna att slänga ut skolan på en oreglerad marknad utan tillräckliga regler, krav och kontroll.

När det inte finns tillräckligt med elevhälsa på en skola får lärarna sköta även detta arbete. En endaste elev kan uppta orimligt mycket tid och energi för den enskilda läraren. Och oftast finns det inte bara en elev i varje klass som lider av psykosocial ohälsa utan det är mängder med elever som behöver mycket stöd. Det innebär att lärarnas tid till förberedande undervisning minskar, vilket i förlängningen drabbar hela Sverige som kunskapsnation.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Det är naivt av politikerna att slänga ut skolan på en oreglerad marknad utan tillräckliga regler, krav och kontroll. Att Skolinspektionen kommer på ett i förväg utannonserat skolbesök några timmar under en förmiddag vart tredje år är långt ifrån tillräckligt. Kort innan besöket kan det till exempel anställas en skolkurator som strax efter besöket ”försvinner” igen.

Det borde vara en självklarhet med en ökad öppenhet och insyn i ekonomin i alla friskolor, särskilt då ägarna är affärsmän och inte pedagoger.

ur Lärarförbundets Magasin