Läs senare

Eleverna som väntat länge nog

NyanländaDet räcker inte med skickliga lärare för att de nyanlända ska få en bra skolgång. Nu måste också skolans huvudmän kliva fram och ta ansvar.

Eleverna som väntat länge nog
Illustration: Björn Öberg

Plötsligt har de klivit fram, de elever som vi kallar nyanlända.

I decennier har de rört sig i kulissernas skuggor. De har setts som en enhetlig grupp, och fått samma sorts undervisning och samma sorts lösningar — trots att de är den mest heterogena elevgruppen i skolan. Forskaren Jenny Nilsson Folke vid Stockholms universitet beskriver i sin avhandling deras skoltillvaro som en parallell värld, präglad av väntan, där det förflutna inte efterfrågas och drömmarna om framtiden satts på paus.

Men hösten 2015 händer något. Upp på scenen, in i strålkastarljuset, kliver Canab som vill jobba med mänskliga rättigheter, Mahmoud som pluggar minst fyra timmar extra varje dag, Symaya som bestämde sig inuti för att klara skolan och nu siktar på att bli lärare, och Moustafa som saknar sina får.

Man började bry sig om den här gruppen först när det inte gick att stoppa den.

Den stora flyktingvågen hösten 2015 gjorde att det inte längre gick att blunda. De här eleverna och deras behov blev synliga och tydliga, eftersom de kom till de flesta skolor och klassrum. Det stod klart att de är en angelägenhet för hela skolan, och för alla lärare.

Vem är nyanländ?

  • Som nyanländ elev räknas en elev som bott utomlands, nu är bosatt i Sverige och har börjat sin skolgång senare än höstterminsstarten då eleven fyller sju år.
  • Efter fyra års skolgång i Sverige räknas eleven inte längre som ny­anländ.

Källa: Skollagen

Skärpningen av lagstiftningen den 1 januari 2016 underströk allvaret — det gick inte längre för skolor och huvudmän att komma undan. Nyanlända elevers erfarenheter och kunskaper ska nu kartläggas i minst två steg, eleverna ska placeras i årskurs och klass inom åtta veckor. Kanske viktigast av allt: en definition av nyanländ infördes. Plötsligt syntes de även i skollagen.

Men varför hade ingen sett dem tidigare? Monica Axelsson, professor i tvåspråkighet vid Stockholms universitet, har ett svar.

— Man har inte brytt sig så mycket om den här gruppen. Man började bry sig först när det inte gick att stoppa undan dem, säger hon.

”Jag var bäst i mitt hemland, nu kan jag ingenting.”

Med några få ord naglade den arabiska flickan från Söderhamn fast den svenska skolans cementerade syn på nyanlända elever. Fokus har legat på deras brister och förväntningarna har varit låga. Flickan var elev hos Åsa Jääger och Tina Nordh och de intervjuade henne för en uppsats de skrev vid högskolan i Gävle.

De båda lärarna arbetar på Norrtullskolan i Söderhamn och fick nyligen språkpriset European Label för sitt arbete med nyanlända elever. På drygt två år har de utvecklat förberedelseklassen till det den är i dag. Det var ingen uttalad satsning uppifrån, utan initiativet kom från dem själva.

— Vi är sådana personer — drivna, försöker se möjligheter, vill utveckla, pröva, göra om, säger de båda.

När två tjänster var utlysta i förberedelseklass i årskurs 7—9 på Norrtullskolan sökte de dem tillsammans. De hade aldrig undervisat nyanlända elever förut, men tog med sig en lång erfarenhet av undervisning och en tajt vänskap. Svenska som andraspråk har de läst in efterhand. Just nu går 19 elever i klassen, men siffran ändras hela tiden. Att undervisa nyanlända elever är inte så annorlunda, tycker de, men det behövs andra metoder och kunskap om komplexiteten. Annars gör de som de alltid har gjort, utgår från eleverna.

— Jag måste veta vilka elever jag har för att kunna ge rätt undervisning, säger Tina Nordh.

Snabbt identifierade de områden att utveckla: att synliggöra eleverna, att motivera dem och tänka resurser i stället för brister. De startade ett samarbete med de andra lärarna på skolan och fortbildade sig i ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. De lät eleverna i förberedelseklassen synas, både på skolan och ute i samhället.

— Tidigare var de lite bortglömda, lite på undantag i skolan, säger Åsa Jääger.

För att snabba på lärandet uppmuntrar de sina kolleger att låta eleverna använda alla sina språk i skolämnena. De införde också regelbundna coachande samtal med eleverna, där de sätter upp korta och långsiktiga mål tillsammans.

— Eleverna äger sitt lärande, får tid med oss och blir motiverade, säger Tina Nordh.

Illustration: Björn Öberg

Man kan inte säga att nyanlända elever fått goda förutsättningar för att klara skolan. Tvärtom har de varit usla. I granskning efter granskning har ungefär samma saker lyfts fram. Det handlar om brist på utbildade lärare, lokaler, studiehandledning på modersmålet, kartläggning av elevernas ämneskunskaper, fungerande övergångar för att nämna några saker på listan. Naturligtvis finns det också många föredömliga exempel på lärare, skolor och huvudmän som lyckats och lyckas, men de tycks inte ha fått spridning. Problemen har dominerat på alltför många ställen.

Flera av dessa problem fångar regeringens utredare Ebba Östlin upp i sitt förslag för att fler nyanlända elever ska bli behöriga för gymnasiet. Krav på en individuell studieplan och rätt till studiehandledning på modersmålet för alla elever, ett skriftligt omdöme i stället för betyget F och ett flexiblare upplägg vad gäller skolämnen gav applåder i Flerspråkighetssverige.

Ebba Östlin föreslår också en separat utredning av ämnena svenska och svenska som andraspråk. Det välkomnar professor Monica Axelsson, som har inriktning svenska som andraspråk. Kanske är det rentav dags att slå ihop de båda svenskämnena?

— Jo, bara ämnet får tillräckligt mycket av ett funktionellt sva-perspektiv. Det vore det bästa, säger Monica Axelsson.

Kuststaden Söderhamn i södra Hälsingland har knappt 26 000 invånare. I centralorten bor 12 000, resten på den omgivande landsbygden. Hösten 2015 var Söderhamn en av de kommuner som tog emot flest asylsökande i förhållande till sin folkmängd. I dag räknas 21 procent av grundskoleeleverna som nyanlända. Det har varit en utmaning för skolan.

De är på väg mot svenskan hela tiden.

I Söderhamns norra ytterkant ligger Vågbroskolan. Där pågår en lektion i svenska som andraspråk, dagen innan en av vårterminens alla långhelger. Sva-läraren Annika Löthagen Holm inleder framme vid tavlan.

— Vi ska prata om hinduismen, och sedan om hur man lär sig på bästa sätt. Ni ska också göra en tankekarta. Vad är det bra för?

— Man kanske tänker bättre och lär sig mer, svarar en pojke.

De sex niondeklassarna tränar extra inför religionsprovet följande vecka. Annika Löt­hagen Holm lägger fokus på lärstrategier och ger dem redskap som matriser, tankekartor och Venndiagram. Stämningen är vänlig och lugn. Trots att det är fredag eftermiddag arbetar eleverna tyst och koncentrerat. Motivationen är hög.

Få tar emot många

  • Under läsåret 2016/17 fanns det 79 400 nyanlända elever i grundskolan (7,9 procent).
  • 10 procent av landets grundskolor har tagit emot 43 procent av alla nyanlända elever. Samtidigt har nära 700 skolor inte tagit emot några nyanlända elever alls.

Källa: Skolverket

Annika Löthagen Holm kom till Söderhamn 2014 för att starta en förberedelseklass. Hon hade 20 års erfarenhet av att arbeta med nyanlända elever i invandrartäta Botkyrka. I Vågbro fick hon helt fria händer att utforma undervisningen som hon ville ha den.

— Precis det jag drömt om!

Hennes arbete gjorde att skolan var väl förberedd när strömmen av asylsökande tilltog 2015. Hon hade tur att skolan kunde anställa två studiehandledare på heltid, i arabiska och dari. I det hon kallar Vågbromodellen utgår hon från forskningen och sin långa erfarenhet. I centrum står studiehandledning på modersmål. I början läser eleverna bara svenska som andraspråk och studiehandledning. Så snart som möjligt slussas de ut i ordinarie undervisning i ett eller flera ämnen, som de väljer själva och är bra i.

Ämneslärarna och sva-läraren sam­arbetar hela tiden, och studiehandledaren fungerar som en bro mellan dem och eleverna. De flesta ämneslärarna arbetar också språkutvecklande med genrepedagogik och läsförståelsestrategier och eleverna får använda alla sina språk i klassrummet. Successivt förskjuts vikten mot svenskan.

— Kunskapsspråken kan vara dari och arabiska, men de är på väg mot svenskan hela tiden, säger Annika Löthagen Holm.

Men det är tvära kast och svårt att planera. Nu stänger Migrationsverket det stora asylboendet i Vågbro, vilket tvingade Vågbroskolan att lägga ned förberedelseklassen förra läsåret. I sin förstelärartjänst har Annika Löthagen Holm dock ett fortsatt övergripande ansvar för språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i kommunen.

När hon jämför Söderhamn med Botkyrka ser hon att den lilla kommunen ibland är mer öppen för att pröva nytt. Där är också kortare beslutsvägar. Samtidigt är den mer sårbar och beroende av eldsjälar. Hon kan sakna Botkyrkas enorma kompetens och medvetenhet om flerspråkiga elever, med en stark och utvecklingsfokuserad utbildningsförvaltning.

En av nycklarna till framgång för nykomna elever är enligt forskningen ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Det upprepas närmast som ett mantra, från enskilda lärare upp till ministernivå, när man talar om undervisningen för dessa elever. Därför satsar staten, kommunerna och skolorna stort på att kompetensutveckla lärare i arbetssättet.

En annan framgångsfaktor som allt fler pekar på är studiehandledning på modersmålet. Den gör att eleverna vinner tid, eftersom de kan fortsätta läsa andra skolämnen medan de lär sig svenska. Därför vill regeringens utredare Ebba Östlin stärka elevernas rätt till studiehandledning. Bristen på studiehandledare och modersmålslärare är dock stor redan i dag, och lär inte bli mindre med detta. Ebba Östlin, som också är kommunalråd (S) i Botkyrka, är övertygad om att kommunerna kommer att lösa det om de måste, till exempel genom fjärrundervisning. Dessutom finns en stor outnyttjad reserv av flerspråkiga personer även i skolan — många lärare och lärar­studenter har flera språk med sig.

Vi har rört oss bort från baracken med en ensam sva-lärare.

Men det är en sak att få fram tillräckligt med huvuden. En annan sak är studiehandledningens kvalitet. Skolinspektionens ännu ej publicerade granskning av studiehandledning på modersmål visar på stora kvalitetsproblem. Viktigast för att det ska fungera är att studiehandledarna får möjlighet att samverka med elevens lärare. Det blir en stor utmaning för skolan, med tanke på att eleverna undervisas individuellt och studiehandledare och modersmålslärare rör sig mellan många skolor.

Trots bristerna är den svenska skolan ändå mycket starkare rustad för att ta emot nyanlända elever i dag än för fyra år sedan. Det betonar Nihad Bunar, professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet, som forskat om skolan i det mångkulturella samhället. Nu är det dags för verkstad.

— Vi har rört oss bort från baracken där eleverna satt med en ensam sva-lärare, så att säga. Nu återstår implementeringen. Ansvaret ligger hos huvudmän och skolledare, säger han.

Exemplen från Söderhamn visar att engagerade och kunniga lärare kan göra stor skillnad, men det räcker inte. För att deras undervisning inte ska bli soloinsatser så krävs att de backas upp av en stabil organisation, med skolledare och huvudmän som förstår och deltar aktivt. Många utvärderingar visar dock att skolledarna och huvudmännen är okunniga, och att det saknas plan, styrning och uppföljning och en helhetssyn runt eleverna. Thomas Nilsson på Skolinspektionen granskade nyligen gymnasiets språkintroduktion. Han är bekymrad.

— Det är oroväckande. Få huvudmän har en plan för språkintroduktion, och har de en så är den oftast inte styrande. De kan inte följa upp undervisningen.

Det har dock börjat röra på sig. Skolverkets generella och riktade insatser för nyanländas undervisning vänder sig exempelvis till huvudmännen och handlar om systematiskt kvalitetsarbete. På Nationellt centrum i svenska som andraspråk är många av fortbildningsinsatserna riktade mot skolledare och skolhuvudmän.

Kanske är det också dags att faktiskt ändra på skolans normer, och inte bara på de nyanlända eleverna? Anna Kaya, på Nationellt centrum för svenska som andraspråk vid Stockholms universitet, tycker att man lägger alldeles för mycket fokus på eleverna.

— Vi måste vända blicken och fråga oss hur skolan kan förändras, så att olikhet blir normen för alla elever, säger hon.

Forskaren Jenny Nilsson Folke håller med. Hon är doktor i barn- och ungdomsvetenskap och i sin avhandling beskriver hon hur nyanlända elever upplever att de lär sig och inkluderas i skolan. Hon såg att det ofta är en extremt enspråkig och smal norm som gäller, och att många elever inte släpps in i den. Särskilt utsatta är muslimska flickor som bär sjal. Normerna behöver vidgas, betonar hon.

— Kanske är det lättare att lägga ansvaret på ”de andra”, förberedelseklassen och eleverna där, än att säga att vi ska förändras.

Nihad Bunar är inne på samma spår. Han lyfter den stora frågan om skolans roll i ett mångkulturellt samhälle. Nu lägger vi stort fokus på de nyanlända, som ses som svaga, behövande elever som vi ska hjälpa, ta hand om, inkludera och integrera, menar han. Samtidigt glömmer vi att många elever med invandrarbakgrund faktiskt lyckas riktigt bra, påpekar han. Snart är det dags för dem att ta sin självklara plats i rampljuset.

— Vi släcker bränder. Men nästan var tredje elev i grundskolan har andra rötter än de svenska. Hur syns det i undervisningen?

ur Lärarförbundets Magasin