Läs senare

En skola för alla måste vara mer än poesi

DebattFinns det mera integration än att kunna vara med andra på samma villkor som vi är i förskolan och skolan? Ibland kan vi vara mycket olika men vi kan alltid hitta något gemensamt. Det är att vara på Uppdrag Sverige på riktigt, skriver Patricia de Lourdes Rodríguez Villouta.

Om debattören

Patricia de Lourdes Rodríguez Villouta

Lärare 1–3 och förskollärare

Hägersten i Stockholm

 

För ett år sedan slutade jag på Alla Nationers Fria skola i Vårberg.  Jag känner en blandning av saknad och undran över hur barnen har det, men det har inte blivit att hälsa på.

Ja. Jag har varit med. Jag var i moskén med mina femåringar som var tysta och visade mig vägen. Vi gick den långa vägen genom skogen till sjön för att ha lite utomhuspedagogik. På vintern målade vi i snön och på våren kunde barnen uppleva blå och vita sippor och regnet över axlarna till sommaren med vattenlek och hösten med en massa vildäpplen som min kollega Ahmed plockade med barnen. Visst kunde vi arbeta över gränserna! Visst kunde vi ge barnen en upplevelse som kunde vara hela lovet och fram till Jul med nybakade pepparkakor och en liten present från mig.

Och svenska med glädje! Hela vägen! Vi lärde oss sånger och ramsor som gjorde språket möjligt.

Bild: Colourbox

Barnen pratade sitt språk och ville leka. Många barn hade börjat ett nytt liv i Sverige. Jag kunde se förändring på bara några veckor!  Mammorna kom för att visa sina nya tillskott till familjen med glädje nu i säkerhet där miljön doftade en blandning av nya smaker och svenska kryddor som blandas med de gamla i äppelbitar och apelsiner.

Jag gick upp i matsalen med mina barn. Jag skulle visa att det är gott med grönsaker och att socker är ingenting att ha, för hjärnans skull. Nej till ketchup!

Jag var på Uppdrag Sverige. Jag tycker att hemlandet måste bli kvar men inte på skolans bekostnad. Jag hoppas att mina elever lär sig svenska i skolan för att sedan välja det språk de önskar. Att de har en språklig förmåga som hjälper dem att välja i livet och bestämma över sina seder och traditioner.

För hur kan vi annars prata om demokrati och utveckling?

Många barn hade börjat ett nytt liv i Sverige. Jag kunde se förändring på bara några veckor!

För mig ska klassrummet vara enkelt och tillgängligt och det ska finnas blommor och kartor över världen och många böcker att slå upp när barnen vill och inte när jag vill läsa en saga. Jag vill att barnen ritar oändligt.

Det ska vara levande men strukturerat, ordentligt och vänligt för att barn ska kunna ha en bra tid att minnas resten av livet.

Jag var med de bästa tiderna på dagen. På morgonen kunde våra utvilade hjärnor ta in information efter frukost och sedan ut i naturen.  Och efter vilorasten kunde vi arbeta och leka med bokstäver och rita vad vi ville och berätta.

Finns det mera integration än att kunna vara med andra på samma villkor som vi är i skolan? Ibland kan vi vara mycket olika men vi kan alltid hitta något gemensamt.

Finns det mera utveckling än när vi ser hur träden vaknar till våren tillsammans för att sedan på hösten smaka av deras frukter?

Skriv du med

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Jag skulle tro att vi måste lära oss att tänka framåt och skapa en ny identitet där datorerna inte är allt och där det är mycket viktigt att vi lär våra elever att skriva för hand. Att vi använder oss av möjligheterna och inte stannar vid hinder.

Det behövs inte dyra skolor utan kloka huvuden för att ge barnen verktyg till lärande, enligt John Dewey och hans Learning by Doing.  Att förverkliga EN SKOLA FÖR ALLA. Det får inte bli bara poesi utan verklighet.

ur Lärarförbundets Magasin