Läs senare

Experten: ”Det viktigaste när du är hotad är att du pratar”

LärarlivMikael Arevius är högstadielärare i SO sedan 13 år tillbaka och arbetar nu med att utveckla läromedel och utbildningar för stiftelsen Gapminder. Han har tillsammans med kollegan Henrik Olsson skrivit boken ”Rädda lärare”.

av Niklas Arevik
08 Sep 2017
08 Sep 2017
Ordet viktigast. När vi talar kopplar vi in delar av hjärnan som tar hand om långsamt tänkande, vilket är positivt i en konfliktsituation där det snabba tänkandet har övertag, menar Mikael Arevius. Foto: Marc Femenia

— Den boken har inte sålt så bra och jag tror att titeln kan vara orsaken. Rädsla är ett otroligt laddat ord, det ses som en svaghet bland lärare.

Trots tabut är det helt normalt att upp­leva rädsla i klassrummet, enligt Mikael Arevius.

— Det kan tyckas förvånande att vuxna män och kvinnor känner rädsla för en elev. Men det är inte alls konstigt eftersom lärare ställs inför alla möjliga psykologiska problem i ett klassrum. Som lärare är man dessutom i ett underläge redan från början eftersom risken att bli anmäld hela tiden finns där.

Lärare förminskar ofta konflikter

Ur boken ”Rädda lärare”:

När konflikten väl har inträffat är det skarpt läge. Det skarpa läge som känns i hela kroppen. En lärare som är rädd för att en elev ska bli våldsam riskerar att hitta sätt att förminska konflikten på ytan genom att sluta en så kallad separatfred. Outtalat kan då läraren signalera att om du inte bråkar med mig så är det lugnt. Vi låter varandra vara. Det är sådana elever som kan förtrycka en hel klass.

Han betonar att det inte behöver handla om direkta hot, utan kan vara rädsla för att gå förbi ett gäng stökiga elever i korridoren, rädsla för föräldrar eller rädsla för utvecklingssamtal.

— Rädsla är ett fysiologiskt tillstånd, en kroppslig reaktion när vi upplever fara. Jag har själv upplevt det, både i klassrummet och när det kommit gäng från andra skolor som ska ”göra upp”.

Vad ska man göra om man befinner sig i en hotfull situation?

— Det viktigaste är att tala. På en abstrakt nivå handlar det om att tala till förnuft och söka medvetandegöra eleven om situationen. Mer konkret handlar det om att när vi talar så kopplar vi in delar av hjärnan som har hand om långsamt tänkande, alltså motsatsen till det snabba reaktiva tänkandet som är aktivt i kamp.

Svårigheten med detta kan enligt Mikael Arevius vara att om man känner stark rädsla så är det extra svårt att just tala. Man har andan i halsen och kan inte tänka klart.

— Det gäller att ta sig ur det och försöka sätta ord på situationen, säga att eleven upplevs som hotfull och att det inte känns bra. Att själv höja rösten riskerar bara att trappa upp konflikten.

Han betonar att det även måste finnas en kultur på skolan där lärare vågar prata om att de känner rädsla.

— Det är skolledningens ansvar att skapa en sådan kultur. Till exempel borde det ingå i lönekriterierna att kunna prata om sina problem i klassrummet.

På ett mer övergripande plan anser Mikael Arevius att skolan måste omstruktureras för att kunna hantera hotfulla elever.

— Skolan måste anpassas efter det samhälle vi har. Där det finns brottslighet och tunga sociala problem måste det in kompetens som kan hantera detta.

Sådan kompetens kan till exempel vara poliser och socialsekreterare, anser han.

— Om det förekommer rån bland elever på skolgården är det ett fall för polisen, inte lärarna. Man kan se det som en återprofessionalisering. Alla behåller sina roller. Lärare ska göra det de är bra på och utbildade för, säger Mikael Arevius.

Från löpet

ur Lärarförbundets Magasin