Läs senare

Formativ bedömning kräver samverkan

ForskningSvårt för lärare, men bra för elevernas inlärning. För att få full effekt av formativ bedömning i undervisningen måste eleverna involveras, slår forskaren och grundskoleläraren Charlotta Vingsle fast i en ny avhandling.

av Torbjörn Tenfält
21 Jun 2017
21 Jun 2017

Formativ bedömning hjälper läraren att se hur mycket eleverna lärt sig och gör det enklare att bestämma vad nästa steg i undervisningen ska bli. Charlotta Vingsle, grundskolelärare och forskare vid Umeå universitet, kommer i sin avhandling fram till att formativ bedömning generellt är bra för elevers lärande i matematik. Men det gäller inte alltid.

  • Självreglerat lärande innebär att elever kan styra delar av sin egen inlärningsprocess. Elever som utvecklat sina självreglerande förmågor har en stark inre motivation och förmåga att självständigt och tillsammans med andra kunna planera sitt lärande och sätta upp egna mål.
  • Formativ bedömning syftar till att kartlägga och synliggöra var barnen och eleverna befinner sig i sin utveckling och sitt lärande. Efter att ha tagit reda på vad eleverna kan anpassar läraren den fortsatta undervisningen så att den blir meningsfull och relevant.
    Källa: Skolverket
Charlotta Vingsle.

– Vi måste börja titta mer på kvaliteten i den formativa bedömningen, säger hon.

Det innebär till exempel att om läraren ger skriftlig feedback på ett prov, måste eleverna också få tid till att använda återkopplingen, och få förslag på hur de ska gå tillväga för att nå ända fram.

– Även om läraren försöker planera i förväg dyker det upp ny information om hur elever tänker som man behöver förhålla sig till.

Charlotta Vingsle är utbildad matte- och NO-lärare i årskurs 4-9. Matematik är också det ämne hon undersökt i avhandlingen, som hon nyligen lade fram vid Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik. Hon fokuserar på formativ bedömning och självreglerat lärande i undervisningen, det vill säga elevernas möjligheter att utveckla ansvar för sin egen lärprocess, självständighet och initiativförmåga.

Innan Charlotta Vingsle började forska vid Umeå universitet arbetade hon i många år på en liten byskola i Pengsjö i Vännäs kommun. Numera är skolan nedlagd och istället har hon en tjänst på Vegaskolan i Vännäs. I höst börjar hon jobba där igen, men nu på en kombinerad tjänst som klasslärare och förstelärare.

– Jag ska titta på våra resultat över en längre tidsperiod och försöka se var det går fel, varför det gör så och vad kan man göra åt det.

Avhandlingen består av tre delstudier. Första delen är en forskningsöversikt. I den andra följer hon en lärare i årskurs fem som två år tidigare gått en fortbildning i formativ bedömning.

– Jag har bland annat beskrivit vilka olika ämneskunskaper i matematik hon använde och vilka kunskaper hon skaffade sig om sina elever. En lärare behöver veta mycket om sina elever för att förstå hur de tänker.

För läraren innebar formativ bedömning en komplex användning av kunskaper och förmågor som användes samtidigt och under tidspress när hon till exempel ställdes inför nya matematiska problem, tolkade elevernas svar och snabbt fattade beslut om inriktningen på den fortsatta undervisningen.

Tidigare forskning visar att när en lärare ska ta till sig formativ bedömning blir det läraren själv som är den aktiva parten. Eleverna engageras väldigt lite i den formativa bedömningen. Charlotta Vingsle bedömer att den formativa bedömningens fulla potential inte utnyttjas när eleverna inte får vara med.

I den tredje studien följer hon tre matematiklärare i årskurs två till fem och deras lektioner. De hade ingen speciell utbildning i formativ bedömning. Inte heller kände de till begreppet självreglerat lärande. Ett resultat i den studien är att lärarna ofta visade hur de själva använde strategier för hur man kan självreglera sitt lärande, men sällan följde upp det genom att låta eleverna träna.

ur Lärarförbundets Magasin