Läs senare

Forskare: Förstelärarreformen stärkte läraryrket

ForskningFörstelärarreformen har stärkt lärarprofessionen och förstelärarnas makt över den pedagogiska utvecklingen i skolorna. Den slutsatsen drar tre forskare i en ny studie.
– Jag köper att det inte har upplevts så, men det är inte samma sak som att det inte har blivit så, säger forskaren Johan Alvehus.

av Lenita Jällhage
10 Nov 2017
10 Nov 2017

Krititiken mot förstelärarreformen har varit massiv sedan den infördes 2013 av den borgerliga regeringen. I dag är var 8:e lärare utsedd till förstelärare och de har fått 5.000 kronor mer i lön per månad antingen som fast lön eller som ett tillfälligt påslag. Åtskilliga lärare har vittnat om att karriärtjänsterna skapat osämja på arbetsplatser och en känsla av ett A och ett B-lag. Kritikerna menar också att urvalet av förstelärare många gånger skett godtyckligt.

Men ny forskning ger en annan bild av reformen: den har stärkt lärarna på en mer övergripande kollegial nivå.

Johan Alvehus.

– I våra studier har vi följt vad som sker på skolorna. Vi har inte sammanställt en mängd åsikter om upplevt orättvisa utan hänvisar till professionsteori, säger lektor Johan Alvehus, på institutionen för Service management och tjänstevetenskap vid Lunds universitet.

Han håller med om att förstelärarreformen inte har tagits emot väl. Samtidigt ser han och forskarkollegorna professor Gustaf Kastberg och doktoranden Sanna Eklund på Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet, att lärarkåren stärkts som profession genom reformen.

I deras kvalitativa undersökning, som pågått under 2,5 år, har de intervjuat 111 personer, varav 40 är förstelärare, 27 lärare och 44 rektorer, biträdande rektorer samt förvaltningschefer. De har också ”skuggat” 12 av de anställda, under en vecka vardera, på deras olika arbetsplatser. Forskarna har deltagit i personalmöten, arbetsplatsträffar, utvecklingsmöten och följt allt annat som inträffat på de sju skolorna i mellan och södra Sverige som deltagit i forskningen.

Det forskarna ser är att förstelärarna har arbetsuppgifter som antingen är nya, inte hanns med tidigare eller som skötts av andra på skolorna, exempelvis rektorer, biträdande rektorer eller andra lärarkollegor. Det handlar om kvalitetsarbete, koordinering av kollegialt lärande, att ta fram riktlinjer för betygsättning och att delta i kollegiala nätverk på regional och nationell nivå med mera.

– Förstelärarna har på ett strukturerat sätt tagit på sig ansvaret för det pedagogiska ledarskapet och driver det till stor del på skolorna. Det var arbetsuppgifter som tidigare fördelades mellan andra lärarkollegor eller som drevs av rektorer och biträdande rektorer. Det betyder att lärarprofessionen tagit makten över sina egna förutsättningar för att förkovra sig och utvecklas på ett mer organiserat sätt, säger Johan Alvehus.

Bok i vår

  • Forskningen kommer att resultera i boken ”Splittrad, stärkt och styrd”, som kommer i vår, och flera artiklar.
  • Forskningen har finansierats med 6,5 miljon kronor i anslag av Vetenskapsrådet och statliga Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte). 

Han menar att rektorerna därmed gett ifrån sig makt och att förstelärarna nu fått tillträde till formella och informella beslutsprocesser, vilket ökar det professionella inflytandet. Förstelärarna blir samtidigt rektorernas ”känselspröt” ut i organisationen.

– Varje enskild lärare har inte fått mer makt utan det är lärarprofessionen som stärkts genom att få mer makt över den pedagogiska utvecklingen på skolorna, säger Johan Alvehus.

Enligt Alvehus drar en del rektorer en lättnadens suck över att nu dela med sig av det pedagogiska ledarskapet eftersom lärare är väldigt autonoma och att det ibland varit svårt och känsligt att lägga sig i undervisningen.

Hur långtgående och generella slutsatser kan ni dra av er kvalitativa forskning?

– Vi kan inte garantera att det har blivit så här överallt men samtidigt har vi inte heller skäl att tro att de skolor vi har tittat på skulle vara helt avvikande från övriga skolor i Sverige, säger Johan Alvehus.

Johanna Jaara Åstrand.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand säger att när huvudmännen för skolor gett förstelärare tydliga uppdrag, tid och samtidigt kopplat arbetet till organisationen så bekräftar studien hennes bild av reformen. Då har den fått betydelse för lärarnas professionsutveckling.

– Vi har kritiserat att det inte var fokus på kvalitetsarbetet från början i reformen utan mer varit en lönereform. När huvudmän tagit hand om alla bitar på ett bra sätt så har det blivit en kvalitetsreform, säger hon.

Utvecklingsområden

Forskarna lyfter fram att det finns områden som behöver utvecklas för att förstelärarreformen ska fungera bättre: 

  • Det måste bli tydligare på vilka grunder man blir förstelärare och hur tillsättningen sker av tjänsterna.
  • Det bör tydliggöras att förstelärarna har ett kollegialt ansvar för utvecklingsarbetet på ett annat sätt än de duktiga lärare som premierats med lärarlönelyftet.
  • Förstelärarna behöver få bättre förutsättningar att sköta sitt arbete genom att få tid till det och att tjänsterna blir permanenta och inte drivs som tidsbundna projekt.

 

ur Lärarförbundets Magasin