Läs senare

Forskaren: Man vet inte alltid bäst

Martin Tallvid slår fast att teknikvägran är fel väg att gå

08 Jun 2015

Martin Tallvid har undersökt vad som händer i klassrummen till följd av digitalisering av undervisningen. Han känner igen lärarnas berättelser på föregående sidor från det han själv har hört i arbetet med sin avhandling.

— Det här med digitalisering är en större utmaning än man trott. Det räcker inte med att köpa in några laptops — det krävs ett långsiktigt och strategiskt arbete.

Måste alla lärare hänga med på tåget?

— Om man tittar på vad som står i styr­dokumenten, så ja, det måste de. Men jag har också märkt att många känner en teknikstress, att de inte har full kontroll.

Stressen kan bero på att läraren i fråga inte har fått tillräckligt med kompetens­utveckling och tid. Då ligger det nära till hands att välja bort det digitala.

— Det kan vara högst kompetenta lärare som avstår. De fattar ett rationellt beslut och väljer i stället det som de vet fungerar.

Mer utbildning krävs, men helst inte gemen­samma massutbildningar, enligt ­Martin Tallvid.

— Det behövs organiserad hjälp och fortbildning, men jag tror på det småskaliga lokalt och på kollegialt lärande.

Enligt Martin Tallvid kan flera faktorer påverka lärares känsla av att inte hänga med. Om datorer används i undervisningen kan läraren bli ifrågasatt vad gäller lektionens innehåll.

— Eleverna kan snabbt surfa fram kunskap som komplicerar till det som läraren just har sagt. Det kan vara en utmaning.

Ett annan känslig fråga kan vara att eleverna är duktigare på tekniken i sig. Eller att kollegerna springer före.

— Det är en tröskel man också måste komma över — att inte alltid vara bäst i klassen.

Men med rätt stöd och utbildning kan och bör alla lärare tillgodogöra sig den nya tekniken och använda digitala inslag i undervisningen, säger Martin Tallvid.

Eleverna har rätt att förbereda sig för ett allt mer digitaliserat samhälle. Om de inte lär sig i skolan, var ska de då lära sig?

Det behövs sunt förnuft för att använda den nya digitala tekniken på rätt nivå, menar Martin Tallvid.

— Man behöver inte vara panikslagen över att den måste in i varenda lektion. Och även i fortsättningen är det läraren som är det viktigaste redskapet.

Hur gör Martin Tallvid själv, när han nu efter sin avhandling arbetar som lärare på heltid igen på Lindholmens tekniska gymnasium i Göteborg?

— Vi använder datorn på delar av lektionen men ibland stänger vi locket för att diskutera.

Att eleverna ibland gör annat, som surfar privat eller håller på med sociala medier, ser han som ett ordningsproblem av samma slag som alltid har funnits i skolan.

— Det kan kännas provocerande, men det är något vi lärare måste kunna hantera. Man får inte vara rädd för att be eleven stänga locket. Att välja bort det digitala är fel väg att gå.

Martin Tallvid

  • Martin Tallvid disputerade i ­februari vid ­Centrum för ­utbildningsvetenskap och lärar­forskning vid Göteborgs universitet, med avhandlingen »1:1 i klassrummet — analyser av en pedagogisk praktik i förändring«.
  • Avhandlingen visar att digitaliseringen ­påverkar lärares lektionsplanering, och att elevers användning av de digitala redskapen förändras över tid. Enligt de klassrumsnära studierna är införandet av 1:1 (en dator per elev) en komplicerad process som utmanar verksamheten i skolan på flera nivåer.

ur Lärarförbundets Magasin