Läs senare

Förskolan bäst när flera barn inte är på plats

av Katrin Nörthen
07 Feb 2018
07 Feb 2018
Katrin Nörthen är förskollärare och arbetslagsledare Ärlinghedens förskola, Sigtuna

#pressatläge — nätuppropet för bättre arbetsmiljö i förskolan — levererar den ena berättelsen efter den andra och alla talar de sitt tydliga språk. Förskolan är i alltför många kommuner ett sjunkande skepp. Den politiker som nu inte tar det vi förskollärare och barnskötare sagt i många år på allvar, måste fundera på sitt uppdrag.

Men det finns tack och lov goda exempel, berättelser som inger hopp, glädje och framtidstro. Som visar att förskolan kan bli det vi alla strävar efter, med rätt resurser, rätt tänk och god organisation. Jag har själv sådana berättelser. Ett par ägde rum här i veckan och jag gick hem fylld av energi och glädje.

En av förmiddagarna var vi ute och hade 17 barn på en förskollärare och två barnskötare. Några barn, fem stycken, hade lagt beslag på en vippbräda, som de lagt på en bänk. Deras mission var att ta sig över till andra sidan. Ett farligt uppdrag och skaderisken var ganska stor.

En ynnest att se stolta barn som utbrister: Jag klarade det!

Men vem vill hindra barn från att utforska sina gränser och vad som är farligt och inte? Barnen hjälptes åt att hålla brädan och ropade uppmuntrande ord till varandra. Några ramlade såklart. Men de var snart uppe igen. Andra vågade inte. Att ha tid att fokusera på dessa barn blev dagens höjdpunkt för både dem och mig. De barn som till en början inte vågade gå utan stöd gick till slut helt själva över brädan. Den glädjen, det självförtroendet, den insikten som de tog med sig hem var guld värda. Och för mig var det naturligtvis en ynnest att ha tid att både finnas med som medforskande förskollärare och att dokumentera utvecklingen från rädda men modiga barn till stolta barn som, med armarna i luften, utbrast: Jag klarade det!

Normalt har vi 23 barn. Nu hade vi mellan 15 och 17. Vi har en bra, till och med mycket bra, organisation i vanliga fall och vi har också en god arbetsmiljö. Men när barngrupperna minskar blir miljön en annan. Varför ska vi vara beroende av att barn blir lediga och sjuka? Det vore väl alldeles förträffligt om vi kunde få till det så att barngrupperna alltid var 15 barn och tre heltidsarbetande vuxna.

Frågan om mindre barngrupper är intressant ur ett socialt, demo­kratiskt och ekonomiskt hållbart perspektiv. De skulle ge de förutsättningar som i dag saknas på många ställen: ökad tid för reflektion, dokumentation, planering av undervisning, tid för varje barn, utan tvekan färre vab­dagar och definitivt minskad sjukfrånvaro hos förskollärare och barnskötare. Och sist men inte minst: Känslan av att räcka till och gå hem nöjd.

ur Lärarförbundets Magasin