Ingår i temat
Kongress 2010
Läs senare

Från kamp till inspiration

Hur blir facket i framtiden? Mer inriktat på att stötta individen, mer beroende av att ha en fungerande massmediestrategi men också nödvändigt för att resultat ska nås i förhandlingar. Det tror tre forskare som Lärarnas tidning talat med.

08 Nov 2010

Ett fack som träder mer i bakgrunden och skapar förutsättningar för individerna att själva bli delaktiga. Ett fack som blir allt mer beroende av att ha en fungerande massmediestrategi. Men också ett fack som två av tre anställda anser nödvändigt för att resultat ska nås i förhandlingar.

Så kan man sammanfatta tre olika forskares bilder av fackföreningarna nu och i framtiden.

Jan Wallenberg, docent i statsvetenskap och konsult med lång erfarenhet av organisationsförändringar i offentlig sektor, menar att en ny mer individualistisk tidsanda har slagit igenom:

— Nu handlar det mer om att skapa en infrastruktur för individernas inflytande och delaktighet än att i varje läge representera dem.

Ett exempel är arbetsplatsträffar, som facket kan se till att införa och hålla vid liv, medan själva träffarna inte har med facket att göra.

Ett annat exempel rör den individuella lönesättningen där facket kan vara med och skapa en struktur för lönesamtalen.

Facket får också en roll som inspiratör, medvetandehöjare och utbildare. Det måste se till att medlemmarna får inflytande utan att självt blir för osynligt, anser Jan Wallenberg.

— Här tycker jag att fackförbund som Lärarförbundet och Kommunalarbetareförbundet har en högre svansföring än en del andra fack.

En helt annan ingång till fackets roll har Jesper Enbom. Han disputerade vid Umeå universitet förra året på en avhandling om hur facken fungerar i det medialiserade samhället. Han intervjuade de pressansvariga på LO-förbunden, men menar att resultaten också gäller för TCO-förbunden.

Han fann ett par paradoxer som facket i en mediestyrd värld måste klara av att hantera.

Den första paradoxen handlar om hur mediernas krav på snabba reaktioner kan förenas med fackets ambition att ha demokratiskt förankrade beslut, vilket kan vara tidskrävande.

Den andra handlar om att det gäller för facket att framstå som någon som försvarar den svage mot den starke, utan att själv framstå som svag. Men inte heller som någon som utifrån sin styrkeposition kväser initiativ som man inte gillar.

För ett fack som Lärarförbundet, vars eventuella strejker drabbar tredje man, är det viktigt att inte agera som att man bara försvarar lärarnas särintressen. Samtidigt måste man visa att facket står på lärarnas sida.

— Man måste koppla ihop lärarnas arbetsvillkor med verksamhetens kvalitet, till exempel genom att peka på hur viktiga lärarna är för barnens framtid.

Han tar ett exempel från ett LO-fack.

— Byggnadsarbetarförbundet hade en lyckad kampanj med slagordet »Sjuka byggnadsarbetare bygger sjuka hus«.

Jesper Enbom anser att facket måste bli mera synligt i den offentliga debatten och i de nya sociala medierna för att klara av att hävda sin roll.

— Nu framstår man som en gammal trött rörelse medan miljörörelsen, djurrättsaktivisterna och feministerna gör sig hörda.

Trots detta tycker två av tre anställda på den svenska arbetsmarknaden att facket behövs för att anställda ska nå resultat i förhandlingar med arbetsgivaren.

Det visar bland annat den forskning som Mattias Bengtsson vid sociologiska institutionen i Göteborg ägnar sig åt.

— Andelen har dock minskat något under senare år, samtidigt som andelen som tycker att det är bäst att själv ta hand om förhandlingarna har ökat något. 
 
 

Alla artiklar i temat Kongress 2010 (9)

ur Lärarförbundets Magasin