Ingår i temat
Inför kongressen
Läs senare

Från kamp till kampanj

Fackföreningsrörelsen tar till nya grepp för att locka medlemmar. Men är det gratis biobiljetter som ska lyfta Lärarförbundet?

31 Okt 2014
Från kamp till kampanj
Illustration: Ladislav Kosa (Bilden är beskuren)

Sverige är tillsammans med Finland världsmästare i facklig organisation. Här är fortfarande cirka 70 procent av alla som arbetar med i ett fackförbund. I till exempel Tyskland och USA ligger anslutningen under 20 procent.Men även i Sverige tappar fackföreningsrörelsen mark. Under 2000-talet har LO-förbunden minskat ungefär en halv miljon medlemmar. Men bilden är inte entydig, TCO- och Saco-förbunden har fått 190 000 fler medlemmar.

För Lärarförbundet är det en huvuduppgift att rekrytera fler medlemmar.

2010 slog kongressen fast målet att antalet medlemmar ska öka med drygt 5 000 till 235 000 fram till den första januari 2015. Det målet kommer sannolikt inte att nås. I dag är antalet medlemmar cirka 233 000 — drygt 2 000 medlemmar kvar till målet — trots stora rekryteringssatsningar.

Varför är det så viktigt för Lärarförbundet att rekrytera fler medlemmar?

Därför att storlek ger styrka — ekonomisk styrka och styrka i opinionsarbetet. «Med en samlad gemensam röst ökar inflytandet«, skriver förbundsstyrelsen i ett motionssvar inför kongressen den 11—14 november.

Förbundet har som mål att ena alla lärare. Men värsta konkurrenten Lärarnas Riksförbund har tydligt sagt nej till en gemensam organisation.

Lärarförbundet är därför «mitt inne i en rekryteringsstrid«, förklarar förbundsstyrelsen och fortsätter: «Kan vi inte samla lärare från olika förbund i en ny organisation får vi i stället organisera alla lärare i Lärarförbundet.«

Under 2010-talet har Lärarförbundet intensifierat satsningen på medlemsrekrytering. Det finns inga andra enheter på kansliet som har vuxit så mycket som enheterna för rekrytering och kommunikation de senaste åren.

De kommande årens stora pensionsavgångar av lärare gör framtiden så osäker att förbundsstyrelsen inför nästa kongressperioden inte vågar slå fast något siffersatt mål om hur många fler medlemmar förbundet bör rekrytera, målet är bara att de ska bli fler.

«Värva en kollega så bjuder vi både dig och den nya medlemmen på varsin biobiljett.«

Så lyder sloganen i Lärarförbundets senaste rekryteringskampanj. Men är det gratis biobiljetter som ska rädda Lärarförbundet?

— Nej, men ibland får man hitta på lite udda saker för att få in olja i maskineriet. Det ersätter förstås inte kuggarna som driver maskinen. Det som får medlemmarna att välja Lärarförbundet är att vi har en stark röst i det offentliga rummet och att vi har ett bra erbjudande till medlemmarna, svarar kanslichef Sören Holm på Lärarförbundet.

Vad är det då som krävs på 2000-talet av en fackförening som vill vara attraktiv och få fler att ansluta sig?
PR-nestorn Hans Gennerud har under decennier arbetat med fackliga organisationer och deras interna och externa kommunikation. Först som informationschef på Sveriges Farmacevtförbund. Sedan 1994 har han i omgångar varit knuten till Gullers Grupp — en av landets ledande kommunikationsbyråer — som konsult, VD och nu styrelseordförande.

Han ser tre tydliga utvecklingslinjer för de fackliga organisationerna under senare år:

  • De har gått från att vara förhandlingsorganisationer till att bli mer av opinionsbildare.
  • De har gått från att fokusera på kollektivet till att fokusera på individen.
  • De har gått från att tala om gruppgemenskap till att tala om professionsgemenskap.

— Ska man vara relevant som fackförening i dag måste man fokusera på allt detta.

En attraktiv fackförening på 2010-talet bör utforma ett erbjudande som tilltalar individen, menar Hans Gennerud.

— Och då handlar det inte längre bara om traditionella fackliga frågor som min lön och mina arbetsvillkor, utan lika mycket om hur min yrkesroll ska utvecklas. Där tror jag att nyckeln till framgång de kommande åren ligger.

Civilekonomerna lockar till exempel med karriärcoachning, mentorprogram och nätverksgrupper, där medlemmarna kan knyta nya kontakter och utbyta erfarenheter med andra civilekonomer.

Tanken skulle kunna sammanfattas så här: «Vi som förbund erbjuder dig en möjlighet att interagera med kollegor som gör att du blir klokare, smartare och starkare.«

— Vill fackföreningarna vara något mer än ett försäkringsbolag måste de erbjuda något som ingen annan erbjuder, säger Hans Gennerud.

Tisdagen den 16 september 2014. Vid en prisceremoni utnämns Unionen, i hård konkurrens med Lärarförbundet, till Sveriges starkaste varumärke inom kategorin Fackförbund. Det innebär att Unionen är den fackliga organisation som flest personer, enligt en omfattande enkät, känner igen och ger högt betyg till.

Unionen bildades genom en sammanslagning av två fackförbund 2008 och har sedan dess lagt ned stora pengar på att bygga sitt varumärke.

— Det innebär att våra medlemmar och möjliga medlemmar ska känna igen oss och veta vad vi står för. Om våra värderingar är väl kända sänker det tröskeln när vi ska prata medlemskap, förklarar marknadschef Fredrik Nilsson på Unionen.

Ingen kan under det senaste året ha undgått Unionens massiva och påkostade reklamkampanj, där stiliserade gröna superhjältar med silverglänsande mantlar har framfört sitt budskap:

«Skaffa dig krafter utöver det vanliga. På jobbet. /Unionen.«

— Det gäller att våga sticka ut och att tänka i annorlunda banor för att nå fram med sin kommunikation. Grunden för det fackliga arbetet är förstås att vara aktiv på arbetsplatserna. Men vi är också närvarande på nätet och på teve, där vi vet att de möjliga medlemmarna finns, säger Fredrik Nilsson.

2010 hade Unionen cirka 500 000 medlemmar och en fallande medlemsutveckling. I år är förbundet på väg att spräcka 600 000-vallen och att förstärka sin position som Sveriges största fackförbund. Men har man genom kampanjen fått reda på vad Unionen står för?

Nu tillbaka till Lärarförbundets senaste kampanj, där man alltså kan få en gratis biobiljett om man blir medlem.

En kampanj som ogillas av Line Isaksson, ordförande för Lärarförbundet i Nässjö.
— Nej, jag tycker inte man ska rekrytera medlemmar genom att erbjuda gratis bio. Det handlar om min grundläggande syn på det fackliga uppdraget: Att man ska vilja vara Lärarförbundare, att man som medlem vill bära vår vision. Frågan varför man engagerar sig i en fackförening riskerar att bli en icke-fråga.

Gratis medlemskap i tre månader, billiga kryssningar till Estland och rabatt på en «fantastisk semesteranläggning« i Italien.

Lärarförbundet, liksom många andra fackförbund, har mycket att erbjuda för den som blir medlem och vill shoppa runt. Den här typen av individuellt inriktade förmånspaket har Lärarförbundet byggt ut under 2000-talet.

Mats Norrstad, ordförande i lokalavdelningen i Huddinge och ledamot i förbundsstyrelsen, varnar för en utveckling där medlemmarna ser Lärarförbundet som ett försäkringsbolag som man köper trygghet och får förmåner av snarare än som en medlemsburen organisation för vardaglig facklig kamp.

— Vad händer om det konkurrerande fackförbundet erbjuder två subventionerade kryssningar — ska vi trappa upp vårt erbjudande då? Om erbjudandena kommer i förgrunden vid rekrytering av nya medlemmar försvagas det ideologiska kittet du känner som medlem i organisationen.

Kanslichef Sören Holm på Lärarförbundet tycks ha en mer krass inställning till medlemsförmånerna.

— Lite generellt kan man säga att en del lärare har som ryggradsreflex att vara med i förbundet i alla väder. För andra krävs det mer. Jag tror ingen går med i Lärarförbundet bara för en gratis biobiljett. Men om det är någon som tar steget tack vare biokampanjen — so fine. Förmånerna ska ses som en del i vårt sammanlagda medlemserbjudande.

Lärarförbundet har under de senaste åren arbetat med tre byggstenar för att bygga sitt varumärke:

  • Att skapa bättre direkt nytta för medlemmen i vardagen.
  • Att komma närmare läraren och bli ett bättre yrkesförbund.
  • Att fler medlemmar ska kunna engagera sig i förbundet på ett enkelt sätt, även utan att ta på sig formella uppdrag.

Detta har resulterat i flera konkreta satsningar:

Lärarmötet — där lärare möter andra kollegor och diskuterar gemensamma problem. Min kollega — ett slags bollplank, dit lärare kan ringa eller mejla en kollega om yrkesfrågor. Ett steg närmare — där kanslipersonal och förtroendevalda åker ut till lärarnas arbetsplatser.
Elisabet Mossberg, ordförande för Lärarförbundet i Göteborg, vittnar om att hennes lokalavdelning arbetar annorlunda i dag jämfört med för bara några år sedan.

— I dag går vi på ett mer aktivt sätt ut och söker kontakt med medlemmarna, i stället för att sitta på kontoret och vänta på telefonsamtal, om man ska hårdra det.

Lärarförbundet i Göteborg besöker sedan förra året samtliga kommunala grund- och gymnasieskolor veckan innan höstterminen börjar.

— Det ger bra resultat. Många lärare tycker att det är jätteskönt att prata i lugn och ro om lön, arbetstid och arbetsmiljö.

En av Lärarförbundets huvudprioriteringar under 2010-talet har varit att sätta skolan och lärarna högst på den politiska dagordningen.

Enligt Sveriges Televisions vallokalsundersökning från valdagen tyckte 60 procent av väljarna att skolan var den viktigaste frågan i årets val.

Ingen tror att Lärarförbundet på egen hand lyckades åstadkomma detta.

De fallande kunskapsresultaten för svenska elever i Pisa och de återkommande rapporterna om lärarbristen är huvudförklaringen till att partierna i valrörelsens slutspurt tävlade om vem som kunde erbjuda de största satsningarna på mindre klasser och förskolegrupper samt på högre lärarlöner.

— Men lärarfacken har varit väldigt skickliga på att utnyttja det politiska läget för att driva sina frågor. De har tagit en framträdande roll i den politiska debatten och kommer ofta med förslag på hur problemen i skolan ska lösas. Det ger dem inflytande, säger statsvetaren och universitetslektorn Maria Jarl vid Göteborgs universitet.

Ett och ett halvt år före valet lämnade Lärarförbundet över en symbolisk faktura till dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt (M) på fem miljarder kronor — pengar som Lärarförbundet anser att staten är skyldig lärarna retroaktivt ända sedan 1970- och 80-talen då staten var huvudman för skolan.

I valrörelsen hade både Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjort det förslaget till sitt, även om antalet miljarder var något nedbantat.

Dessutom ökar lönerna för lärarna nu för tredje året på raken mer än för andra yrkesgrupper.

Christer Romilson, ordförande i Lärarförbundet från 1991 till 2001, förklarar att mediautspelen, opinionsbildningen och de politiska påtryckningarna i dag är ett viktigare medel för att nå facklig framgång med högre löner än under hans ordförandetid.

— På min tid försökte vi hitta lösningen vid förhandlingsbordet — vi var snarast glada över att media inte var med och försvårade förhandlingarna. Men nu är det medierna som sätter dagordningen. Intresseorganisationerna måste kampanja och slåss om att få uppmärksamheten. Det har Lärarförbundet lyckats med.

Lärarförbundets kanslichef Sören Holm bekräftar bilden att opinionsbildning i dag är minst lika viktigt för facklig framgång som förhandling.

— Vi har genomgått en otrolig utveckling när det gäller att synas i den offentliga debatten de senaste tio åren. I början av 2000-talet handlade det mer om att påverka i det slutna förhandlingsrummet. I dag har närvaron i det offentliga rummet blivit oerhört mycket viktigare. Och då ska Lärarförbundet vara där. Det är så vi har fått omvärldens acceptans för högre lärarlöner.

Sammanfattningsvis kan man säga att särintresset höjda lärarlöner har blivit ett allmänintresse.

Men trots allt kampanjande och arbete för att sätta skolan högst på dagordningen går det sisådär med ett annat av Lärarförbundets huvudmål: rekryteringen av nya medlemmar.

Mats Norrstad, med 30 års erfarenhet av lokalt fackligt arbete som avdelningsordförande, varnar Lärarförbundet för att slå sig för mycket på bröstet för kampanjframgångarna på riksplanet.

— Det finns en risk att vi utvecklas till en facklig organisation som är sensationellt bra nationellt, men som inte svarar upp till medlemmarnas vardagsbehov. Det kan finnas en motsättning i detta: «Jaha, var sloganen om 10 000 kronor mer i månaden bara ett kampanjutspel?« Ska vi ha liv i föreningen måste vi framförallt hantera medlemmarnas frågor på den egna arbetsplatsen.

Digital förnyelse

  • I maj lanserade Lärarförbundet en ny personstyrd sajt, som anpassar sig efter inloggade medlemmars individuella intressen och behov.
  • Förbundet har 43 000 följare på Facebook och nästan 10 000 följare på Twitter.

Mål: fler medlemmar

  • Vid 2010 års kongress beslutade Lärarförbundet om målet att antalet medlemmar under den fyraåriga kongressperioden ska öka till minst 235 000, varav 7 000 skolledare.
  • Kongressen slog fast att Lärarförbundet ska vara »det självklara valet för Sveriges lärare«.
  • En nyckelfråga i rekryteringen sades vara att rekrytera unga och nya lärare, bland friskolorna och bland konkurrensutsatta lärargrupper.

Alla artiklar i temat Inför kongressen (9)

ur Lärarförbundets Magasin