Läs senare

Fritidspedagogen – snart ett minne blott? 

Allt fler fritidspedagoger får ägna alltmer arbetstid åt egen undervisning, medan fritisjobbet urholkas. Det visar en undersökning som Lärarnas tidning har gjort. Följ med en vanlig fritidspedagog en helt vanlig arbetsdag. 

28 Sep 2005

Gun-Britt Ylivainio i Boden har arbetat som fritidspedagog sedan 1996. 
   – Jag gillar att arbeta praktiskt med barnen – matlagning, hantverk, att vara ute – så det här yrket passar mig, säger hon. 
   Denna sensommardag kommer hon till arbetet först av alla, näst städaren. Hon parkerar sin cykel på gården, hänger av sig jackan och brygger en kopp kaffe. Fritiset ska öppnas. Klockan är sex. 
   06.15 kommer första barnet, Thomas, som är pratig och på kramhumör. Han leker med handdockor och är hela tiden nära Gun-Britt. 
   – Som fritidspedagog kan man ge barnen mycket socialt. Det är det jag tycker om, säger hon. 06.45 kommer ett barn till och efter en stund ytterligare ett. När de är två pojkar och två flickor på fritiset, leker pojkarna för sig och flickorna för sig. Gun-Britt själv svarar i telefon: ”Centralskolans fritis Gun-Britt god morgon!” 
   Det kommer några barn till, Gun-Britt ser till att leken dem emellan går bra. 07.30 serveras frukost i matsalen, mannagrynsgröt och mackor. En del barn glömmer nästan att äta och koncentrerar sig på att prata. Gun-Britt ser till att ingen går därifrån förrän efter 15 minuter, så är reglerna. Alla måste få någonting i sig. 

När undervisningen startar 40 minuter senare, plockar Gun-Britt undan frukosten, samtidigt som kökspersonalen förbereder korv stroganoff till lunch. Mellan 8.10 och 9.30 har Gun-Britt planering. Hon förbereder en lektion med den etta hon arbetar i, halvklass svenska/matte. 
   Hon tycker att det under hennes nio år har skett en degradering av yrket. Från fritidspedagoger till skolans allt-i-allo. Att arbeta i skolan måste hon för att få ihop till en heltidstjänst och hon har inget emot själva undervisningen. I år undervisar hon i ämnena idrott, religion, bild, svenska och matte i en förstaklass. I matte och svenska arbetar hon praktiskt med det som läraren inte hinner fördjupa. I svenska kan det vara att gå igenom bokstäverna, tala om dem, måla dem. 
   – Det är bra att fritidspedagoger finns i skolan. Problemet är att samarbetet mellan fritidspedagoger och lärare inte fungerar som det var tänkt. Fritidspedagoger undervisar i skolan men lärare är aldrig på fritis. 
   Meningen är att fritidspedagogen ska vara en resurs i klassrummet tillsammans med läraren, med läraren som huvudansvarig. Men i dag undervisar många fritidspedagoger ensamma. 
   Gun-Britt är inte formellt behörig i de ämnen hon undervisar i. Hon har gått en kurs i läs- och skrivinlärning tio gånger under en termin. Religion är hon intresserad av själv och läser så mycket hon kan. 
  – När de är så här små handlar det om baskunskaper, som hur olika religioner ser på skapelseberättelsen. I bilden går vi igenom olika tekniker, färgcirkeln, olika kritor och färger. 

Fritidspedagoger ska ansvara för att det sociala samspelet mellan barnen fungerar, att blir bra medmänniskor. Men det där är inte så lätt att hinna med. 
   – Vissa dagar känner jag mig som en jagande polis, andra dagar hinner jag göra jättemycket med barne Gun-Britt är den enda utbildade fritidspedagogen på fritiset. Hennes kolleger på fritis är en förskollärare på halvtid och två förskollärare några timmar i veckan var. Fritiset har 20 barn inskrivna. 
  För några år sedan hade de bestämda aktiviteter i grupper, exempelvis bildgrupp på måndagar, slöjdgrupp på tisdagar och så vidare. Men det finns det ingen tid till i dag. Det mesta går ut på att barnen leker som de vill och att personalen håller uppsikt, tycker Gun-Britt. 
  Trots att hon tycker att fritis behövs tror hon att det bara är en tidsfråga innan både fritidshemmen och fritidspedagogerna är försvunna. 
  – Inga unga vill utbilda sig till fritidspedagog under de här villkoren. Vi har sämre avtal och lägre lön än lärarna, vi arbetar mer och mer i skolan, och på fritis går det inte att bedriva den verksamhet som är tänkt. 
  Själv har hon 18 000 kronor i månaden. 
  Enligt Gun-Britt tycker Bodens kommun inte att det spelar någon roll om de som arbetar på fritis är utbildade eller outbildade. 
  – Men nu får vi i alla fall ta in vikarier när personalmötena ligger på eftermiddagarna. Det fick vi inte förut och då kunde inte alla fritidspedagoger vara med. 
  Klockan 9.50 är det lektion. Terminen har varit i gång en vecka och rutinerna har inte riktigt satt sig. Gun-Britt läser högt ur en bok om Plupp, fjällfiguren. Barnens koncentration varierar, någon viskar, någon lyssnar och någon tittar ut på skolkamraterna på fotbollsplanen utanför. Senare ska de arbeta med bokstäverna på de här lektionerna, berättar Gun-Britt. 
  10.40 är hon vakt i matsalen. Barnen sätter sig på bestämda platser och tallrikar och bestick ligger framme när de kommer. Bespisningspersonalen lägger upp maten, korv stroganoff och ris, på barnens tallrikar. Maten rinner ner fort och Gun-Britt kan gå till sin egen lunchrast. Hon är inte ute på hela dagen i dag, äter sin medhavda färdiglunch i personalrummet mellan 11 och 11.30. 
  11.30–12.20 är det dags för Plupp igen, med andra halvan av klassen. 
  En del barn är oroliga, andra lugna. En flicka räcker ut tungan åt sina bordsgrannar när hon tror att Gun- Britt inte ser. Det gör hon och får säga åt henne flera gånger. En pojke frågar om boken inte är slut snart. 12.40-13.10 har hon planering igen, fram till fritiset startar. Hon har drygt fyra timmars planeringstid i veckan. 
  – Den mesta tiden går åt till att förbereda det jag ska göra i skolan. 

Fram till klockan 14 är det fri lek. Gun-Britt finns där hon behövs. Hon spelar kortspelet Uno och hjälper till vid datorn. En del barn målar, andra lägger pärlplattor. En flicka sitter ensam i ett hörn i soffan. Hon ser ledsen ut. 
  Klockan 14 börjar det närma sig slutet på arbetsdagen för Gun-Britt, samtidigt som det utlovade regnet börjar smattra mot fönsterrutorna. Men först är det samling för mellis. Barnen och personalen sätter sig i en ring på golvet och Gun-Britt skickar ner ett gäng barn i taget. Tio minuter senare är alla på plats. Gun- Britt går mellan borden och övervakar att barnen sitter ordentligt. De äter mackor med prickig korv, och när de ätit färdigt plockar Gun-Britt med disken. Sedan är hennes arbetsdag slut. 
  – Jag är inte så trött i dag, säger hon, även om det var tidigt i morse. Jag brukar bli tröttare när det har gått några dagar i veckan. 
  Nästa morgon börjar hon inte förrän 9.30. Men då stänger hon klockan 18 eller 18.30. 
  – Det beror på hur länge sista eleven stannar. 

ur Lärarförbundets Magasin