Läs senare

Fritidspedagogens död

Fritidspedagoger får legitimation bara om de vidareutbildar sig. Risken är stor att yrket nu dör ut, skriver Mikael Thomasson.

17 Mar 2011

Bild: Marie KassmanUnder de senaste 20 åren har arbetssituationen på fritidshemmen försämrats radikalt. När regeringen nu vill införa legitimation för pedagoger i skolan, slår den in det som kan bli den slutliga spiken i fritidspedagogens kista. Denna yrkesgrupp ska nämligen inte få någon legitimation.

Sedan 1990-talet har det skett stora förändringar inom fritidshemmens verksamhet. Samverkan var ordet på allas läppar. Många fritidspedagoger var positiva till utvecklingen, så även jag. Vi hoppades på att två olika typer av pedagoger skulle få möjlighet att mötas och befrukta varandras verksamhet. Tongångarna från beslutfattarna lät på liknande sätt.

Hur blev det då? Jo, på fritidshemmen tredubblades gruppstorlekarna och personalen halverades. Skolbarnsomsorgen blev allt mindre pedagogisk och allt mer förvaring.

I skolan upplevde många fritidspedagoger ganska snart att de behandlades som assistenter och inte som jämbördiga pedagoger.

När vi ville komplettera lärarna, bad de om assistans.

I praktiken innebar det att vi sällan var med och planerade det vi skulle göra i skolan. I stället blev vi tilldelade uppgifter som läraren tyckte var lämpliga. Jag och många andra fritidspedagoger var för stolta för att finna oss i denna behandling. Vi var högskoleutbildade med en kompetens som vi ansåg skolan behövde, men blev ofta behandlade som om vi inte hade något alls att tillföra.

Inledningsvis ledde detta till mycket bråk. Nästa steg blev att många fritidspedagoger sa upp sig. Själv höll jag ut i flera år innan jag lämnade yrket. I dag är jag en av alla dessa utbildade fritidspedagoger som jobbar med annat. Vi gör allt möjligt — kör buss, jobbar i äldreomsorgen, sysslar med friskvård med mera. Säkert har många av oss nytta av sin utbildning där vi nu befinner oss. Samtidigt känns det sorgligt att majoriteten av fritidspedagogerna inte arbetar på fritidshemmen. Vår utbildning är ändå, i första hand, inriktad på att man ska jobba med barn i ålder 6—12 år.

I dag är bara 30 procent av personalen på fritidshemmen utbildade fritidspedagoger. Några är förskollärare, men majoriteten har liten eller ingen pedagogisk utbildning.

Nu införs legitimationer i skolan, men fritidspedagogerna får bara legitimation om de vidareutbildar sig till lärare eller förskollärare. Risken är att de sista fritidspedagogerna då lämnar skolans värld. Om det blir så, har man på 20 år lyckats ta död på ett yrke i skolan.

Enligt Högskoleverkets prognos utbildas det fram till 2025 cirka 3.200 lärare med fritidshem som inriktning i sin examen. Grundat på uppgifter om tidigare examinerades yrkesval förväntas dock endast cirka 400 av dessa arbeta som fritidspedagoger.

Detta förstärker ytterligare bilden av att fritidspedagogyrket i praktiken inte finns längre. Mycket talar för att fritidshemmen i ännu större utsträckning kommer att fyllas av personal utan pedagogisk utbildning.

Utöver det som redan nämnts, har fritidshem byggda för fritidshemsverksamhet ofta bytts ut mot klassrum och matsalar. Pedagogisk verksamhet har ersatts av förvaring. Denna avveckling har visserligen drabbat oss fritidspedagoger, men de allra största förlorarna är barnen i skola och skolbarnsomsorg.

 

(Lärarnas tidning nr 6 2011)

ur Lärarförbundets Magasin