Läs senare

Fritidspedagoger med full koll

Allt fler skolor använder individuella utvecklingsplaner, IUP, för skolarbetet. Men det behövs också för barnens sociala färdigheter, tyckte några fritidspedagoger och skapade social IUP. 

10 Feb 2005

 Kalle har hamnat i en negativ spiral. Han hänger på alla dumheter och kan inte säga nej när kompisarna säger åt honom att göra dåliga grejer. Ofta blir han syndabock och får skäll. Och gör fler dumheter. Men så bestämmer sig personalen för att bombardera honom med uppmuntran i stället. 
   De lockar honom att vara med i höstlovets käpphästverkstad. De överöser honom med positiv uppmärksamhet. Snart märker också de andra barnen att Kalle är kreativ och han får mycket beröm för sin käppdrake. 
   På bara några eftermiddagar förvandlas han från en buse till en riktig pysselkille. Han har hittat sitt rätta jag, menar personalen, blivit mer säker. Numera kan han stå emot grupptrycket bättre. 

Det här var en solskenshistoria hämtad ur verkligheten på fritiset Längan på Backluraskolan i Hässelby, berättad av fritidspedagogerna Lotta Löfqvist och Jonas Mejhert. 
  Jag har bett dem ge exempel på hur de arbetar med barnens sociala utveckling. Ni vet, det där som fritidspedagoger säger att de är experter på och förhoppningsvis alla fritidshem jobbar med, men som man inte alltid märker så mycket av utåt. 
  Det är lättare att se aktiviteterna: Flickorna som bygger en snögubbe på skolgården. En grupp som ger sig av på utflykt till parkleken. Barnen som bakar syltkakor, dukar till mellanmål, spelar spel, gör spagetti av lera, spelar bandy, ritar och bygger inne på Längan. Med 70 inskrivna barn är det full aktivitet hela tiden. Även på det sociala planet, förstås, men det är oftast mer subtilt. Och svårare för personalen att beskriva. 
  Personalen på Längan har alltid pratat mycket om de sociala målen för verksamheten. De har formulerats i en arbetsplan och presenterats för skolans lärare och för föräldrarna. Men det blir ändå så lätt både luddigt och för övergripande. Inte alls som i skolämnena där man kan mäta läsutvecklingssteg eller berätta att Fia klarar steg tre i matematik. 
  Så för att bli tydligare har de just infört individuella utvecklingsplaner för sociala färdigheter. 
  – Tanken är att de ska följa barnen ända upp i sexan och att både vi och lärarna ska använda dem. Förhoppningsvis kan det leda till en bättre samsyn. Vi lär oss av skolans sätt att dokumentera och lärarna lär sig om vårt sätt att tänka och arbeta, säger Jonas Mejhert. 

Innebandygänget stormar in på fritis. Ny match på gång i springrummet! Att ett gäng tjejer redan leker med sina käpphästar där inne, det märker de knappt. I vanliga fall skulle tjejerna ha troppat av efter en stund, när bandyspelet har brett ut sig mer och mer. Men den här gången har en av fritidspedagogerna noterat vad som håller på att hända. Han går till springrummet och frågar bandygänget om de har frågat hästgänget om det är okej att de spelar där. Det visar sig att killarna inte ens har tänkt tanken. Det har inte flickorna förväntat sig heller, vana som de är vid att anpassa sig. 
   Nu säger de: Vi har hopptävling! Pojkgänget inser att de inte får plats och drar i väg någon annanstans. 

Att varje barn ska visa respekt och hänsyn är ett av målen i Längans IUP. De övriga målområdena är 
• ansvar och självständighet 
• självkänsla och integritet 
• lek och samspel. 
  Under varje rubrik har personalen angett mål att sträva mot och konkreta mål att uppnå. Till exempel att barnet när det lämnar Backluraskolan kan följa regler och överenskommelser, delta i diskussioner och där uttrycka egna åsikter, visa medkänsla mot andra i ord och handling och kompromissa. 
  Jag undrar om det inte riskerar att bli för mycket som i skolan, att barnen ska bli mer och mer bedömda. Jonas Mejhert medger att det här på sätt och vis är en anpassning till skolan, eftersom man försöker förtydliga fritidspedagogernas kompetensområde för lärarna. 
  – Vi skapar ett dokument som passar in i skolan. Men vårt arbetssätt gentemot barnen förändras inte, det blir bara tydligare. Och i vår verksamhet jobbar vi mycket för att behålla fritis kärnpunkt, att det inte ska vara skola hela dagen. 
  Bedömningarna i den sociala IUP:n ska inte heller visas upp för barn och föräldrar, utan i första hand vara till för internt bruk. Att användas som underlag vid klasskonferenser och inför utvecklingssamtal. Och för personalens egen uppföljning av sin verksamhet. 
  – Det blir mer strukturerat vad vi behöver arbeta med för varje barn och det blir lättare att följa utvecklingen. Det vi diskuterar runt ett barn nu, vem minns det om två år ifall det inte finns på papper? säger Lotta Löfqvist. 

Lisa i ettan är tyst. Skulle man fråga de andra barnen på fritis så skulle nog många inte ens veta att hon finns. Eftersom hon inte ställer till med några problem är det lätt hänt att inte heller personalen märker henne. Men egentligen behöver Lisa mängder av uppmärksamhet. Någon vuxen som drar in henne i gruppen, ber henne visa hur man gör, frågar efter hennes åsikt, kanske ber henne berätta om något. Personalen kan hjälpa henne att börja prata och bidra till att hon blir intressant för de andra barnen. 

Kanske är det de tysta, lugna barnen som får störst nytta av de individuella utvecklingsplanerna, funderar fritidspedagogerna. Med så stora grupper är det så många barn som behöver hjälp att de som verkar klara sig själva ofta får göra det också. 
  IUP:n tvingar personalen att bedöma varje barns sociala utveckling och forma strategier för hur man kan stötta den. 
  Eftersom dokumentet ska användas som underlag när det är dags för utvecklingssamtal måste också arbetet konkretiseras för barn och föräldrar. Både vad pedagogerna och barnet förväntas göra. 
  – Det blir så lätt gnäll på samma saker varje gång annars – och sedan rinner det ut i sanden. Nu ska vi göra en överenskommelse i stället om hur vi ska jobba, vad barnet ska tänka på och när det ska följas upp. Då visar vi att vi tar det här på allvar och då blir det viktigare för barnet också, säger Lotta Löfquist. 
  Ja, så ser i alla fall tankarna och förhoppningarna ut. Nu under våren börjar den sociala IUP:n användas i praktiken och personalen verkar inställd på att man får prova sig fram och vara öppen för förändringar. 
  Men arbetet med barnens individuella utveckling är förstås inte allt. 
  – Man kan stärka barnen en och en, men det är ju gruppen som är grunden och som vi alltid arbetar mycket med, säger Jonas Mejhert. 

EVA JACOBSSON

ur Lärarförbundets Magasin