Läs senare

Funktionsnedsatta elever får inte tillräckligt stöd

På många skolor i landet finns stora brister i stödet till elever med funktionsnedsättning, skriver Skolverket i en rapport som presenteras på onsdagen. Exempelvis saknas specialistkompetens och ofta krävs en diagnos för att få särskilt stöd – något som strider mot skollagen.
– Vi ser många exempel där skolgången kraschat totalt, säger Anne Lönnermark, ordförande i Autism- och Aspergerförbundet.

05 Okt 2016
Funktionsnedsatta elever får inte tillräckligt stöd
Foto: Colourbox

Alla grundskoleelever ska få utbildning på samma villkor. Men så ser det inte ut i verkligheten. På många skolor i landet finns stora brister i stödet till elever med funktionsnedsättning.

– Det är jätteallvarligt, för alla elever har rätt till utbildning. Skollagen ställer väldigt starka krav just på att man ska få ledning och stimulans utifrån sina egna förutsättningar, det får inte bli en "standardundervisning" med samma till alla, säger Sophie Casson Lindbäck, undervisningsråd på Skolverket.

Konsekvensen blir att eleverna riskerar att hamna i kläm och inte få lära sig allt de skulle kunna.
 

Situationen är beklaglig, anser Autism- och Aspergerförbundet.

– Vi ser i våra undersökningar att de här barnens måluppfyllelse är mycket lägre än andras, att de i högre grad är frånvarande från skolan plus att många också mår dåligt av det bristande stödet, säger ordförande Anne Lönnermark.

– För väldigt många av våra medlemmar har skolgången varit svår – eller helt enkelt kraschat totalt, lägger hon till.

 

Skolverket presenterar på onsdagen en studie, där man genom intervjuer och enkäter undersökt hur situationen i grundskolan ser ut för elever med olika funktionsnedsättningar. Den visar på stora brister på flera olika områden i hur skolhuvudmän arbetar för att ge stöd åt dessa elever. 

Bland annat saknas specialistkompetens och lokaler är inte tillräckligt anpassade exempelvis för rullstolsburna eller för att kunna undervisa i mindre grupp. Dessutom visar studien att diagnos ofta får styra om en elev får stöd eller inte – något som strider mot skollagen.

För att komma tillrätta med problemen krävs ett omfattande spektrum av lösningar, framhåller Anne Lönnermark.

– Man kan inte bestämma att alla ska gå i vanlig klass, utan man måste ha många olika lösningar, individuella för alla barn. Det behövs en bred kompetenshöjning, men även en kompetenshöjning inom specialpedagogiken – också där behöver man lära sig mer om hur de här barnen kan stöttas på bästa sätt, säger hon.

Allt är dock inte nattsvart. Mycket positivt har också kommit fram och viljan att jobba med frågan är god, berättar Casson Lindbäck. Många skolor och huvudmän jobbar strategiskt och konkret med att stödet till eleverna ska bli bättre – men dessa behöver blir fler. 

– Skolan måste anpassa sig till att det är normalt att eleverna är olika. Olikheter är det normala och det måste man bli mycket bättre på att bemöta, säger Sophie Casson Lindbäck. 

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) påpekar att fler speciallärare nu utbildas och att klass- och ämneslärare ska få fortbildning i specialpedagogiska verktyg. Men han pekar samtidigt på ett annat problem.
– En mycket provocerande sak i rapporten är att det fortfarande i många fall är så att man väntar på att eleven ska få en diagnos innan man sätter in stöd. Så ska det inte fungera, så får det inte fungera.
–Det är det pedagogiska behovet som ska avgöra, inte en medicinsk diagnos. Genom läsa-skriva-räkna-garantin kommer vi att ändra skollagen för att säkerställa att stöd sätts in i de första årskurserna, säger Fridolin.

Om studien

  • Studien bygger på enkäter och intervjuer med skolhuvudmän (kommunala och fristående), rektorer, specialpedagoger och speciallärare, som fått svara på frågor kring skolsituationen för elever med funktionsnedsättning. Totalt genomfördes 39 intervjuer och enkäten besvarades av 347 huvudmän, 782 rektorer och 414 lärare, vilket motsvarar en svarsfrekvens på mellan 70 och 77 procent.
  • I studien framkommer bland annat att varannan speciallärare/specialpedagog anser att det inte finns tillgång på specialistkompetens, något som lärarna kan behöva för att få kunskap om hur de kan anpassa undervisningen för elever med funktionsnedsättning. Varannan uppger också att deras skola inte är tillräckligt anpassad för elever med exempelvis adhd, autismspektrumtillstånd eller rörelsehinder.
  • Hälften av rektorerna och hälften av lärarna/pedagogerna uppger att medicinsk diagnos spelar roll för om en elev ska få särskilt stöd eller inte.
    Källa: Skolverket

ur Lärarförbundets Magasin