Läs senare

Ge förskolebarnen mer än ”särskilt stöd light”

DebattAvsaknaden av kunskapskrav får inte motivera slappare skrivningar om särskilt stöd i förskolan, men det är slappt idag. Det är dags att regeringen förtydligar skollagen, skriver Staffan Olsson, expert på frågor om samverkan och ansvar i förskola och skola.

11 Maj 2017

Om debattören

Staffan Olsson

Författare, föreläsare och före detta lärarutbildare, Södertälje

Förskolebarns rätt till särskilt stöd stärktes i den nya skollagen. Samtycke från en vårdnadshavare behövs inte längre. Det är barnets behov som ska styra. Bra det. Men bestämmelsen om särskilt stöd i skollagens kapitel 8 är problematisk.

Låt mig jämföra med skolan. Där ska numera först extra anpassningar prövas inom ramen för lärarens undervisning. Duger inte dessa ska en anmälan göras till rektor, en utredning om särskilt stöd ske och därefter, vid behov, ett åtgärdsprogram beslutas. Innehållet i ett åtgärdsprogram får överklagas, liksom ett beslut om att behov av särskilt stöd inte finns. Allt detta är noga klarlagt i skollagen och dess förarbeten. Skolverket har också, till ledning för skolans personal, gett ut allmänna råd 2014, klart användbara och väl genomarbetade.

I förskolan finns inget av detta. Extra anpassningar, anmälningsplikt, utredning, åtgärdsprogram, beslut, överklagande, allmänna råd – glöm det! Förskolans personal lämnas ensamma att ta ställning till hur stödbehovet ska bedömas.

Illustration: Colourbox

I bästa fall ges benäget bistånd av någon specialpedagog knuten till verksamheten eller ”inlånad” från skolans elevhälsa. Vårdnadshavare till förskolebarn kan allmänt klaga till Skolinspektionen men inte överklaga, när de anser att det särskilda stödet för deras barn saknas eller brister. Det görs mycket sällan. Jag fann, då jag besökte Skolinspektionen i Stockholm, endast 13 sådana klagomål i hela landet under drygt ett års tid.

Hur tänkte riksdag och regering när barnens behov i förskolan skulle tillgodoses via detta ”särskilda stöd light”? Förskolebarns stödbehov behöver utredas och beslutas på ett mycket mer genomarbetat sätt än vad lagstiftningen idag kräver.

Extra anpassningar, anmälningsplikt, utredning, åtgärdsprogram, beslut, överklagande, allmänna råd – glöm det!

Det handlar om myndighetsutövning när ett barns stödbehov ska bedömas, eftersom barnets rättighet ska avgöras. Vid myndighetsutövning fordras dessutom en utredning och därefter ett formellt beslut. Enligt den så kallade officialprincipen får domstolar och myndigheter inte fatta beslut utan att först utreda ett ärende. Det ansvaret är större än vad de flesta tror.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Det är givet att det barn i förskolan som får tillgång till ett adekvat och noga utrett stöd kommer att klara sin skolgång bättre. Men då behövs tydligare skrivningar i skollagen om särskilt stöd i förskolan. Dessutom krävs ett Skolverk som finner mödan värd att ge förskolans personal den handbok eller de allmänna råd som ger stödet styrsel och styrka. Det får inte vara så att avsaknaden av kunskapskrav i förskolan ska motivera slappare skrivningar om det särskilda stödet för barnen där.

Jag vet att tillkomsten av skollagen skedde i all brådska och att lagen inte helt igenom blev konsistent. Nu är det på tiden att förbättra det som inte blev bra i förskolan! Frågan är om vår utbildningsminister Gustav Fridolin har samma uppfattning som jag?

Från löpet

ur Lärarförbundets Magasin