Läs senare

Ge lärarna företräde vid beslut om stöd

DebattFlytta en del av besluten om resurser och särskilt stöd från rektorerna till lärarna. De skulle förbättra elevernas psykiska hälsa och rättssäkerheten, enligt Ulf Hjelm, psykolog i Hagfors.

Om debattören

Ulf Hjelm

Psykolog första linjen unga/VISIT, Vårdcentralen Hagfors

Det diskuteras om skolan ska vara kommunal eller statlig. För mig är frågeställningen förenklad eftersom skolans inlärning, kvalitet och likvärdighet är beroende av ett stort antal faktorer. Det har blivit tydligt när det gäller elevhälsan och skolornas arbete med särskilt stöd Hagfors kommun.

Hösten 2011 startade den öppna mottagningen VISIT på vårdcentralen i kommunen, som ett samverkansprojekt mellan skolan, socialtjänsten och allmänmedicin.  Uppdraget var att behandla och förebygga psykisk ohälsa hos barn, unga och familjer. Mottagningen blev mycket framgångsrik och snart finns liknade verksamheter i hela Värmland.

Vår höga tillgänglighet, det begränsade upptagningsområdet och den relativt stora tillströmningen gjorde att vi fick direktinsyn i skolans arbete med psykisk ohälsa.

Bild: Colourbox

Vi såg en engagerad lärarpersonal som arbetade noggrant och engagerat med anpassningar och stöd till enskilda elever.  Men vi såg också att det fanns allvarliga brister i elevhälsans och rektorernas syn på utredningar och särskilt stöd. Bristerna handlade om elevernas trygghet, specialpedagogernas metoder, dokumentation, kommunikation med föräldrar och om skolans ledning.

Ett exempel är en liten skola där rektor, specialpedagog, skolpsykolog (inhyrd) och lärare hade ett möte om en orolig och okoncentrerad elev i årskurs 1. Man fattade beslutet att eleven skulle återgå till förskoleklassen och där få särskild undervisning.

Mötet och rektors beslut fattades utan att föräldrarna var informerade. Detta trots att skollagen är glasklar om att rektor ska genomföra en utredning före ett sådant beslut och se till att föräldrarna är informerade och delaktiga. En så ingripande åtgärd kräver även ett skriftligt åtgärdsprogram eller att rektor fattar ett skriftligt beslut om att INTE upprätta ett åtgärdsprogram. Allt saknades.  Agerandet var förskräckligt.

Vid ordinarie skolinspektion 2014 fick Hagfors kommun många förelägganden för allvarliga brister, bland annat i utformandet av anpassningar och särskilt stöd. Bristerna fanns vid alla skolor och handlade om elevernas och föräldrarnas trygghet och rättigheter i skolsystemet.

Skolinspektionen såg alltså exakt samma sak som vi på VISIT, nämligen att rektorer och specialpedagoger inte följde skollagen.

Allt saknades. Agerandet var förskräckligt.

Statlig eller kommunal skola? Situationen i Hagfors visar att det varit omöjligt för den lilla kommunen att upprätthålla en adekvat syn på kvalitet, elevers hälsa, särskilt stöd och på den egna tillsynen. Det talar för ett statligt huvudmannaskap.

Skolans kommunala bas kommer dock alltid att behövas eftersom kommuner har så olika förutsättningar. De kan inte förändras med ett statligt huvudmannaskap och ett ekonomiskt utjämningssystem.

Exemplet Hagfors visar att rektorer inte alltid uppfattar klagomål som något allvarligt. Just därför bör klagomål om skolans egna kränkningar inte bara utredas lokalt utan också anmälas av skolan direkt till Skolinspektionen.

Exemplet illustrerar också att dagens kommunala skola har en märklig organisationsstruktur, där ansvar, uppdrag och beslutsnivåer varken är samordnade eller linjära. Skolchefen i Hagfors kunde till exempel inte ålägga rektorerna och specialpedagogerna att följa skollagen om åtgärdsprogram.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

I en sådan organisation är risken uppenbar att fel beslut fattas på fel nivå av fel person.

Jag har suttit på ett antal konferenser där rektor och elevhälsa har haft liten kunskap om elevernas vardagsbehov men ändå haft makten över besluten om anpassningar, särskilt stöd och resurser. Och de har ålagt eleven och läraren allt fler anpassningar.

Det finns naturligtvis undantag på båda håll, men klassläraren har vanligen mycket god kunskap och överblick över elevernas inlärning, psykiska mående och övriga behov. Där för bör lärarna ha företräde när det gäller vissa beslut om åtgärder och resurser.

ur Lärarförbundets Magasin