Läs senare

Ge skrivtolkarna rätt utbildning – för elevernas skull

DebattSkrivtolkningen befinner sig i kris. Eftersom inte alla döva och hörselskadade vill ha teckenspråkstolkning är en bra skrivtolkutbildning ett måste, skriver Irene Kimanius vid Stockholms universitet.

22 Aug 2017

Om debattören

Irene Kimanius

Studentavdelningen

Stockholms universitet

Teckenspråkstolkar utbildas vid Stockholms universitet och vissa folkhögskolor. På Stockholms universitet finns en kandidatkurs på 180 högskolepoäng (hp), det vill säga tre år. Enbart uppsatskursen i utbildningen kräver att man, förutom egen vald litteratur, ska läsa 750 sidor akademisk litteratur om bland annat tolketik, pedagogik och kognitiva processer i hjärnan. Samtliga lärare är doktorer, lektorer eller professorer. Efter genomgången utbildning kan tolken fortsätta att läsa på avancerad nivå och söka auktorisering hos kammarkollegiet.

Folkhögskolornas lärare ska ha avlagt lärarexamen, till exempel som ämneslärare 270–330 hp, när det handlar om en yrkesutbildning som den till tolk är. Till detta kommer yrkeslärarprogrammet som är på ytterligare 90 hp.  I kurserna till teckenspråkstolk ingår bland annat teori och lärande, specialpedagogik och etik.

Bild: Colurbox

Teckenspråkstolkning passar dock inte alla. Många som har blivit döva/hörselskadade i tonåren eller vuxen ålder föredrar skrivtolkning, där tolken snabbt skriver ned vad en talare säger. Det skrivna visas på en skärm där tolkanvändaren kan läsa texten.

Skrivtolkning är en bred tillgänglighetsåtgärd även för andra grupper – exempelvis personer med kognitiva funktionsnedsättningar eller språksvaghet. Genom att få till sig det talade budskapet via ytterligare en kanal orkar de fokusera och lyssna längre perioder.

Men skrivtolkar har ingen motsvarighet till teckenspråkstolkarnas utbildning trots att de själva efterfrågat det sedan länge. För dem finns endast en omtvistad ettårig utbildning på Södertörns folkhögskola där ingen av de ansvariga lärarnas har avlagt lärarexamen.

Skrivtolkeleverna går inte utbildningen för skojs skull. De ska lära sig att kommunicera med människor i alla tänkbara situationer och i livets alla skeenden.

Utbildningen saknar bindande utbildningsplan och skolans ledning kan inte redovisa någon kurslitteratur. Skolan hänvisar till kammarkollegiets ”god sed för auktoriserade tolkar” men tillägger att den inte gäller för skrivtolkar eftersom de inte kan bli auktoriserade. Tolkarna får inte heller några betyg efter genomgången utbildning utan endast ett utbildningsbevis.

Men skrivtolkeleverna går inte utbildningen för skojs skull. De ska lära sig att kommunicera med människor i alla tänkbara situationer och i livets alla skeenden. Det handlar om sjukdom, död och svåra livskriser, om vuxna, barn och gamla. I klassrummet skall de förmedla lärarens kunskap till blivande läkare, advokater, socialarbetare.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Många erfarna tolkar är mycket seriösa och skickliga trots att de aldrig gått någon utbildning. De har skolats av äldre och erfarna kollegor och har ett seriöst intresse för sitt yrke.

Nyutbildade skrivtolkar saknar dock ofta möjlighet till erfaren vägledning och trenden när det gäller kunskapsnivån varit nedåtgående de senaste åren. Klagomålen på de nya tolkarna är många och handlar ofta om bristande kompetens.

Situationen har blivit alarmerande. För att komma till rätta med detta krävs auktorisering av yrket och att utbildningen förläggs till lämpligt universitet/högkola.

ur Lärarförbundets Magasin