Läs senare

Gör texten lättillgänglig – men inte lätt

Som dyslektiker behöver man inte ha förenklad text eller mer lättlästa böcker. Istället måste alla sorters texter göras tillgängliga för dem som läser med öronen. Vi har inte råd att gå miste om dyslektikers uppfinningsrikedom och skapande förmågor, skriver Susanna Cederquist.

Om debattören

Susanna Cederquist

Föreläsare, konsult och handledare i frågor om dyslexi och tillgänglig text

Ledamot i utbildningsnämndens råd för funktionshinderfrågor i Stockholm stad

www.enbildavdyslexi.se

Flickan tittar på den handskrivna namnskylten med de snirkliga bokstäverna. Delar av s:en ser ut att sticka ut från pappret med hjälp av de ditritade skuggorna. Hon öppnar bänklocket och tar fram bänkboken som hennes lärare just instruerat klassen att ta fram. Tyst läsning står på tur på schemat. Bokens framsida är gul och förgylld med texten Nicke Nyfiken. Några bänkar bort ligger en betydligt tjockare bok vars titel säkerligen är hämtad från C.S. Lewis Narnia-serie.

Flickan slår upp sin bok. Efter en lång stundas tappra försök inser hon att hon inte får ut något överhuvudtaget av bokens innehåll. Texten har liksom en tendens att inte vara helt stilla, det är svårt att ha blicken fäst vid rätt ställe. Hon sneglar i riktning mot Narnia-boken, där bladen vänds ideligen, och gör något som hon aldrig gjort tidigare. Tittar på texten och vänder sedan sida samtidigt som det bläddras en bit ifrån henne. Det hände bara där och då, under denna lektion i årskurs 3, eller kanske var det i årskurs 4.

Läs artikeln med öronen

Ladda ner en qr-läsarapp till din smarta telefon, läs av koden och lyssna på artikeln.

 

Den här händelsen, som handlar om mig, hade jag en tid som förklaring till varför jag läste långsammare än många andra i klassen, då jag ju inte hade övat denna lektion. Den har också fått mig att fundera över hur olika nivåer på böcker som förekom med tanke på innehåll, utmaning och upplevelse. Inget ont om Nicke Nyfiken men möjligheten att exempelvis bygga upp sitt ordförråd är mindre där än i Narnia.

Jag har nu mer förståelse och kunskap om varför läsningen tedde sig så svårtillgänglig för mig. Det tycks vara så att man som dyslektiker avkodar en gnutta mer tredimensionellt och ”helhetligt”. Denna förmåga menar jag strider mot läsningens natur eftersom text ska avkodas platt, i läsriktningen och till att börja med del för del – inte allt på en gång som en helhet.

Men förmågan kan också i många situationer vara en fördel. I mitt hem som barn fanns flera dyslektiker och mycket skapande och uppfinningsrikedom. Styrkor och tankesätt som jag ofta ser hos personer med dyslexi. Visst har vi inte råd att gå miste om den kompetensen?

Tillgänglighet betyder för mig många vägar till samma mål och att dessa vägar ska vara likvärdiga och finnas med från början. Om jag tar ett husbygge som ett exempel, så blir ju en entré tillgänglig för en barnvagn om en ramp i efterhand byggs till. Men om man vill uppnå tillgänglighet ”på riktigt” skulle denna väg finnas med från början. Ingång med och utan trappsteg byggs i samma material, är likvärdiga alternativ och smälter in i arkitekturen. Olika vägar erbjuds och det är upp till besökaren att själv välja vilket alternativ som passar en bäst.

Det handlar inte om att ta bort något utan om att lägga till.

Förhållningssättet gäller även för text, som är av central roll i kommunikation och informationsinhämtning på arbetsplatser, i utbildningar av alla slag, i allt läromedel i skolan och inte minst under de nationella proven.

Jag arbetar och utbildar utifrån ett begrepp jag kallar ”tillgänglig text”. Det handlar inte om att ta bort något utan om att lägga till. Man ska till exempel alltid kunna ta del av en text auditivt eftersom många med dyslexi primärt tar till sig text via hörseln.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Som dyslektiker behöver man inte ha förenklad text eller mer lättlästa böcker. Det man behöver är istället att få ta till sig texten på sitt effektivaste sätt, med öronen – med eller utan synlig text framför sig. Att få digital text uppläst finns sedan länge bra sätt för via exempelvis talsyntes men även tryckt text går nu att få uppläst via lyssningskoder.

För att kunna nå samma resultat på lika villkor, behöver vi göra på olika sätt. Lika mål, men olika medel. Jag, som flicka, och andra med liknande erfarenhet kunde istället ha lyssnat på Narnia och de andra böckerna anpassade för åldersgruppen.

Vi är olika och det är meningen.

ur Lärarförbundets Magasin