Läs senare

Gunnel: Bara vissa fick äta av hans tårta

05 Feb 2010

Jag har varit arbetslagsledare väldigt länge och medverkat i arbetslag ända sedan systemet infördes. Och även om samarbetet går lättare med åren, ju mer rutinerade vi blir, så är det ofta några som kör sitt eget race — människor som inte kan se att de är en del av en större verksamhet. De kommer försent, är oförberedda och betraktar mötena som en fikapaus.
En av lärarna driver en butik på sin fritid, och jag utgår ifrån att han endast arbetar här för att ha en fast inkomst. Han visar aldrig något intresse och när vi har möten sätter han sig alltid vid sidan av. Om en fråga drar ut på tiden börjar han tydligt visa sitt missnöje ­genom att titta på klockan eller stampa med benet, och kan till och med läsa en tidning eller tala i mobi­len eller bara gå därifrån.

När det gäller pedagogiska diskussioner säger han nästan aldrig något och han verkar bara bli tystare och tystare. Han bryr sig inte ens om att lära sig elevernas namn, utan får titta i skolkatalogen när vi har konferenser.
Till arbetslagsmötet varje vecka är det en lärare som ordnar med fika och denna gång var det hans tur. Han kom in i arbetsrummet med en tårta och en burk knäckebröd och sa att de som besökt hans butik fick ta av tårtan, medan resten fick äta knäckebröd. Vi trodde förstås att han skojade men när jag försökte ta, sa han åt mig att jag inte besökt hans ­butik och därför inte fick något.

Vi förstod då att han menade allvar och flera blev väldigt upprörda. Jag talade med honom efteråt om att han måste skilja på de olika rollerna som butiksinnehavare och lärare, och att han måste kunna samarbeta med alla kolleger. Då sa han inte så mycket, så jag kunde inte se om han förstod.
Men när vi senare var på en arbetslags­utbildning tog han upp frågan med utgångspunkten att det var vårt fel eftersom vi inte besökte hans butik. Efter detta har det tyvärr inte blivit bättre.

ur Lärarförbundets Magasin