Läs senare

Gunnel blev beordrad att lämna ifrån sig nycklarna

Gunnel, som varit lärare i 40 år, fick aldrig något klart besked om varför hon blivit omplacerade. Enligt förvaltningschefen var hon och en kollega »negativa, informella ledare«.

11 Maj 2011

Bild: Emma Hanquist
 
En morgon i början på juni, bara ett par dagar före skolavslutningen, knackade det på klassrumsdörren. Gunnel fick veta att hon skulle infinna sig på skolkontoret om två timmar. Anledningen var organisationsförändringar.

Tidpunkten var illa vald. Gunnel hade flera utvecklingssamtal inbokade den dagen och mycket att stå i inför skolavslutningen.

På väg till mötet träffade hon en kollega som chockad berättade att han just blivit omplacerad.

— Då förstod jag vad klockan var slagen. Det kom som en fullständig överraskning.

Mycket riktigt möttes Gunnel av samma besked. Hon blev beordrad att lämna ifrån sig nycklarna och fick inte gå tillbaka till skolan.

— Jag berättade att jag skulle ha utvecklingssamtal på eftermiddagen och att jag hade pengar i mitt skåp som skulle användas till en utflykt, men det hjälpte inte. »Det får någon annan ta« fick jag höra. Det var helt absurt!

Varken Gunnel eller hennes kollega fick något klart besked om varför de blivit omplacerade. Enligt förvaltningschefen var de »negativa, informella ledare«.

Gunnel har varit lärare i över 40 år. De senaste åren har hon haft ett fackligt förtroendeuppdrag som skyddsombud. I den rollen har hon vid några tillfällen haft anledning att påtala en del missförhållanden på skolan.

Bland annat ifrågasatte hon att rektorerna drog i gång projekt efter projekt som aldrig avslutades, vilket upplevdes som frustrerande av många lärare på skolan. Hon ifrågasatte också att lärare favoriserades vid lovgivning och lönesättning, något som också kom fram vid en lönerevision.

— Om och om igen påtalade jag att vi inte hade haft någon musikundervisning på tre år, men det hände ingenting.

Att allt inte stod rätt till bekräftas också av att kommunen tillsatte en konsult för att komma till rätta med arbetsmiljöproblemen. I sin slutrapport tog konsulten upp en del av den kritik som Gunnel fört fram.

— Jag vill ändå inte säga att det var dålig stämning på skolan. Tvärtom blev det alltid ovanligt höga poäng i arbetsmiljöenkäter när det gällde trivseln. Kollegiet bestod av väldigt många välutbildade och duktiga lärare.

Enligt Gunnel fanns det inget utrymme för att diskutera eller föra fram kritik mot ledningen på skolan. Det fanns en policy om att det skulle vara rak kommunikation och högt i tak på möten men verkligheten var en annan.

— Jag är en ärlig person — jag har aldrig gått bakom ryggen på någon. När jag skrev protokoll på möten till exempel, skrev jag precis det som hade sagts. Men när rektorn läste kände han sig kränkt.

Gunnel jobbar nu på en annan skola och trivs bra. Det har snart gått ett år men varken hon eller kollegan har ännu fått något klart besked om varför de blev omplacerade. En rättslig process pågår.

— Jag har aldrig känt någon samvetsnöd för att jag fört fram kritik, inte en minut. Men att man kan bli omplacerad för att man påtalar missförhållanden på en arbetsplats tycker jag är riktigt illavarslande i ett demokratiskt samhälle. 

ur Lärarförbundets Magasin