Läs senare

Hopplöst att ­förena kvalitet, budget och hälsa

av Marcus Larsson
17 Jan 2018
17 Jan 2018
Marcus Larsson är debattör och fackligt aktiv lärare i svenska och SO, Strandskolan i Kungälv.

Hon kände inte igen sig själv. Sömn­svårigheter, yrsel — nedstämd och lättirriterad. Redan vid första samtalet kunde flera av de klassiska tecknen på stressrelaterad ohälsa kryssas av. Vi var kollegor i fackstyrelsen så jag hade långsamt sett det här tillståndet växa fram, men det är svårt att avgöra vad som är en tillfällig svacka och vad som är faktiska utmattningssymptom. Det här var på riktigt. Det slutade med sjukskrivning.

Vi pratade en stund om det. Något år innan hade hon varit en glad förskollärare, nu var hon en utbränd förskolechef. Så snabbt kan det gå. Inget hände på hemmaplan som kan förklara förändringen. Det var bara jobbytet. Jag kan inte tänka mig ett svårare uppdrag än att vara förskolechef/rektor. I skollagen och läroplanen finns utopiska beskrivningar om verksamhetens kvalitet, i kommunallagen skarpa formuleringar om budget i balans. Lägg till arbetsmiljölagen och det skapas en omöjlig ekvation av krav och resurser. Ingen ska bli sjuk av jobbet, men det får inte kosta och kvaliteten får inte bli lidande.

Glappet mellan krav och resurser i förskolan och skolan riskerar att skapa en farlig kultur på skolförvaltningar och bland skolans chefer. Enligt arbetsmiljölagen ska förskolechef eller rektor be om mer pengar eller sänkta krav om resurserna inte räcker till. Alla vet dock att politikerna kommer säga nej till mer pengar och att kommunpolitiker inte kan ta beslut om att sänka de statliga kraven. Så förskolechefer och rektorer tvingas välja mellan att dra över budget, sänka kvaliteten i verksamheten eller att försöka få ut mer av sina medarbetare. Snacka om samvetsstress.

För varje ny ­budget blir det allt svårare att vara chef.

Drar de över budget får de till slut sparken och sänker de kvaliteten drabbas eleverna. Många känner sig därför tvingade att hela tiden försöka få ut mer av sina medarbetare. Ingen ger förskolechefer eller rektorer direkta order om att göra så. Det behövs inte. Det finns i kulturen. För varje ny budget ökar därför arbetsbelastningen för förskollärare och lärare och för varje ny budget blir det allt svårare att vara förskolechef eller rektor. Inte undra på att det råder lärarbrist och inte undra på att det råder brist på ledare inom förskola och skola.

Vi pratas vid då och då när vi möts i flykten. Leendet är tillbaka och hon ser pigg ut igen. Hon har bytt kommun och gått tillbaka till jobbet som förskollärare och hon säger att det är mycket tack vare de samtal vi hade. Förskollärare är i och för sig inte heller ett enkelt jobb. Men det särskilda chefsansvaret att välja mellan budget, kvalitet och medarbetarnas hälsa, det slipper hon. Det får någon annan axla nu.

Från löpet

ur Lärarförbundets Magasin