Ingår i temat
Fria skolvalet
Läs senare

Hoppsan — vi valde visst en friskola

av Charlotta Hemlin
06 Mar 2014
06 Mar 2014
Charlotta Hemlin är lärare i svenska som andraspråk på Westerlundska gymnasiet i Enköping.
Charlotta Hemlin är lärare i svenska 7-9 på Bergvretenskolan i Enköping.

Mina barn går i en friskola. Och om sanningen ska fram så vet jag inte riktigt varför. Inte så att vi valde skola genom att blunda och peka på kartan, men beslutet var långt ifrån så välgrundat som man kan förvänta sig av en sådan som jag. En rätt välutbildad pedagog som kallar sig samhällsengagerad och gärna diskuterar skolans betydelse som mötesplats.Inga djupintervjuer med rektorn, inga radonmätningar av skolbyggnaden eller ens en lusläsning av likabehandlingsplanen. Rätt usel research om jag ska vara ärlig. Ungefär så som mina val brukar göras.

Jag valde Göteborg som studieort eftersom jag såg staden i ett grönrosa skimmer efter ett uppskattat Lisebergsbesök i barn­domen. Jag valde make en gång i tiden för att han var den enda människa jag över huvud taget såg då vi under en längre tid pendlade tillsammans till arbetet, mer i ett töcken än i skimmer. Efteråt har jag förstås försökt hävda att dessa beslut fattades på något mer rationella grunder, men så var det inte.Av en slump hade vi i alla fall hittat till friskolekoncernens förskola när den förstfödda inte fått plats på de förskolor vi i förstone önskat.

Ett inte så särskilt aktivt pro-val, utan en nödlösning rätt och slätt. Men eftersom barnen trivdes så bra på förskolan och skolan låg vägg i vägg blev de kvar. Visst gjorde vi ett par besök på kommunala skolor, men då hade barnen redan lärt känna barn i samma ålder från förskolan och ja, jag får väl erkänna: Det blev ett slags kompisval.

Så nu fann vi våra barn gå i en friskola. En friskola som ägdes av ett riskkapitalbolag, ett ord som jag aldrig trott mig behöva använda i sammanhanget skola. Och när en tidigare rektor kallade oss föräldrar kunder och pratade marknadsföring i stället för pedagogik var jag nära att ta min mats ur skolan.

— Så du tänkte offra våra barns trygghet för att göra något slags politisk markering, påpekade maken, vilket han möjligen hade en poäng i.

Barnen går med glädje till skolan och har fantastiska pedagoger som ser dem varje dag. Ändå undrar mitt halvfalskt idealistiska samvete om det inte hade kunnat vara mer givande för våra barn att gå i en skola som var lite mindre medelklassig och lite mer mångkulturell. Då kommer ett brev från skolans rektor. Skolan ska flytta till lokaler i en annan del av staden, en stadsdel med sämre rykte och till samma byggnad som en kommunal skola. I brevet vill rektorn förtydliga att friskolans barn kommer att ha egen skolgård och inte möta den kommunala skolans barn under dagen. Jag anar ägarnas oro för att föräldrar ska välja bort skolan om den ligger i fel stadsdel.

En konsekvens av det fria skolvalet kommer plötsligt så nära.

Alla artiklar i temat Fria skolvalet (17)

ur Lärarförbundets Magasin