Läs senare

I skuggan av terrorn

NigeriaBoko Haram har dödat hundratals lärare, bränt ner skolor och kidnappat elever. Utbildning är en av terrorgruppens främsta måltavlor.

Lektion utomhus i den överfulla skolan Bulumkutto i Maiduguri.
Foto: Lars Johansson

När solen går upp vaknar miljon­staden Maiduguri i nordöstra Nigeria till liv. Böneutrop från moskéer blandas med ljudet från tutande bilar och tuk-tuks. I en sal inne i Lärarnas hus, ägt av det nigerianska lärarfacket, gnuggar ett dussintal lärare sömnen ur ögonen och rullar ihop mattorna de har sovit på. De är internflyktingar på flykt undan terrorgruppen Boko Haram som strategiskt har mördat lärare och bränt ner skolor. I det snart åtta år långa inbördeskriget har över 600 lärare mördats, minst 900 skolor förstörts och hundratals elever kidnappats.

Gama Kori, som tvingats fly från byn Dar el Jamal, arbetar nu som så många andra lärare på flykt i ett av de stora lägren för internflyktingar som finns i Maiduguris utkanter.

— Jag älskar att undervisa. Jag får så mycket tillbaka av eleverna. Jag brukar säga att när jag överför kunskap till dem, så ger de sam­tidigt ny kunskap till mig.

Dar el Jamal ligger nära gränsen mot Kamerun och när Boko Haram började operera där sökte de upp byns invånare för att kräva dem på pengar.

Jag skulle ge dem min motorcykel. Annars skulle de skjuta mig.

— De kom hem till mig och sa att jag skulle ge dem min motorcykel. Annars skulle de skjuta mig. De sökte igenom hela huset. Men de hittade varken motorcykeln eller pengar. Så fort de lämnade tog jag fram pengarna och gick i väg till mina odlingsmarker.

Attacker

2009–2016.

  • Minst 611 lärare har mördats.
  • Mer än 910 skolor har förstörts.
  • Över 1 500 skolor har tvingats stänga.
  • Över 2 000 personer, många från skolor, har kidnappats.
  • 19 000 lärare har tvingats fly.

Källa: Human Rights Watch

I flera månader levde han undanskymt flera kilometer utanför byn. När han återvände blev han stoppad av militärer som tryckte en pistol mot hans panna och krävde att han skulle peka ut Boko Haram-anhängare. De lät honom gå, men Gama Kori förstod att situationen var livsfarlig och bestämde sig att ta sig över gränsen mot Kamerun tillsammans med sin familj. Där bodde han i ett flyktingläger i två år innan han fick höra att det var möjligt att ta sig tillbaka till Nigeria och Maiduguri där lärare fick undervisa i flyktinglägren.

— Jag har inte sett min fru och mina barn på över ett år nu. Min lön räcker inte för att få hit dem. Ibland ringer jag. Men nu har jag inte ens råd att köpa nytt kontantkort.

Lärarlönerna i Nigeria är oftast långt under vad som krävs för en normal levnadsstandard. Samtidigt har många lärare fått sin lön även efter att deras skolor har bränts eller stängts ned.

Den lokala avdelningen av det nigerianska lärarfacket Nut har ställt upp med allt de har. Som mest inhystes över 200 lärare i Lärarnas hus. Nu bor det ett trettiotal här.

Abubakar Mamman har en liknande historia som Gama Kori. Han undervisade också i en mindre by på landsbygden.

— Boko Haram stoppade folk och frågade efter id-kort. Om de såg att du var lärare dödade de dig, säger Abubakar Mamman.

En av hans kolleger mördades när han skulle gå in till stan för att hämta ut sin lön. Det ledde till att skolan stängdes.

— Jag var rädd. Alla var rädda. Det fanns ingen säkerhet på skolan. Vi skrev till myndigheterna och begärde skydd. Men de svarade aldrig trots att de visste vad som hände.

Till slut blev det uppenbart att militären förlorat kontrollen. Abubakar Mamman flydde till Maiduguri och fick en tillflykt i Lärarnas hus.

— De har också hjälpt mig med mat och fickpengar för att jag och min familj ska klara oss.

Förutom att ge en fristad till lärare på flykt erbjuder Nut psykosocialt stöd till traumatiserade lärare, pengar till mediciner och kompensation till mördade lärares familjer. Några familjer till mördade har också fått en fristad i en grannfastighet.

För Bulema Abiso, regional ordförande i Nut, har det varit självklart att ställa upp för de drabbade. Hans egen skola brändes ned tre gånger av Boko Haram.

— Efter den första gången sa vi till oss själva, att om vi stänger skolan låter vi dem vinna. Så vi fortsatte att undervisa. Två gånger till brände Boko Haram ner hela skolan.

— Jag var mycket rädd. Min första tanke varje morgon var om det är nu jag kommer att bli skjuten. När jag satte mig i bilen tänkte jag, är det nu? När jag kom hem på kvällen tänkte jag, är det nu? På natten kunde jag inte sova.

Lektion i skolan Bulumkutto som växt till cirka 8 000 elever.
Foto: Lars Johansson

För att förstå varför Boko Haram har utsett utbildningssystemet till måltavla måste man gå tillbaka i tiden. När det var medeltid i Europa blomstrade handel och kulturliv kring Tchadsjön i Västafrika. Islam hade introducerats via handelskaravanerna genom Sahara, religiösa ledare hade makten och i moskéerna byggdes det upp koranskolor.

Men med kolonialismen förändrades spelreglerna. De brittiska kolonisatörerna och de kristna missionärerna kom söder­ifrån, från havet. Den södra delen av det blivande Nigeria fick tidigt brittisk administration och engelskspråkiga skolor, medan norra Nigeria kontrollerades via indirekt styre och i stort sett lämnades i fred. Efter självständigheten 1960 hamnade makten i den engelsktalande kristna södern, medan landets norra delar inte fick del av den nya nationens välstånd. När den islamistiska rörelsen som kom att kallas Boko Haram växte fram i början av 2000-talet predikade dess dåvarande ledare Mohammed Yusuf i moskéerna om fattigdom, orättvisor och västerländskt inflytande.

I Borno, regionen där staden Maiduguri ligger, är det fortfarande fler barn som går i koranskolor än i de ofta undermåliga statliga sekulära och engelskspråkiga skolorna. Det är en viktig orsak till att regionen är eftersatt och framtidsutsikterna dåliga för de som växer upp här, menar bland andra stadens utbildningschef Al Haji Inuwa Kubo.

— Analfabetism, dålig utbildning och fattigdom är orsakerna till terrorn. Och de få som ändå lyckats ta sig igenom skolan och utbilda sig till läkare, ekonomer, advokater och så vidare har blivit en del av eliten i stället för att åka tillbaka till sina samhällen och tjäna dem. Det utnyttjade Boko Haram.

Boko Haram

Betyder ungefär ”västerländsk utbildning är förbjuden” och startadesav en grupp extrema islamister.

De första attackerna skedde 2009.

Mellan 2012 och 2015 tvingade de majoriteten av skolorna i nordöstra Nigeria att stänga.

Nu är de tillbakatryckta i skogsområden och har alltmer övergått till att använda sig av självmordsattacker.

Boko Haram såg den statliga, sekulära och ”västerländska skolan”, eller ”boko” som det heter på det lokala språket hausa, som en grogrund för västerländskt inflytande. Därav Boko Haram: västerländsk utbildning är förbjuden. Förutom att de utnyttjar utbildningssystemet som symbol för elitism och västerländskt inflytande är det också effektivt att slå till mot det.

— När du förstör utbildningssystemet, slår du sönder hela samhället. Vi har förlorat år i den här regionen. Men på landsbygden öppnar vi nu skolor allteftersom militären säkrar områden, säger Al Haji Inuwa Kubo.

Det folkliga stöd Boko Haram delvis åtnjöt till en början försvann snabbt efter att våldsamheterna bröt ut sommaren 2009, och den tidigare ledaren Mohammed Yusuf avrättats och ersatts av den betydligt mer våldsamme Abubakar Shekau. Under hans ledning utvecklades Boko Haram till en terrorgrupp som svurit trohet till Islamiska staten, IS, och i allt större utsträckning ägnat sig åt självmordsdåd, ofta utförda av minderåriga flickor.

När Boko Haram var som starkast kontrollerade de stora delar av de tre delstaterna Borno, Yobe och Adamawa. Militärens oförmåga att hantera situationen, och den uppmärksammade kidnappningen av 276 skolflickor i Chibok, kostade sannolikt Jonathan Goodluck presidentposten. I valet 2015 förlorade han mot generalen och före detta militärdiktatorn Muhammadu Buhari. Sedan dess har armén med stöd av styrkor från Tchad, Niger och Kamerun tryckt tillbaka Boko Haram.

Ser upp till lärare. Eleven Zeinab Mohammed, 13 år, hoppas kunna flytta hem till byn hon flytt ifrån och bli lärare. Foto: Lars Johansson
Bulema Abiso är regional ordförande i lärarfacket Nut som bland annat försöker erbjuda husrum till lärare på flykt. Foto: Lars Johansson
Lärare i lägret. Läraren Gama Kori arbetar med undervisning i flyktinglägret där Unicef byggt skolbyggnader av sammanflätade pinnar. Foto: Lars Johansson
Läraren Hauwa Mohammed Waziris jobbar på Bulumkutto-skolan. Foto: Lars Johansson

Offensiven har dock utlöst en flykting- och svältkatastrof. Två en halv miljon människor befinner sig på flykt i området. Maiduguri, med en miljon människor innan kriget, beräknas ha tagit emot en miljon flyktingar. Det har skapat ett stort tryck på skolorna.

På den skola där lärarfackets regionala ordförande Bulema Abiso numera är rektor gick tidigare 4 000 elever. Nu är de över 8 000.

Vi besöker skolan en morgon. Eleverna strömmar in genom de stora portarna — en ändlös rad av barn i skoluniformer. På skolgården precis innanför portarna samlas tre klasser under ett par stora träd. En av dem har cirka 150 elever. De längst bak har ingen chans att höra vad läraren säger och kan endast med yttersta svårighet se mattetalen på den slitna svarta tavlan som står lutad mot trädstammen.

Inne i ett av de riktiga klassrummen sitter drygt hundra elever, de flesta på golvet. Pojkarna till höger och flickorna till vänster.

Efter lektionen berättar läraren Hauwa Mohammed Waziri att hon är väldigt trött på grund av situationen.

Flyktinglägret. Foto: Lars Johansson

— Det har blivit så mycket extra arbete. Med att hålla ordning, undervisa i stora klasser och rätta proven.

Trots problemen nekas ingen att börja på skolan. Dagligen tas nya emot.

— Vi måste acceptera dem. Allt annat vore fel.

Man har skapat specialklasser där flyktingbarnen kartläggs och får grundläggande läs- och skrivundervisning. När de klarar ett prov som består av att kunna skriva sitt namn och läsa några ord, placeras de ut i ordinarie klasser.

I en annan del av staden har Gama Kori och Abubakar Mamman startat dagens under­visning i flyktinglägret NYSC. Unicef har byggt tre skolbyggnader av hopflätade bambuliknande pinnar. I varje byggnad pågår två lektioner samtidigt. Det är högljutt och Gama Kori kämpar med kritan på den mycket slitna svarta tavlan.

— Good Morning, sir! ropar barnen.

Dagens lektion handlar om råvaror och mat. Det är lika mycket engelskundervisning som hem- och konsumentkunskap. Eleverna kommer från landsbygden och många har tidigare endast gått i koranskolor.

— Deras föräldrar har ingen utbildning. De har ingen hemma som uppmuntrar dem, säger Gama Kori.

Men även flyktingsituationen påverkar dem.

— Det märks att de inte mår bra. De får inte alltid tillräckligt med mat, de har hälsoproblem, de är traumatiserade, har svårt att koncentrera sig.

Till det kommer brist på skolmaterial. Unicef delar ut särskilda skolkit. En som fått det är 13-åriga Zeinab Mohammed. Hennes mamma är död och pappan är försvunnen. I flyktinglägret bor hon och hennes syskon tillsammans med sin mormor. Hon har tidigare gått i koranskola och tycker att det är roligt att få komma till Unicef-skolan varje dag mellan 8 och 13.

— Men jag skulle vilja gå i en vanlig skola utanför lägret. Jag tror de är bättre. Det är nog inte lika stökigt där som här.

Hon hoppas att Boko Haram ska besegras så att hon kan flytta hem igen, och då ska alla barn gå i skolan.

— Jag vill bli lärare. Jag vill göra skillnad för människor.

Många när ett hopp om att Boko Harams terrorattacker mot skolor på sikt ska få motsatt effekt. Det faktum att många flyktingbarn för första gången har fått gå i skolan är ett steg i den riktningen. När de en dag åter­vänder till sina hembyar har de fått upp ögonen för utbildning och kommer förhoppningsvis att vilja fortsätta.

I de befriade byarna försöker man också öppna skolorna så fort som möjligt. Som i Damboa, där en lärare mördades på öppen gata och skolan bombades, har skolan åter startat tack vare att byborna betalar en lokal milis som beskyddar lärarna och eleverna.

Lärare har också chansen att via Unicef få en efterlängtad fortbildning i bland annat pedagogiskt ledarskap och psykosocialt arbete, och det pågår en diskussion om att skriva om läroplanen för att få in kreativt och kritiskt tänkande, samt konflikthantering.

— Lärare kan komma att spela en nyckelroll i fredsprocessen. När flyktingar återvänder till sina byar kommer alla att veta vem som gjorde vad under krisen. Det kommer att uppstå stora spänningar. Men om lärare fortbildas i konflikthantering och försoning kan de bidra till fred, säger lärarfackets reginala ordförande Bulema Abiso.

ur Lärarförbundets Magasin