Läs senare

Inkludera elever – men med sikte på framtiden

DebattDet är omöjligt att anpassa undervisningen på ett sätt som gör det möjligt för varje individ att ta den till sig om det går en lärare på 25 tonåringar. Det skriver gymnasieläraren Karin Herlitz, som argumenterar för ett nytt perspektiv på inkludering.

28 Feb 2017

Om debattören

Karin Herlitz

gymnasielärare i svenska, svenska som andraspråk och engelska, just nu verksam på högstadiet på Farstavikens skola, Värmdö.

Efter nästan femton år som lärare på gymnasiet har jag det här läsåret prövat på grundskolan för första gången. Det har på många sätt varit en ögonöppnare. Jag är full av beundran över mina kompetenta kollegor som varje dag gör ett fantastiskt jobb i mötet med unga människor i den kanske känsligaste åldern i deras liv.

Det skaver lite dock, hur skolsystemet ser ut och har förändrats. Med anledning av att Skolkommissionen snart kommer med sitt betänkande om hur kunskapsresultaten ska höjas och likvärdigheten ska öka i våra skolor funderar jag lite över inkluderingens offer.

I dagens skola ska alla beredas samma möjligheter. Det ska ske genom att alla elever inkluderas i verksamheten och genom att lärare anpassar undervisningen så att den passar alla. Det låter naturligtvis bra men fungerar inte för alla elever.

De flesta grundskollärare har uppåt 25 elever i varje klass eftersom det är där någonstans som break even går. En vuxen, 25 tonåringar och en lektion på 40 minuter. För mig är det självklart att det är omöjligt att anpassa undervisningen på ett sätt som gör det möjligt för varje individ att ta den till sig under dessa förutsättningar.

Barn och ungdomar som behöver en annan typ av anpassning hamnar i kläm, i inkluderingens namn. De bereds inte alls samma möjligheter att lyckas i livet efter skolan. Och det är väl det som är grundtanken med inkludering?

Jag anser att inkludering måste ses ur perspektivet “Hur ser vi till att den här personen får möjlighet att vara inkluderad i samhällslivet efter skolgången?”Som det ser ut i dag tvingas barn och unga genomlida skoldagar som inte ger dem de verktyg och kunskaper som de behöver i sitt vuxenliv. Istället får de lära sig att de inte riktigt passar in och att det inte fungerar att vara på ett annat sätt.

Skriv du med

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Vi som arbetar i skolans värld försöker stötta upp efter bästa förmåga. Vi ger extra stöd i mindre grupp och erbjuder olika verktyg som kan underlätta en del, men vi kan inte ta bort känslan av att inte passa in. Vi tvingas också lämna jobbet många dagar med känslan av att inte ha räckt till.

Det är dags att börja slåss för en rättvis skola, en skola där elever och lärare har en rimlig arbetsmiljö. Och då måste vi sluta förvänta oss att en lärare ska kunna tillmötesgå elever med alltför speciella behov. Det fungerar inte, vi har sönder eleverna i processen, och vi är många som själva går sönder lite varje dag då vi tvingas bidra till att ha sönder dem.

När Skolkommissionen kommer med sitt betänkande så hoppas jag att de har lyft blicken och sett att ibland måste man få exkluderas ur ett visst sammanhang för att kunna inkluderas på riktigt, i det långa loppet.

ur Lärarförbundets Magasin