Ingår i temat
Föräldrar
Läs senare

»Jag har levt som i en bubbla«

Det var över ett år sedan som Johan hotades till livet av en förälder. Först nu börjar han hitta tillbaka till tillvaron igen.

18 Sep 2012

— Det kommer att ta tid innan jag blir helt återställd, säger Johan till Lärarnas tidning.

Han hade tagit tag i armen på en stökig elev och lett ut ­honom ur matsalen. Dagen efter kom pojkens upprörda pappa till skolan och berättade för Johan att han var aktiv inom kampsport och att han funderade på att slå ihjäl ­honom.

Flera av Johans kolleger hörde hotet.

— Direkt efteråt kände jag mig upprörd och ledsen. ­Rädslan kom först efteråt, berättar Johan.

Den närmaste tiden efter händelsen fortsatte Johan att jobba på som vanligt. Men han kände att något hade hänt inom honom.

— Jag som aldrig har haft sömnsvårigheter tidigare började få svårt att sova, säger han.

Pappan hade polisanmält Johan för greppet om sonens arm. Johan grubblade mer och mer på händelsen och till sist bestämde han sig för att polisanmäla pappan.

Sedan följde över ett år av olika rättegångar. Pappan dömdes för olaga hot i först tingsrätten och sedan hov­rätten. Pappan överklagade till slut till Högsta Domstolen som inte gav något prövningstillstånd.

Under tiden hade tings­rätten friat Johan från misstankarna om ringa misshandel av eleven.

Rättegångarna innebar en stor påfrestning, framför allt på grund av obehaget att möta pappan igen. Rädslan lever fortfarande kvar, nu ett och ett halvt år senare.

— Jag har levt som i en bubbla — det är mer än ett år som bara har försvunnit för mig. Nu har det blivit bättre, men jag vågar fortfarande inte åka till skolan på kvällstid och jag har fortfarande sömn­problem.

Johan erbjöds hjälp av arbets­givaren men tackade nej — han trodde att han skulle kunna fixa det på egen hand. Nu i efterhand klandrar han både arbetsgivaren, som inte mer aktivt gav honom stöd, och sig själv för att han inte mer aktivt sökte det.

— Jag har verkligen känt mig ensam i det här — man är inte lika stark som man tror att man är. Arbetsgivaren måste ha en bättre beredskap att ta hand om sina anställda, säger han.

Stödet kom främst från kollegerna. Under de två rätte­gångarna om olaga hot hade han hjälp av Lärarförbundets jurist som var målsägandebiträde. Det stödet betydde mycket för honom.

— Det kändes tryggt att ha någon att bolla tankarna med, säger han.

Trots det han har gått ­igenom och trots alla tankar om att sluta som lärare, ångrar han inte att han polisanmälde pappan.

— Det handlar inte bara om mig, det handlar om alla lärare. Jag blev hotad på min egen arbetsplats. Jag tror att många lärare skulle sopa det under mattan, men man ska inte behöva bli behandlad hur som helst.

(Johan heter egentligen något annat.)

Alla artiklar i temat Föräldrar (22)

ur Lärarförbundets Magasin