Läs senare

Jesus i skolan – rätt eller fel? 

De erbjuder en trygg gemenskap. Nej, de inskränker individens frihet. Åsikterna om religiösa friskolor går brett isär. Vi har besökt Borås Kristna Skola och talat med experter och en avhoppare. 

12 Dec 2007

– Han var en god lirare, Johannes, börjar Niklas Tellbe, lärare i ma/NO. Det är morgonbön i en av klasserna i Borås Kristna Skola och en gång i veckan läser han ur Johannesevangeliet för eleverna. 
   Det tisslas och tasslas lite lätt i början av evangelieläsningen. Sedan lugnar sig eleverna och ganska snart är det dags att säga amen. Dagens morgonbön är över på tio minuter och nu ska klassrummet förberedas för matteprov. 
   Det är varken lovsång eller bön, halleluja eller stillhet under morgonbönen. Den känns inte så ”religiös”, inte den här morgonen. 
   Borås Kristna Skola, driven av den Livets Ord mycket närstående församlingen Borås Kristna Center, har funnits sedan friskolereformen 1992. Länge var motståndet från kommunen starkt. Nu har det veknat och skolan har 160 elever i förskola, förskoleklass och grundskola. 

Skolan ligger i en vanlig kontorsbyggnad vid Viskans strand. Utanför är det tidig disig dag. Hösten har börjat svepa sitt mörker om människorna och deras tankar. 
   – Det är klart att vår konfession lyser igenom i skolan. Lärarna är själva kristna och det märks, precis som andra attityder som lärare kan ha märks. Det måste det få göra. Det gör det här och på andra skolor. 
   Pastor Peder Teglund och rektor Per Ulenius sitter i soffan i konferensrummet. Peder Teglund är ledare för församlingen och ordförande i stiftelsen Anden och Ordet som äger skolan, och han sticker inte under stol med viljan att forma en skola grundad i kristen tro. 
   Debatten om religiösa friskolor har mojnat igen. Senast flammade den upp när den religiösa sekten Plymouthbrödernas skola till slut godkändes i somras. Laboraskolan, som den heter, är dock godkänd som allmän skola, men har en otvetydig religiös inramning. 
   Diskussionen i somras reste många frågor. Ska sektliknande församlingar få driva skolor? Var ska gränsen i så fall dras? Ska religiösa friskolor få finnas över huvud taget? 
   De svartvita åsikterna får snabbt gråtoner för den som går närmare: Är inte den värdegemenskap som finns på många religiösa friskolor något eftersträvansvärt och gott? Måste en skolverksamhet baserad på trosuppfattning alltid vara segregerande? Och vart tar visionen om skolan som en mötesplats för olikheter vägen? 
   Frågorna hopar sig, liksom ståndpunkterna. Från totalt nej till totalt ja till religiösa friskolor. 

Hans Ingvar Roth, universitetslektor och docent i etik vid Lärarhögskolan i Stockholm, beskriver flera faktorer som syresätter debatten. 
   För det första blir frågan om religionens roll i utbildningen mer laddad i ett extremt sekulariserat samhälle som det svenska än i till exempel katolska länder. 
   – Man kan också ifrågasätta om det är möjligt för skolor att förhålla sig strikt religiöst neutrala. En skola befinner sig alltid i ett specifikt socialt sammanhang, där elevers, lärares och föräldrars värderingar och ideologier präglar miljön. Samtidigt som det också är en livshållning att vara sekulär. 
   För det andra finns det en rad farhågor i det moderna liberala samhället som handlar om vad som kan hota det. En sådan farhåga är vad den religiösa fundamentalismen i olika skepnader kan leda till, med sin ovilja att skilja på religiöst och sekulärt. 
   – Religiösa friskolor kopplas ihop med fundamentalismen och man är rädd för att eleverna påverkas av den intolerans mot andra uppfattningar som finns inom vissa fundamentalistiska grupper. 
   En tredje faktor är en allmänt negativ hållning till friskolor. Enligt den uppfattningen är skolor något som staten inte kan släppa ifrån sig. 
   – Men också det stegrade fokus på barnens rättigheter som finns i dag i samhället har betydelse. Det finns en rädsla för att religiösa friskolor spär på segregeringen, när barn tidigt socialiseras in i religiösa minoritetsgrupper, säger han. 

I praktiken gör Europakonventionen, som Sverige måste följa, det omöjligt att totalt förbjuda religiösa friskolor. Den säger att föräldrar har rätt att välja skola efter religiös och filosofisk övertygelse. Däremot inte att samhället måste ge bidrag till dem. 
   Det är också en ståndpunkt som lektor Per Kornhall, avhoppad Livets Ordare och före detta lärare vid Livets Ords gymnasium i Uppsala, tycker är rimlig. 
   – Det är helt fel att staten betalar för indoktrinering av vissa barn. Det undergräver ytterst demokratin att barn växer upp i åsiktskollektiv som till exempel Livets Ords skolor. 
   Hans egen erfarenhet av auktoritär ledning, elitism, slutenhet mot den onda världen utanför församlingen, demonutdrivning, undervisning i skapelsetro och så vidare, blev efter en lång process till slut för mycket för honom. 
   – Man öppnade Pandoras ask när man tilllät konfessionella skolor, säger han. 

På vilka grunder kan man då säga nej till religiösa friskolor? 
   Hans Ingvar Roth vid Lärarhögskolan drar en gräns vid religiösa friskolor som utmanar grundläggande värderingar som människovärde, jämställdhet och antidiskriminering. 
   – Antidiskriminering är en av de mest grundläggande värderingarna i dag i samhället. Om en skola ger uttryck för diskriminering mot till exempel kvinnor så är det oerhört problematiskt. Det är rimligt att staten inte finansierar verksamheter som går emot de grundläggande värderingarna. 
   Också den förra regeringen var inne på att hitta en form för religiösa friskolor som skulle drivas utan statliga och kommunala bidrag. Förslaget hann inte längre än till ett utkast till en lagrådsremiss innan miljöpartiet drog sig ur överenskommelsen. 
   Tydligare lagstiftning och skärpt inspektion har i stället blivit alliansregeringens medel. Nu ska de konfessionella inslagen, de som har med själva förkunnelsen att göra, bara få finnas vid sidan av den kursplanestyrda undervisningen. Redan i dag måste det vara frivilligt för eleverna att delta i dem. 
   Morgonbönen i Borås Kristna Skola är ett sådant konfessionellt inslag, för att ta ett exempel. 
   Hans Ingvar Roth säger att man måste skilja på moderata former av religiösa friskolor och radikala. 
   Han beskriver två extremtyper av skolor: 
   • I en moderat religiös friskola betonas inte religiositeten vid rekryteringen av elever, lärare och övrig skolpersonal. Många är inte heller medlemmar i någon församling. Kontakter med andra aktörer än den egna kyrkan uppmuntras. Den egna religionen prioriteras inte särskilt i undervisningen. Religiösa symboler är inte framträdande i lokalerna och skolans värdegrund har inte en specifik religiös inramning. Ändå kan skolan ha en ambition att förmedla en specifik religiös tro. 
   • Den andra typen är den radikala religiösa friskolan. Där har den specifika religionen en avgörande roll vid rekryteringen av elever, lärare och övrig personal. Där finns synliga religiösa symboler och ritualer. De flesta lärare och elever kommer från det trossamfund som driver skolan. Lärarna har utbildats inom ramen för den egna kyrkan. Undervisningen har en stark prägel av den religiösa referensramen. Religionen ges företräde om det uppstår en konflikt mellan religiösa övertygelser och vetenskapliga rön. De etiska reglerna placeras i ett religiöst sammanhang. Var någonstans Borås Kristna Skola befinner sig på denna tänkta skala är inte alldeles självklart. 

Här och där tonar den kristna grunden fram i skollokalerna. En liten tavla med tio Guds bud står lutad i en bokhylla. Några bibelcitat och en Jesusbild hänger i ett klassrum. 
   En större affisch med skolans fem mål sitter vid utgången till trapphallen. Eleverna på skolan ska ”få en stadig grund i livet, förbli unika och växa i harmoni, aktivt träna sin karaktär, nå så högt som möjligt i kunskapsutveckling, lära sig respekt och ansvar”. Med vilka medel målen nås beskrivs i skolans egen skolplan. 
   För att få en stadig grund i livet ska skolan till exempel ”ge eleverna den kristna grund som vårt land och dess utbildningsväsende har vilat på”, ”ge eleverna en förståelse för Bibelns betydelse för västerländsk kultur och samhällsliv” och ”ge eleverna möjlighet att fördjupa sig i Bibelns budskap”. Skolan ska också ”se varje elev och få dem att känna sig trygga, omtyckta och värdefulla” och ”se till att varje elev oavsett förutsättningar kan känna att de lyckas”. 
   Alla lärare, utom någon enda, är med i en församling i Svenska kyrkan eller någon frikyrka. Mellan åtta och tio församlingar är representerade. En del lärare har sökt sig till skolan, andra har blivit ombedda att börja. 
   Majoriteten av eleverna kommer från kristna hem. Från början tillhörde de flesta elever Borås Kristna Center, i dag är bredden större. Många invandrare med kristen tro sätter sina barn i skolan. Tidigare har skolan också haft muslimska elever. 

Den dagliga morgonbönen är ett av skolans särdrag. En aktivitet som man som lärare måste vara beredd att leda. Ibland läser läraren en bibeltext, andra gånger kan det handla om lovsång och bön. I lägre klasser sjunger man till bords. En gång i månaden hålls mera omfattande samlingar som ibland kan bestå i att någon talar kring en bibeltext. Förra läsåret ägnade rektor samlingarna åt att förankra skolans egen plan med de fem målen. Bön kan också förekomma vid lärarnas konferenser. 
   Ett annat särdrag som Skolverket dock riktat kraftig kritik mot i sin inspektion är vissa lokala konkretiseringar av de nationella kursplanerna som stod i konflikt med de nationella målen och värdegrunden. 
   Skolan hade till exempel i arbetsplanen för geografi för skolår sju, skrivit att ”i botten på denna undervisning finns tanken på Gud som skaparen. Han har skapat stjärnor och planeter samt vår egen jord. Hans vishet är synlig i skapelsen, när vi tittar på den så ser vi hur stor Gud är. Och vi kan också i skapelsen se spår av den förgängelse som pågår sedan syndafallet”. 
   Dessutom innehöll betygen ordnings- och uppförandebetyg och bibelcitat. Barn till föräldrar som arbetade på skolan hade också förtur. Detta tillsammans med några andra brister gjorde att skolan stod inför att inte få fortsatt godkännande som fristående skola. 
   Enligt Skolverket har skolans ledning lovat att rätta till bristerna. Peder Teglund betonar också att skolan verkligen vill leva upp till kraven på saklighet och allsidighet i undervisningen. 
   – Vi uppskattar Skolverkets tillsyn. Inspektörerna är erfarna skolmänniskor som hjälper oss att se missar. Men ibland känns det som att man nagelfar oss på ett misstänksamt sätt. Jag tror att vi har varit utsatta för tillsyn fyra gånger. Det är mer än någon annan skola i Borås, säger Peder Teglund. 
   – Sedan kan vi tycka att det är lite petigt att vi inte får ha bibelcitat på betygsblanketterna, säger rektor Per Ulenius. 
   För Livets Ord-avhopparen Per Kornhall är täta inspektioner en nödvändighet. Han jämför med vanliga kommunala skolor där elever och föräldrar berättar vad de tycker för inspektörerna. 
   – Man måste förstå hur slutna skolor av typ Livets Ord är mot omvärlden. Elever, lärare och föräldrar gör allt för att skydda skolan mot insyn från samhället. Man har ett yttre budskap och ett inre budskap som skiljer sig åt i dessa skolor. 
   Han tycker att Skolverket säljer ut kraven när man godkänner skolor trots kritiken mot dem. 

Det omgivande samhället filar på skolans utstående hörn. Snart är de nerfilade och skolan lik andra skolor. Fast kanske ändå inte. 
   – Vi vill lägga den kristna grund som hela vårt samhälle bygger på sedan tusen år tillbaka. Det är det som motiverar oss. Samtidigt måste vi förhålla oss till den verklighet som vi befinner oss i, säger Peder Teglund. 
   Han betonar föräldrars ansvar och rätt att välja skola efter sin religiösa och filosofiska övertygelse som det står i Europakonventionen. 
   – Föräldrarna är den yttersta auktoriteten när det gäller de egna barnen. Jag tror att det är farligt att ta ifrån föräldrar deras ansvar och möjligheter. Man får ett kaos i samhället som vi börjar se redan nu. 
   Mot Europakonventionen står en annan konvention: FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Men inte heller den ger särskilt mycket vägledning här. Den säger visserligen att barn har rätt att fritt bilda och uttrycka åsikter i frågor som rör dem, och dessa åsikter tillmäts betydelse efter barnens ålder och mognad. 
   – Men barnkonventionen ger också föräldrar rätt och skyldighet att vägleda sina barn. Samtidigt som den som helhet i större utsträckning tydliggör barnens rätt, säger barnombudsmannen Lena Nyberg. 

Hans Ingvar Roth tror att många föräldrar, kanske särskilt troende föräldrar, kan känna ett missnöje med den kommunala skolans värdegrundsarbete och vill att det ska ha mer substans. 
   – Många av de mera moderata religiösa friskolorna poängterar ett sådant arbete med värderingar och normbildning utan att för den skull exklusivt lägga beslag på dessa värderingar. 
   För Hans Ingvar Roth är det goda värdegrundsarbetet i en småskalig och informell religiös friskola ett argument som talar för denna typ av skola. 
   – Men gränsen måste återigen dras mot de skolor som utmanar samhällets centrala värderingar som antidiskriminering, förbud mot aga, krav på saklighet och allsidighet i undervisningen för att ta några exempel. 
   I Per Kornhalls beskrivning av skolorna finns en slutenhet mot en okristen omvärld som anses vara i den ondes våld. 
   Också här handlar det om att skilja på olika aspekter, menar Hans-Ingvar Roth. 
   Att vilja skapa en egen färdriktning och främja sin integritet, tycker han inte kan kallas för slutenhet. 
   – Men det blir etiskt komplicerat när det handlar om att man inte befrämjar vital åsikts- och kunskapsbildning och skapar ett främlingskap inför samhället. 
   Att Borås Kristna Skola skulle vara sluten mot omvärlden håller inte Peder Teglund och Per Ulenius med om. 
   – Möjligtvis hade vi problem i början när vi var så få och de flesta kom från församlingen, säger Peder Teglund. 
   Niklas Tellbe och Urban Gustafsson, båda lärare vid skolan och som har och har haft egna barn i skolan, menar dock att man måste lägga ner arbete på att se till att barnen har andra kontakter vid sidan om. 
   – Vi vill inte bygga en växthusmiljö som gör människor med andra livsåskådningar till främlingar för barnen, säger Niklas Tellbe. 
   För Lucas Rabnor, Magdalena Alexandersson och Emilia Abrahamsson, alla elever i skolår nio och medlemmar i församlingen Borås Kristna Center, känns skolan som en familj. Att ha kompisars föräldrar som lärare skapar närhet. Och det är skönt att slippa sticka ut som kristen. Slippa bli retad för sin tro och i stället dela den. 
   Att skolan skulle vara ett reservat för likasinnade håller de inte med om. 
   – Inte mer än många andra skolor där elever kommer från samma sociala miljö och samma bostadsområde, säger Lucas Rabnor. 

En annan frågeställning handlar om undervisningen. Reglerna om vetenskaplig grund, saklighet och allsidighet gäller för alla ämnen, också för det särskilda kristendomsämnet som skolan själv utformar. 
   Niklas Tellbe och Urban Gustafsson har båda sökt sig till skolan för att få arbeta i en kristen miljö. De har tidigare varit lärare vid kommunala skolor. De är inte medlemmar i Borås Kristna Center, utan i en annan församling. 
   – Att jobba här handlar för mig om att integrera tron i mitt liv, något som är en daglig utmaning, säger Niklas Tellbe, som också berättar att han har kontakt med elever som nu går på gymnasiet. 
   – De kommer hem till mig och vi pratar om livet och om trosfrågor. Den gemenskapen med elever har man inte på en kommunal skola. 
   Urban Gustafsson beskriver sin personliga drivkraft som att få ha med den andliga dimensionen i relationen till eleverna under den viktiga högstadietiden. 
   Ett område som brukar vara känsligt är hur relationen mellan evolutionsteori och skapelselära framställs i undervisningen. Enligt Skolverket får inte skapelseläran jämställas med evolutionsteorin, däremot får man presentera alternativa tankar till den. 
   Niklas Tellbe ser inte någon motsättning för egen del när det gäller evolutionsteori kontra skapelselära. Bibeln säger att Gud skapade världen, men den säger inte hur, påpekar han. 
   – Jag tänker mig att när Gud för 50 miljoner år sedan sa: ”Varde ljus!” så var inte dessa ord befriade från varken ljud eller effekter. Det var kanske en mäktig smäll. 
   En Big Bang med andra ord. 
   Han brukar börja undervisningen genom att gå igenom Darwins motorer i evolutionsprocessen: kampen för tillvaron och det naturliga urvalet. Därefter får eleverna välja vad de fördjupar sig i, men med utgångspunkt i ett vanligt läromedel som också används i den kommunala skolan. 
   – Sedan uppstår det naturligtvis samtal i klassrummet  om vad det finns för argument som stöder de båda lärorna, den ena eller den andra. Och det är vår uppgift att förhålla oss kritiskt till hur olika saker framställs. 
   En fråga som eleverna brukar ställa är om människorna verkligen härstammar från aporna. 
   – Då brukar jag säga att nej, det är en missuppfattning. Evolutionister säger inte heller att vi härstammar från aporna. De säger att vi har ett gemensamt ursprung. Aporna har gått åt sitt håll och människorna åt sitt i utvecklingsträdet. Så därför kommer vi inte från aporna utan vi har möjligtvis en gemensam utgångspunkt. 

En annan fråga handlar om ifall det finns några geologiska eller fossila fynd som tyder på att det funnits en syndaflod. 
   – Ja, det kan man tänka sig, säger jag. Det finns enorma skikt av fossil i USA där fossilen ligger blandade på ett sätt som tyder på att det varit en jättekatastrof av något slag. 
   Det händer också att eleverna frågar om hur han själv förhåller sig till skapelseläran. 
   – Då brukar jag visa på att det finns en rad olika möjligheter om man är kristen. Det finns kristna som tror att Gud skapade allt på sju vanliga dagar, det finns de som tror att dagarna är tidsperioder som man inte vet hur långa de är, det finns de som tror att Gud skapade via en evolutionsprocess, men det finns också de som tror att Gud skapade arterna som sedan differentierats. 
   Eleven Lucas Rabnor berättar att han uppfattar att de flesta lärare tror på skapelseläran. 
   – Men en del lärare säger inte vad de tror på. Andra säger att de tror på den, men att evolutionsteorin också finns. De försöker vara objektiva. 
   Själv tror Lucas Rabnor på skapelseläran och det har han sagt till läraren han hade. 
   – Då sa han att det är vad du tycker. Han kunde inte säga mer. Jag får tycka det. För mig är det mera meningsfullt att tro på den än att tro på slumpens roll för utvecklingen. 
   När det gäller undervisning i sex och samlevnad, som också brukar vara ifrågasatt, säger Niklas Tellbe att den inte skiljer sig från den han bedrev på den kommunala skolan. 
   – Kanske att vi ställer lite andra frågor kring moral och ansvar när det gäller synen på abort och sex utanför äktenskapet. Vi talar till exempel om avhållsamhet vilket man kanske inte gör på ickereligiösa skolor. 
   Det särskilda kristendomsämnet som är skolans val handlar om att studera Bibeln. Och här kan man gå in på skapelsetron på ett annat sätt. 
   – Men vi presenterar också andra folks skapelseberättelser för att vidga elevernas synfält, säger rektor Per Ulenius. 
   Synen på homosexualitet diskuteras i kristendomsämnet. Där får eleverna lära sig två saker, beskriver Lucas Rabnor. 
   – Det ena är att det finns bibelord som säger att homosexualitet är synd. Det andra är att man inte ska döma homosexuella som onda. De är lika goda som vi andra. 
   Var Borås Kristna Skola befinner sig på den tänkta skalan mellan moderata och radikala former av religiösa friskolor är som sagt inte lätt att säga. 

Att debatten får en sådan intensitet när den flammar upp menar Hans Ingvar Roth beror på att den i mångt och mycket är en symboldebatt som handlar om farhågor i det moderna liberala samhället. En sådan farhåga är rädslan för fundamentalism. 
   – Båda sidor behöver nyansera sig. De som är helt emot är så rädda för allt som har med skola, religion och privat att göra att de inte orkar nyansera sig. Medan de som är för brinner så starkt för möjligheten att driva sådana här skolor att de öppnar dörren för allt på vid gavel, säger Hans Ingvar Roth. 

ELISABET RUDHE

ur Lärarförbundets Magasin