Läs senare

Kanada ger nyanlända en bra skolstart

UtblickUtlandsfödda kanadensare klarar skolan lika bra som elever födda i landet. Det faktumet väckte den svenska Skolkommissionens nyfikenhet.

19-åriga Ahmed Alali från Syrien har gjort tre veckors praktik på ett äldreboende som gav honom skjuts med engelskan. Foto: Påhl Ruin

Invandrade elever i Sverige presterar klart sämre än samma grupp i Kanada. Det visar Pisarapporten. Delvis kan det förklaras av faktorer utanför respektive skolsystem där den kanske viktigaste faktorn är typen av invandring. Kanada har främst tagit emot välutbildade arbetskraftsinvandrare som generellt sett ger sina barn mer stöd i skolarbetet än vad som är fallet med flyktingfamiljer som kommit till Sverige.

Vidare fungerar integrationen bättre i Kanada till följd av en bostadspolitik som gjort att landet i stort sett saknar stadsdelar med stora majoriteter utlandsfödda.

Men när detta är sagt finns det ändå, enligt världens utbildningsexpertis, skäl att titta närmare på Kanada. Utbildningsforskaren och Indienfödda Ratna Gosh vid McGills universitet i Montreal är en av experterna.

Robyne Warren är koordinator på ett familjecenter i Ottawa som tar emot nyanlända någon dag efter ankomsten till landet. Foto: Påhl Ruin

— En viktig orsak till Kanadas framgångar är landets positiva syn på invandring, att olika kulturer berikar. Det gynnar också de utlandsfödda elevernas integration, säger hon.

Även den svenska skolkommissionen har intresserat sig för den kanadensiska modellen. Ledamoten Björn Åstrand initierade en resa till Kanada där huvudsyftet var att studera en skolorganisation (provinsen Ontario) som vänt en negativ utveckling. Skolkommissionen besökte också provinsens huvudstad Ottawa. Och blev imponerade av vad de såg.

Björn Åstrand tyckte att det var tydligt hur kanadensiska lärare uppmärksammar de invandrade elevernas styrkor och potential, inte deras problem och svagheter.

— Min bild är att svenska lärare också ser eleverna på det viset, men att synsättet inte får tillräckligt genomslag eftersom den svenska skolan är mindre lärardriven än den kanadensiska, säger han.

Så hur fungerar den kanadensiska modellen? I Ontario finns cirka 20 familjecentra som alla drivs av samma devis: barn från andra länder är inte en börda för skolsystemet, de är en tillgång. Till familjecentren, som motsvarar ungefär de svenska mottagningsenheterna, kommer nya invandrare bara någon dag efter ankomsten till landet.

— Vi vill omedelbart lära känna barnen, vi vill få reda på var de studerat tidigare och hur mycket de kan, säger koordinatorn Robyne Warren på ett familjecenter som vi besöker i Ottawa.

Kim Guité, lärare. Foto: Påhl Ruin

— Vi ber hela familjen komma hit. Medan våra erfarna lärare tillbringar 3—4 timmar med barnen så kan vi hjälpa föräldrarna med praktiska detaljer, fortsätter hon.

Robyne Warren visar runt i centret som ligger i en skolliknande byggnad. Vi kliver in i ett rum där två flickor från Syrien sitter och svarar på frågor på arabiska.

— De kan inte engelska än, men det löser sig snabbt. Nu vill vi veta vad de kan i andra ämnen. De syriska barnen är ofta väldigt bra i matematik.

När centret fått en bra bild av elevens kunskaper kontaktar man den mest lämpliga skolan nära barnets hem och ger förslag på vilka kurser och ämnen som det är bäst att eleven börjar med.

Många skickas till Ridgemont High School, där Nancy Brady är rektor.

Hon säger att familjecentrens betydelse är helt avgörande för skolans möjligheter att stötta nyanlända elever.

— Här har vi varken tid eller resurser att göra så omfattande kartläggningar av elevernas kunskaper. Tack vare centret får de en skolstart som de aldrig fått annars, säger hon.

En tredjedel av skolans 800 elever är födda utomlands, många är relativt nyanlända. När vi går genom korridorerna tillrättavisar rektorn ett par elever som gömmer sina ansikten under uppdragna huvor.

Nancy Brady, rektor. Foto: Påhl Ruin

— Det är en utmaning att få dem att fungera i kanadensisk skolmiljö. I och med att Kanada knappt får några spontanflyktingar så har alla de här ungdomarna hämtats hit från flyktingläger där det bara är en sak som gäller: överlevnad. Här måste vi lära dem att fungera i en social samvaro.

Till sin hjälp har skolan något man kallar multikulturella kontaktpersoner som kommer från barnens hemländer och som kan de kulturella och sociala koderna både där och i Kanada.

I korridoren träffar vi Orly Lewkowicz-Kelly, lärare i engelska som andraspråk, som öser beröm över de kontaktpersoner som hjälpt henne.

— De är ovärderliga. Ibland låser sig allt för dessa elever, de blir ledsna eller arga eller bara uppgivna. Då kan en kontaktperson lösa upp de knutar som jag inte klarar av, säger hon.

Nyanlända elever går i särskilda klasser som kan liknas vid Sveriges introduktionsprogram. I ett klassrum sitter elever som nyligen varit ute på tre veckors praktik. 19-åriga Ahmed Alali från Syrien har varit på ett äldreboende där han jobbade i trädgården och hjälpte de äldre med tekniska problem.

— Jag är uppvuxen på en gård och är van vid att laga saker, berättar han.

Veckorna på äldreboendet gav honom en skjuts med engelskan, intygar hans lärare Kim Guité:

Orly Lewkowicz-Kelly är lärare i engelska som andraspråk på Ridgemont High School. Foto: Påhl Ruin

— Vi skulle gärna se att dessa elever fick ännu längre perioder med praktik.

Lärarnas önskemål har i viss mån redan infriats. I år har skolan drivit ett försök att låta några av de nyanlända eleverna vara på en arbetsplats halva dagarna under en hel termin. Med mycket goda resultat: eleverna blev gladare, bättre i engelska och hade lättare att koncentrera sig i klassrummet.

Skolan har också insett att de nyanlända barnen behöver extra mycket lärartid. Därför har man en läxklubb varje eftermiddag, dit upp till 60 barn kommer — vissa stannar ända till 20.00.

Familjecentren arbetar inte bara med barnen innan de börjar skolan. Vartannat år testas de invandrade elevernas kunskapsutveckling. Och inför valet till highschool (som motsvarar gymnasiet) deltar man i diskussionerna kring bästa vägval för varje enskild elev.

Robyne Warren på familjecentret berättar om en nyanländ pojke som hon nyligen träffat.

— Jag gjorde bedömningen att skolan där han gick inte riktigt hade förstått hans potential, så jag fick honom och hans familj att välja en lite annan inriktning på highschool. Skolorna är stressiga arbetsplatser, de hinner inte alltid hjälpa alla elever fullt ut.

Stora skillnader i det svenska mottagandet

Kvaliteten i det svenska mottagandet av nyanlända varierar kraftigt. Det konstaterar Skolinspektionen i en rapport från i våras.

— I vissa kommuner fungerar det väldigt bra, i andra inte alls, säger inspektören Åsa Kildén som menar att flera av kommunerna inspirerats av modeller i Kanada och USA.

Flertalet av de 28 undersökta kommunerna har inrättat någon typ av mottagningscenter.

— Tyvärr fungerar vissa bara som förvarings­platser där man inte gör någon ordentlig bedömning av elevernas förkunskaper. Men det finns också goda exempel som Linköping och Halmstad där man på kanadensiskt vis följer upp eleverna under skolgången.

Skolinspektionen konstaterar att situationen förbättrats jämfört med 2009 års granskning. De flesta granskade kommuner kartlägger kunskaperna inom två månader.

Men i rapporten står det också: ”Många kommuner saknar den bredd, variation och flexibilitet som behövs för att fullt ut tillgodose nyanlända elevers skiftande förmågor”.

ur Lärarförbundets Magasin