Läs senare

Kenneth Ekström: Förskolans pedagogiska förändring

Vad är naturligare för en erfaren förskollärare än att välja att studera yrkesidentiteten på sin gamla arbetsplats när han doktorerar. Särskilt som stoffet för forskningen utgörs av 1990-talets omvälvande förändringar när förskolan fick en läroplan och sexåringarna lämnade förskolan för att bli en del av skolan.

08 Mar 2004

Sedan Kenneth Ekström började arbeta som förskollärare 1977 har yrket omvandlats ett par gånger om. Slagordet när daghemmen infördes var ”Ropen skalla, daghem åt alla”. Daghem betraktades som en kommunal service och personalen tog hand om barnen medan föräldrarna var på jobbet.

Men med en förändrad samhällssyn på verksamheten förändrades också synen på vem man var till för. I dag har daghemmen fått en läroplan, liksom skolan, och kallas numera förskola. Förskollärarens utbildning har blivit nästan dubbelt så lång och barnen betraktas mindre som något som ska passas upp och mer som små individer som lär sig och utvecklas.

Kenneth Ekström är forskarstuderande på den nationella forskarskolan i pedagogiskt arbete, Napa, i Umeå, en ny utbildning som ska locka till sig studenter med yrkeserfarenhet och som därför kan tillföra forskningen ämnen direkt från den praktiska verkligheten.

Den beskrivningen stämmer väl in på Kenneth Ekström. Arbetsnamnet för hans avhandling är Förskolans pedagogiska praktik och fokus ligger på att beskriva hur förändringarna inom förskolan under 1990-talet påverkat personalens sätt att arbeta med barnen.

– Naturligtvis finns barnen med i mitt arbete också, säger Kenneth Ekström, även om det är personalens sätt att arbeta jag studerar.

Kenneth Ekström har själv upplevt förändringarna under 1990-talet när sexåringarna försvann från förskolan samtidigt som barngrupperna av besparingsskäl blev större och större. Det blev yngre barn i grupperna och de blev fler. Det var så en av de frågor som ligger till grund för hans avhandling föddes: Vad händer i dagisgruppen när barnen blir yngre och samtidigt fler?
Och samtidigt som barnen blev yngre och grupperna större fick förskolan sin första läroplan någonsin.

– Det kan ses som en motsättning, säger Kenneth Ekström, att sexåringarna försvann till den riktiga skolan, samtidigt som förskolan fick en läroplan.

Den eventuella motsättningen och dess pedagogiska konsekvenser hoppas Kenneth Ekström också kunna belysa genom sin avhandling.

Just nu befinner sig Kenneth Ekström mitt i sin fyraåriga forskarutbildning och mitt i arbetet med att samla in data. Han använder sig av en kombination av två metoder: Observationer och intervjuer.

Han har valt ut tre förskolor, vanliga kommunala daghem med barn från ett till fem år. Det är tre förskolor med barn med olika sociala förutsättningar i sina familjer, en i glesbygd, en i innerstaden och en i ett bostadsområde med familjer från skiftande kulturell bakgrund och med lägre inkomster.

På varje förskola har han suttit tre-fyra timmar i ett hörn med en bandspelare och ett anteckningsblock, tyst som en mus, och dokumenterat allt som hänt. Det har han gjort vid fjorton tillfällen på varje förskola under loppet av lite mer än ett år. Detta digra material skriver han sedan ut från bandspelaren, databearbetar och analyserar.

Just nu följer Kenneth Ekström upp med intervjuer med den personal han observerat. Intervjuerna ger honom möjlighet att ställa frågor kring det han sett och hört, att få lite kött på benen till det han fått på band och observerat, men också att få svar på generella frågor kring arbetssättet.

Resultatet av studien kommer att vara klart någon under 2006. Målet är att öka kunskapen om hur dagens förskola fungerar och därmed kanske även bidra till en ökad förståelse för det arbete och den miljö som han själv ägnat en stor del av sitt liv.

Lars Ringberg

ur Lärarförbundets Magasin