Läs senare

Konsten att kommunicera konstruktivt

Hur gör man som chef för att skapa en öppen och respektfull dialog med sina medarbetare? Giraffspråket och fyra öron-modellen är två möjliga vägar.

24 Jan 2013

"Det är en ledningsfråga” är den återkommande frasen när frustration och gnäll ska ta vägen någonstans, bort från det egna ansvaret. Jag hör den när jag handleder lärare och arbetslag, och för en del lärare är inget problem för litet för att kunna skyllas på rektor – och att själv smita från. Att vältra skulden på ledningen är också ett sätt att slippa obehaget att konfrontera kolleger när samarbetet inte fungerar; ett sätt att slippa hantera meningsskiljaktigheter. För när det väl bränner till lärare emellan i ett arbetslag är ovanan att hantera situationen ofta stor.
Just förmågan att kommunicera ärligt och uppriktigt är temat i boken Giraffspråket: känslans kommunikation – en väg till kontakt och förändring av Anne-Christine Smith. Kommunikation betyder ”stå i förbindelse med”, skriver Smith inledningsvis, och giraffspråket – eller Nonviolent Communication som grundaren Marshall B Rosenberg kallar metoden – är ett sätt att steg för steg lära sig hur man tar upp svåra frågor och känslor utan att tappa kontakten med den man talar med.

Smith skriver att namnet giraffspråket valts därför att giraffen ”är djuret med det största hjärtat” och för att giraffen har långt mellan hjärta och hjärna, vilket innebär att ”giraffen inte reagerar impulsivt, utan stannar upp och reflekterar”. Trots att giraffsymboliken i mina öron låter lite konstlad, är metoden inte ett ytligt konsultpåhitt, utan grundad i bland annat Carl Rogers humanistiska psykologi. Ett annat svenskt namn på metoden är ”empatisk kommunikation”, och förmågan till empati och medkänsla kan sägas vara kärnan i metoden.

Smiths bok om giraffspråket är pedagogisk och tydlig. Men att tillämpa metoden kräver en del träning. Det handlar om att få med de fyra steg som metoden bygger på: vad jag observerar, vad jag känner, vilka behov jag har och vilka mina önskemål är. Men om man lyckas underlättas kommunikationen i många fall, det vet jag av egen coachningserfarenhet.

Som ledare har man hjälp av giraffspråket för att hantera sig själv i laddade situationer och för att hantera egen frustration, men också genom att man får verktyg att hjälpa en medarbetare att uttrycka sig konstruktivt. ”Hemligheten” är att den man talar med känner sig bemött med respekt och medkänsla när man själv följer de fyra stegen, samtidigt som man med kloka frågor kan vägleda medarbetaren att uttrycka sig konstruktivt, bortom känsloutbrott och anklagelser. Därigenom skapas förutsättningar för en bra dialog.

Giraffspråket är kanske det namn som oftast hörs när samtalsmodeller kommer på tal, men den är långt ifrån den enda. Ylva Ellneby och Barbro von Hilgers presenterar i boken Hör du vad jag säger? Fyra öron – en samtalsmodell som fungerar ytterligare en modell vars rötter kan sökas till Carl Rogers och andra 1900-psykologer, som Adler och Watzlawick. Fyra öron-modellen är dessutom, enligt Ellneby och von Hilgers, etablerad i utbildningen i sociala yrken i många europeiska länder.

Ellneby och von Hilgers pekar på skillnaden mellan retorikkurser, som brukar syfta till att lära sig att förpacka ett budskap för högsta möjliga påverkan, och kommunikationsträning av det slag som de själva förespråkar, som syftar till att höja förmågan till dialog och ömsesidig förståelse. De fyra öronen i boktiteln är en metafor för de medel vi människor använder i kommunikationen med varandra, såsom att vi lyssnar efter såväl sakinnehåll och budskap som till relationen till den vi talar med.

Ellneby och von Hilgers bok innehåller många förtydligande exempel, och de flesta kapitel avslutas med övningar som kan användas för att träna kommunikation i till exempel en ledningsgrupp eller ett arbetslag. Ett avslutande kapitel handlar om bemötande av föräldrar. Deras bok är fylligare och mer genomarbetad än Smiths bok om giraffspråket. Å andra sidan tycker jag att giraffspråket som samtalsmodell är mer konkret och omedelbart tillämpbar än fyra öron-modellen, men om det kan man tycka olika.

Hur ska man då göra som skolledare för att skapa en god kommunikationskultur på sin förskola eller skola? En väg är att lära pedagogerna att tillämpa metoder som giraffspråket och fyra öron pedagogiskt, med eleverna och i föräldrakontakter. När lärarna väl ser fördelarna med det är grunden lagd för att gemensamt reflektera kring hur alla vuxna på skolan kan kommunicera konstruktivt med varandra.

Både giraffspråket och fyra öron-modellen finns dessutom presenterade i böcker som riktar sig direkt till pedagoger: Empatisk kommunikation – giraffspråket i pedagogiken av Bodil Weirsøe och Att samtala med barn – genom att lyssna med fyra öron av Ylva Ellneby och Barbro von Hilgers. Ellneby och von Hilgers har dragit nytta av att de har lång erfarenhet av att arbeta med barn, och boken Att samtala med barn är handfast, tydlig och full av tips och exempel, särskilt för de yngre barnen.

Ett annat sätt att skapa en god kommunikationskultur är att som ledare föregå med gott exempel samt steg för steg introducera bra dialogmetoder bland medarbetarna. För dig som vill träna på att uttrycka dig tydligt och konstruktivt finns det internationellt etablerade ledarskapskoncept ”Klart ledarskap”, med kurser även i Sverige. Utbildningen bygger på boken Klart ledarskap – utveckling av samarbete och partnerskap av Gervase R Bushe, professor i ledarskap och organisationsutveckling från Canada.

En central tanke hos Bushe är att förmågan att samspela med andra ökar om man lär sig att bli medveten om och kan beskriva för andra vad man upplever i stunden. Viktiga inslag i hans metod är att dels alltid tala utifrån sig själv, dels lära sig att på ett neutralt och intresserat sätt stämma av upplevelsen av det exempelvis en medarbetare gjort eller sagt, innan tolkningar och fantasier ställer till det.

Så här kan det låta när man använder sig av nyckelbegreppen i Bushes så kallade ”upplevelsekub”: ”Jag har sett att du kommit försent till de två senaste morgonmötena (observation.) Jag känner att jag blir irriterad (känsla). Jag får för mig att du inte tycker att mötena är viktiga (tanke). Stämmer det? Inte? Det var skönt att höra, för vi har så mycket att göra att det är viktigt att alla kommer i tid (vilja).”

Bushes nyckelord observation–känsla–tanke–vilja har tydliga likheter med giraffspråket, men boken om klart ledarskap innehåller mer teori och fler metoder för att målmedvetet förbättra kommunikationen i företag och organisationer. Bushes grundläggande antagande är att orsaken till att samarbete inte fungerar är ”sörjiga relationer”, och att vägen framåt därför är att skapa öppenhet, klarhet och uppriktighet. Det gör man bland annat genom att prata om det som är här och nu, skaffa sig ökad självmedvetenhet och att tillägna sig förmågan att vara beskrivande, nyfiken och uppskattande när man talar.

En ledare som arbetar för att utveckla klarhet i organisationer kallar Bushe för en klar ledare. När samarbetsproblem uppstår på en arbetsplats kan en sådan ledare använda sina nya förmågor till att skapa förutsättningar för förändring. Hur man gör? Läs boken och börja träna – inte många ledarskapsböcker är lika klargörande och användbara som Klart ledarskap.

Anne-Christine Smith. Giraffspråket: känslans kommunikation – en väg till kontakt och förändring. Kommunlitteratur (2005)
 
 

Gervase R Bushe. Klart ledarskap – utveckling av samarbete och partnerskap. Ekerlids (2010)

 

 

Ylva Ellneby & Barbro von Hilgers. Hör du vad jag säger? Fyra öron – en samtalsmodell som fungerar. Natur & Kultur (2006)

Att samtala med barn – genom att lyssna med fyra öron. Natur & Kultur (2010)

Bodil Weirsøe. Empatisk kommunikation – giraffspråket i pedagogiken. Studentlitteratur (2004)

ur Lärarförbundets Magasin