Läs senare

Kopiering av läroböcker ett komplement

De möjligheter som det nya skolkopieringsavtalet skapar bör inte ersätta förlagsutgivna läromedel, skriver Rickard Vinde på Svensk läromedel.

05 Okt 2010

Jag tycker att det är mycket märkligt att de läromedel som lärare behöver för sitt uppdrag, och elever för sitt lärande, i många fall inte finns. I våras rapporterades det om elever på en skola som uppgav att matematik var det »enda ämne som de har en riktig bok i«. Eleverna »lottade om historieböckerna för de hade bara råd att köpa in till en klass«. Att få »verkligen jättemycket stenciler« var inte populärt bland eleverna.
   Jag måste också fråga mig om skolan verkligen respekterar Bonus Presskopias skolkopieringsavtal.
   En enskild lärares kopiering kan, i strid med avtalet, bli den enda utvägen ur en ansträngd undervisningssituation. Enligt den så kallade 15—15-regeln i skolkopieringsavtalet får högst 15 procent av sidorna, dock högst 15 sidor, i en skrift kopieras i ett exemplar per elev. För utskrifter från nätet är begränsningen 15 A4-sidor.
   Dessutom får kopiering bara ske för att komplettera förlagsutgivna läromedel som varje elev normalt förutsätts ha. Kopiering får alltså inte ersätta läromedel eller minska anskaffningen.
   Övningsböcker får aldrig kopieras.

Den 1 juli 2010 trädde ett nytt skolkopieringsavtal i kraft. Det har kvar nämnda begränsningar. Nytt är att eleven själv får kopiera enligt reglerna. E-läromedel får däremot inte kopieras.
   Det nya avtalet är avsett att gälla både i kommunala skolor och friskolor.
   Syftet är att bidra till att lärarna, utan att bryta mot upphovsrätten, ska kunna utveckla sin pedagogik, bland annat med hjälp av informations- och kommunikationsteknik (IKT).
   Kommuner och skolledare måste ta sitt ansvar för att dessa nya möjligheter blir ett komplement i stället för att ersätta de professionella verktyg lärarna behöver för att utföra sitt krävande och komplexa uppdrag. 

ur Lärarförbundets Magasin