Läs senare

Lärare bytte jobb efter Nygårds krönika

Hallå där Karin Nygårds, lärare och krönikör i Lärarnas tidning, vars text om krävande medelklassföräldrar har gett kraftigt eko i såväl lärarrum som dagstidningarnas ledarsidor.

av Niklas Arevik
17 Mar 2017
17 Mar 2017
Karin Nygårds är förvånad över den stora uppmärksamhet hennes krönika väckt. Foto: Kristina Alexanderson

Din text är en av de mest delade någonsin på vår sajt. Vad väntade du dig för reaktion när du skrev den?

– Ingen alls! Herregud, det här är det knasigaste jag varit med om när det gäller medial uppståndelse. Och då är jag ändå ganska van. Även om jag står för det jag skrivit så blev det inte alls fokus på det jag ville få fram, att olika skolor har olika problem och att det inte finns en lösning. Om jag velat fokusera på det här ämnet så hade jag formulerat mig annorlunda.

Hur då?

– Jag hade använt andra argument och inte polariserat Sjöstan mot Rinkeby på samma sätt. Nu blev det som att jag lyfte fram Rinkeby som paradiset på jorden, vilket det verkligen inte är.

Vad säger du om uppståndelsen?

– Nu förstår jag hur viktig frågan är. Och hur bisarrt stor oro för barnens skolgång det finns bland svenska medel- och överklassföräldrar. Trots att de oftast inte har något att oroa sig för. Det gör lärarjobbet mycket slitigare. I Rinkeby är problemen på riktigt, de är ”hands on” och på så sätt lättare att hantera.

Vad har du fått för reaktion av kollegerna?

– Vissa skolor har diskuterat krönikan på sina möten. Och jag har fått en hel del mejl från lärare som har tackat mig. Några har till och med bytt jobb och skrivit ungefär: ”Nu förstår jag vad problemet är och att det inte är mig det är fel på. Jag vill tillbaka till förorten.”

Vad kan skolan göra åt problemet med oroliga och krävande föräldrar?

– Vi måste tydligt markera att vi gör vårt jobb. Att föräldrarna inte behöver oroa sig, utan lita på att vi vet vad vi gör. Sen tror jag att det fria skolvalet ställer till det, att många föräldrar i onödan bekymrar sig för om de valt rätt skola till sina barn.

Har du några råd till lärare i din situation?

– Att försöka putta tillbaka oron och signalera ”Jag är lärare, jag kan det här, det är mitt jobb.” Våga skilja på befogad och obefogad föräldraoro och vägra lägga tio timmar på en konflikt som inte är allvarlig.

­– När jag jobbade i Rinkeby hade vi en vänskola i Bromma. Det var ett bra sätt att få insyn i varandras arbetsmiljö och insikt i att olika skolor har olika problem.

Saknas den insikten idag?

– Jag tycker att det kan märkas i skoldebatten. En folkhögskollärare från Molkom kan hävda på Twitter att en lågstadielärare i Sundsvall har fel. Trots att deras arbetssituation ser helt olika ut. Det finns inte en vardag och inte en lösning på skolans problem. Vi uppfattar skolan utifrån vilka vi är och vilken bakgrund vi har.

Med tanke på uppmärksamheten, kommer du att tänka dig för en extra gång när du skriver nästa krönika?

– Ja. Det lustiga var att jag var sen med den här texten. Jag fick ett påminnelsemejl och skrev ihop den på en kvart. Såklart att just den skulle leda till en sådan uppståndelse. Samtidigt är det väldigt kul eftersom jag tidigare har funderat över hur många som egentligen läser de här krönikorna, och det är ju tydligen väldigt många.

ur Lärarförbundets Magasin