Läs senare

Lärare vill ha mer konkret hjälp av elevhälsan

ForskningElevhälsan upplevs som för teoretiskt inriktad, och lärarna känner sig inte lyssnade på. Det visar en ny studie från Linköpings universitet, om samarbetet mellan skola och elevhälsa. 
– Lärarna vill ha mer stöd på plats i klassrummet, säger Maja Johansson Gaimer, som varit med och genomfört studien.

av Niklas Arevik
01 Feb 2018
01 Feb 2018

Lärarna vill ha mer förslag på lösningar och metoder som kan tillämpas i klassrummet i sin kontakt med elevhälsan. Det visar en ny studie av Maja Johansson Gaimer, lärare på Sjukhusskolan vid Linköpings universitetssjukhus och Susanne Kreitz-Sandberg, lektor i pedagogik.

De har genom fokusgrupper i Sverige, Tyskland och Japan, samt enkäter till lärare i Mellansverige undersökt hur lärare uppfattar samarbetet med elevhälsan.

Maja Johansson Gaimer.

– Lärarna på de tre skolor jag undersökt upplevde att detta samarbete inte riktigt fungerar, att metoderna uppfattas som teoretiska och inte är anpassade till vad de behöver för hjälp. Ett exempel är när elevhälsan initierar en-till-en-lösningar som positiv förstärkning, det vill säga att fokusera på och förstärka ett önskvärt beteende istället för att uppmärksamma fel och brister i elevens beteende.

Maja Johansson Gaimer anser att problem kan uppstå om förstärkningen inte är direkt och om det oönskade beteendet för med sig att andra elever blir utsatta.

– Dessutom kan det röra sig om fler elever i en och samma klass som är i behov av särskilda stödinsatser och då fungerar inte denna metod i en klassrumssituation, säger hon.

Så vad vill lärarna ha för hjälp?

– De vill ha mer stöd på plats i klassrummet, resurser som speciallärare och konkreta tips på hur undervisningen kan anpassas. Men det kan även vara hjälp att upprätta, följa upp och utvärdera åtgärdsprogram, något som många lärare i dag får göra själva.

Studien lyfter fram att lärarna i arbetet med elever i behov av särskilt stöd måste arbeta med andra professioner, framförallt medicinska och psykologiska, vilket inte alltid sker friktionsfritt. Det gäller även i kontakter med exempelvis sociala myndigheter och andra instanser utanför skolan, där samarbetet till och med kan upplevas mer som en belastning än som stöd.

– Risken är att det bildas hierarkier mellan de olika professionerna.

Vad får det för konsekvenser?

– Att övriga professioner inte ser lärares kunskap. Att lärare upplever att de inte blir lyssnade på, eller tagna på allvar. De kan få tips som de redan testat, eller som är alltför grundläggande. Som ”Har du provat sätta eleven långt fram i klassrummet?” På vissa skolor får lärarna inte ens vara med i elevhälsoteamen, vilket kan medföra svårigheter i samarbetet, säger Maja Johansson Gaimer.

Vad har du för råd till skolor där samarbetet inte fungerar?

– Att lärarna fortsätter att hävda sin rätt till hjälp, men också själva tar större ansvar för att informera om vilka resurser de vill ha och behöver. Sen tycker jag att elevhälsan måste ut i klassrummen. Se hur det ser ut innan de ger förslag på åtgärder, säger Maja Johansson Gaimer, lärare på Sjukhusskolan vid Linköpings universitetssjukhus.

ur Lärarförbundets Magasin