Ingår i temat
Elevhälsa
Läs senare

Läraren: Mitt jobb har blivit svårare

av Niklas Arevik
09 Nov 2017
09 Nov 2017
Mattias Rönnerfors ifrågasätter nedläggningarna av resursskolor. Foto: Johanna Winther

Ska vi ha inkludering till varje pris? Det frågar sig läraren Mattias Rönnerfors, som ser oroande tecken på vad nedläggningarna av resursskolor kan leda till.

Svensk lag slår fast att åtskillnad inom skolan ska undvikas. När det gäller elever i behov av särskilt stöd ska huvudprincipen vara inkludering, vilket innebär ”vanliga” klasser i så hög utsträckning som möjligt.

Samtidigt är inkludering ett högst konkret problem på skolorna, närmare bestämt ett av de största inom elevhälsan, enligt en enkät från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Nästan 90 procent av de kommunala huvudmännen ser inkludering som en ”ganska stor eller mycket stor utmaning”.

Mattias Rönnerfors undervisar i svenska och SO på Hössna skola i Ulricehamn. Han har varit lärare i snart 20 år och har upplevt förändringen mot mer inkludering.

— Vi hade en resursskola tidigare, men den har lagts ned som så många andra. Elever med utagerande beteende, ADHD och liknande, som tidigare inte ansågs klara storgrupp, finns numera i våra vanliga klasser, säger han.

Vad har det fått för konsekvenser?

— Det har blivit kaotiskt. Mitt jobb har blivit svårare och tyngre. Även övriga elever drabbas. Måluppfyllelsen blir lidande och vi lärare tvingas lägga mer tid på konflikthantering.

Resursskolorna har ersatts av elevassistenter och klassresurser. Men det är ofta yngre personer utan tillräckliga kunskaper som slutar efter kort tid, hävdar Mattias Rönnerfors. Han tror att problemen är störst på små landsbygdsskolor.

— Prioriteringarna blir extra tydliga när vi hela tiden tvingas välja var en resursperson behövs bäst, från lektion till lektion.

Han tvivlar inte på att motivet för inkluderingstanken är gott.

— Grundtanken är bra och solklar, självklart ska eleverna känna tillhörighet. Men det behöver inte betyda att man sitter i samma klass hela tiden. Och min erfarenhet är att dessa elever upplever det som positivt med särskilda undervisningsgrupper. Alternativet är att de har tur och hamnar på skolor med mycket hög resurstäthet.

Och då menar Mattias Rönnerfors inte skolor som lägger resurserna på mindre ”vanliga” klasser.

— Risken är att de utagerande eleverna får mer utrymme i mindre klasser. De syns mer, fokus hamnar på dem.

Han anser att det han kallar ”inkludering till varje pris” har fört med sig flera negativa konsekvenser.

— Jag har sett exempel på att dessa elever hamnar i fel sällskap och sammanhang ute på bygden. Det är något jag även hör från kolleger. Jag tror inte att man vågar göra en utvärdering av vad den här reformen har fått för konsekvenser. Man har bara slängt ut eleverna utan att tänka på följderna.

På senare år har flera kommuner invänt mot Skolinspektionens tolkning att de bryter mot lagen om de placerar elever i särskilda resursskolor. Och i somras gav högsta förvaltningsdomstolen Linköpings kommun rätt gentemot myndigheten.

— Det är jättebra om fler kommuner tar strid för detta. Det tror jag att de flesta lärare och skolledare håller med om, säger Mattias Rönnerfors.

Elevhälsa i siffror: Så mår lärarna

Alla artiklar i temat Elevhälsa (15)

ur Lärarförbundets Magasin