Läs senare

Lärdomen av #metoo: Skolans vuxna får inte titta bort

DebattSkolan är en tummelplats för elevernas identitetsbyggande och de behöver hjälp med den sociala träningen. #metoo-kampanjen har tydliggjort hur viktigt det är att alla vuxna i skolan är ”rusa till”-människor och inte ”titta bort”-människor, skriver Patrik Ask, rektor på Thoren Framtid i Falköping.

14 Nov 2017

Om debattören

Patrik Ask

Rektor på Thoren Framtids F-9 skola i Falköping

”Innan min dotter börjar vill jag ha skriftligt av dig som rektor att min dotter aldrig någonsin kommer bli utsatt för trakasserier här på skolan.”

Jag var ny rektor och minns att jag tyckte pappans krav lät mer som en orolig önskan: ”Låt inget ont hända mitt barn!” Jag har för mig att jag svarade något i stil med att jag inte kunde ge ett sånt löfte men att jag kunde lova att vi alltid skulle arbeta för att inga trakasserier ska förekomma och att vi ska vara uppmärksamma och agera snabbt om det ändå skulle uppstå kränkningar.

Illustration: Colourbox

I samband med #metoo-kampanjen gjordes en undersökning om hur det förhåller sig med sexuella kränkningar i skolans värld. Det var de nedslående resultaten i den undersökningen som fick mig att tänka tillbaka på den oroliga pappan. För det stod klart att det sker övertramp och kränkningar i svenska skolor dagligen, många av dem av sexuell natur. På P3 talade en genusforskare dagen efter om att alla flickor som går högstadiet eller gymnasiet antingen varit själv utsatt eller känner någon som varit utsatt. Hur kan det vara på det viset?

En förklaring är att skolan är den enskilt viktigaste platsens för unga människors identitetsbyggande under uppväxten. (Jag vill här trycka extra på att det är just en förklaring, inte en ursäkt eller ett förminskande av problemet). Eleverna tränar dagligen sitt sociala beteende genom oräkneliga interaktioner med jämnåriga, man försöker leva upp till alla aspekter av vad man tror en kille eller tjej ska vara och man jobbar på att känna av vilket beteende som ger hög social status i de grupper man vill tillhöra.

I denna ständigt pågående process kommer alla elever göra en del kloka val, en del felval och några direkta dikeskörningar.

I denna ständigt pågående process kommer alla elever göra en del kloka val, en del felval och några direkta dikeskörningar. Med dikeskörningar menar jag då inte de utstuderade övergrepp som man ibland hör talas om. Det är vidriga kriminella handlingar och ska betraktas och hanteras som sådana. Bara så det inte blir något missförstånd!

I den känslomässiga och sociala tummelplats som skolan utgör för våra unga rör det sig dessutom ett stort antal vuxna. En av det viktigaste uppgifterna och ansvaren de har, tillsammans med att skapa förutsättningar för kunskapsinlärning, är att finnas där för eleverna i deras sociala träning. Ibland handlar det om att guida elever som gjort felval och ibland att hjälpa dikeskörare upp på vägen igen. Givetvis görs det med hänsyn och respekt för den som blivit utsatt men lika mycket för att den som stått för övertrampet ska ha möjlighet att ändra sitt beteende.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

På en skola finns ett uttalat ansvar för elevernas psykiska och fysiska välmående och en skyldighet att ingripa. För vuxna som jobbar i ett sånt sammanhang gäller att precis alla vet om man är en ”rusa till”-människa eller en ”titta bort”-människa. Eftersom civilkurage i den här typen av situationer inte är valbart för den som arbetar med barn och ungdomar är skolans större uppgift hela tiden att göra det omöjligt arbeta med barn och samtidigt vara en ”titta bort”-människa.

Jag vill tro att medvetenheten om alla typer av kränkningar är stor i svenska skolor om man jämför internationellt. Att viljan att reagera och agera på det som sker finns i varje arbetslag och i varje klassrum. Vad vi har fått nu är ett kvitto på att vi aldrig kommer kunna slå oss till ro i den här frågan.

Låter vi bli att slå oss till ro kommer vi alla någon gång kunna få hedersutmärkelsen ”En vuxen som bryr sig på riktigt” av våra elever. I min värld är det finaste man kan få.

ur Lärarförbundets Magasin