Läs senare

Läsloggar lyfter lektioner

LäsningÅrets svensklärare Minna Wadman ger sig inte förrän alla förstår.

”För att lyckas som lärare måste mina elever känna att jag tycker om dem”, säger Minna Wadman. Foto: Lasse Skog

Eleverna säger att hon är bra på att förklara. Hon ger sig inte förrän de har förstått. Mycket handlar om att ge sammanhang till ord och begrepp, menar svenskläraren Minna Wadman.

— Och jag utgår från att de inte vet så mycket om det vi ska gå igenom. De kan bli stressade annars.

Jag ser priset som ett bevis på att mitt arbetssätt är bra.

Personligt

Minna Wadman

Aktuell: Fick svenska akademiens svensklärarpris 2017, tillsammans med Jenny Edvardsson, Fredrik Sandström och Anna Ekerstedt.

Ålder: 44 år.

Familj: man och tre barn.

Läste senast: ”Kära Barbro” av Lena Ackebo.

På fritiden: Bloggar på ”minnas klassrum”. Promenerar, läser och följer med barnen på matcher i fotboll och innebandy.

Strax före sommaren fick Minna Wadman Svenska Akademiens svensklärarpris 2017. Nu hälsar hon välkommen in i sitt ljusa hus, en av sommarlovets sista dagar. Familjen har nyss varit ute med båten och hon är brunbränd och solblekt. Runt om i hemmet finns små glada, peppande budskap på tavlor, kuddar, väggar. På den vita långväggen invid matmöbeln finns uppmaningen ”Sit long, Talk much, Laugh often”. Här gillar man gäster.

Minna Wadman gillar också sina elever. Ögonen lyser när hon berättar om sin under­visning, vad eleverna gjort och vad de kan. Hon är lärare i svenska och svenska som andraspråk på Nyköpings högstadium. Rela­tionen till varje elev är nyckeln. Hon försöker hitta en speciell relation till var och en, visa sig intresserad och småprata när de möts — kommentera en fin tröja, en jättebra novell någon skrivit, eller en somalisk flickas vackra slöja.

— För att jag ska lyckas som lärare måste eleverna känna att jag tycker om dem och bryr mig om dem.

Att bli utsedd till Årets svensklärare var lite chockartat och overkligt. I början ville hon tona ner det för att inte sticka ut, inte tro sig vara bättre än någon annan. Nu har hon ändrat sig.

— Nu försöker jag vara stolt. Jag ser det som ett bevis på att mitt arbetssätt är bra.

Efter 20 år som lärare har Minna Wadman hunnit pröva en hel del. Numera undervisar hon oftast eleverna i svenska och i svenska som ­andraspråk i samma klassrum. De läser mycket skönlitteratur tillsammans — alltid högt, annars läser inte alla boken. Särskilt bra fungerar det när eleverna gör egna läsloggar. Dem vill hon gärna tipsa om: eleverna skriver upp citat ur texten som de fastnat för och förklarar varför de valt dem. Läsloggarna blir sedan en utmärkt grund för textsamtal. Eleverna läser upp sina ­citat och reflektioner för varandra, diskuterar och får syn på olika sätt att tolka texten.

Länge jobbade Minna Wadman på Långbergsskolan, ett högstadium där 90 procent av eleverna hade annat modersmål än svenska. Sedan tre år tillbaka arbetar hon på stora Nyköpings högstadium, efter att kommunen slagit ihop alla högstadieskolor för att minska segregationen. Det fungerar utmärkt, tycker hon.

— Alla elever vinner på det. Meritvärdena har höjts och eleverna får större förståelse för andra människor. Och elever med annat modersmål får svenska kompisar att träna svenska med.

Framför oss på bordet ligger ett litet stenhjärta. Minna Wadman berättade en gång för en klass att lärare inte är som andra män­niskor. Lärare har nämligen ett mycket större hjärta, eftersom alla elever ska rymmas i det.

— Det är så det är. De finns kvar där.

Från löpet

ur Lärarförbundets Magasin