Läs senare

Låt skolmåltiden bli mer än näringsriktig mat

DebattSkolmåltiden marginaliseras ofta till att handla om näringens betydelse för skolprestationerna. Den borde användas till mer än att mätta elevernas magar. Rätt utnyttjad kan den främja social inkludering och interkulturell kompetens, skriver kostvetarna Maria Waling och Cecilia Olsson.

Om debattörerna

Maria Waling, docent i kostvetenskap, Umeå universitet

 

Cecilia Olsson, docent i kostvetenskap, Umeå universitet

Den kostnadsfria skollunchen är djupt rotad i det svenska välfärdssystemet. Under 1930-talet var risken för näringsbrist påtaglig och den ursprungliga politiska målsättningen var att bidra till en friskare befolkning. Även om det övergripande målet att främja hälsa är detsamma idag har samhället förändrats radikalt och utmaningarna blivit mer komplexa.

Komplexiteten består bland annat i en växande tillgång på näringsfattig och kalorität mat, extrema kroppsideal och ett individualiserat samhälle som lett till ett ökat identitetsskapande via den mat vi äter. En stor grupp nyanlända elever ställer krav på att skolan ska främja social inkludering och även här är skolmåltiden en aspekt.

Men den sociala och kulturella betydelsen glöms ofta bort. Mat och måltider är starka kultur- och symbolbärare och skolmåltiden är inget undantag. Den har stor potential att symbolisera både trygghet och gemenskap, men den kan också fungera som uttryck för makt och klass. Några konkreta exempel från vår forskning:

  • Den nyanlända eleven blir utskrattad för att ha lagt gröt i soppan.
  • Eleven som inte har så många kompisar får sitta själv och äta.
  • Eleven som inte tål all mat känner sig besvärlig eller diskriminerad.

Skolmåltiden har stor potential att symbolisera trygghet och gemenskap, men den kan också fungera som uttryck för makt och klass.

En av våra studier visar att 9 av 10 lärare i grundskolan äter med elever minst en gång i veckan, något som ofta benämns som pedagogisk måltid. Mindre än en tredjedel svarade att det var ett uttalat krav från skolledningen att äta med eleverna och cirka 30 procent ansåg att skolmåltiden bör vara en paus från den pedagogiska verksamheten. I en annan studie fann vi att hälften av de skolledare som deltog inte inkluderade skolmåltiden i skolans systematiska kvalitetsarbete, trots lagkrav.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Dessa resultat pekar på att det saknas en gemensam förståelse för vad skolmåltiden ska vara och de väcker också frågan om vad den borde vara. Idag förefaller den vara en oreglerad aktivitet, till skillnad från de flesta andra aktiviteter i skolan.

Skolmåltiden är en alldeles för central aktivitet för att hanteras enbart på skolnivå! Den handlar inte bara om att erbjuda eleverna kostnadsfri och näringsriktig mat. Finland är ett exempel på ett land som har hunnit längre och lyfter fram de pedagogiska och kulturella aspekterna i läroplanen.

Det är dags att även Sverige lyfter diskussionen och inkluderar skolmåltiden i styrdokumenten. Då skulle den kunna användas i ett systematiskt arbete kring övergripande kunskapsmål, till exempel värdegrundsfrågor, men också öka den interkulturella kompetensen och främja social inkludering.

ur Lärarförbundets Magasin