Läs senare

Lika för alla — eller mer till vissa?

FokusAtt det finns stora problem med likvärdigheten i svensk skola är de flesta överens om. Men alla definierar inte begreppet på samma sätt.

av Karin Lindgren
25 Mar 2017
25 Mar 2017
Illustration: Ladislav Kosa

Klart i april

  • Skolkommissionens uppdrag är att lämna förslag som syftar till höjda kunskapsresultat, förbättrad kvalitet i undervisningen och en ökad likvärdighet i skolan.
  • Arbetar i dialog med en parlamentarisk referensgrupp samt med bland annat skolpersonal, elever, föräldrar och skolhuvudmän.
  • Leds av Jan-Eric Gustafsson, seniorprofessor i pedagogik vid Göteborgs universitet.
  • Ska lämna sitt slutbetänkande den 20 april.

Vårterminen 2015. Vallbacksskolan ska dra i gång till hösten i en pampig 1800-talsbyggnad i centrala Gävle. Det är en följd av kommunpolitikernas beslut att lägga ner fyra hög­stadieskolor och ersätta dem med en ny för att öka likvärdigheten och måluppfyllelsen.

På en av de skolor som läggs ned är 99 procent av eleverna svenskfödda, på två har ungefär 90 procent utländsk bakgrund och på en är det lite mer blandat. Skillnaderna är stora också när det gäller föräldrarnas studiebakgrund.

I dag har Gävles rektorsområden ritats om och klasserna satts ihop för att få en större socioekonomisk elevblandning. Det är 70 procent gammelsvenskar och 30 procent ­nysvenskar på den nya Vallbacksskolan.

Jag är livrädd för ett system där nyanlända aldrig lär känna svenskar.

Före sammanslagningen jobbade Anna-Karin Eriksson, en av den nya skolans två biträdande rektorer, på den helsvenska skolan lite utanför stan. Här fanns en del elever och föräldrar som protesterade mot att resvägen skulle bli längre. Själv protesterade hon inte.

— Absolut inte. Eleverna på min gamla skola fick inte möjlighet att se samhället som det ser ut på riktigt och det kan skapa en rädsla för det främmande. Här ser jag hur de växer, säger hon.

I april lägger Skolkommissionen fram sina förslag på åtgärder som ska göra svensk skola bättre och mer jämlik. Kommissionen till­sattes 2015 i samband med att OECD presenterade sin kritiska nagelfaring av Sveriges skolsystem — en granskning som förra regeringen bett OECD göra efter Pisachocken 2013. En av slutsatserna där var att svensk skola, förutom dåliga resultat, hade växande problem med likvärdigheten.

Enligt Skolverket är likvärdighet ett begrepp för hur bra ett skol­system är på att kompensera för elevers olika ­möjligheter och minska alltför stora skillnader i resultat.

Men när är ett skolsystem tillräckligt likvärdigt?

Skollagen:

  • Alla elever har rätt till en likvärdig utbildning oavsett var de bor och oavsett vilken bakgrund de har.
  • Eleverna ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt.
  • Strävan ska vara att kompensera för elevers olika bakgrund och förutsättningar.

Som med alla jämlikhetsbegrepp är det lurigt, enligt Lars Lindblom, lektor i filosofi vid Umeå universitet. I ett forskningsprojekt med pengar från Vetenskapsrådet försöker han precisera likvärdighetsbegreppet på ett sätt som gör det möjligt att utvärdera.

— Grovt sett finns det två sätt att se på jämlikhet: antingen att det är viktigt att alla får lika mycket eller att de som har det sämst ska få mest. Synsätten betyder olika saker när man ska göra avvägningar, säger han.

Enligt en del förespråkare för det första synsättet är skolan likvärdig när samtliga elever har lika stora möjligheter att utvecklas från sin nivå. De menar ofta att alla i samhället missgynnas om det inte satsas på de duktiga. Förespråkare för det andra synsättet anser att likvärdighet innebär att de som har det svårast ska få mest resurser och att de duktiga sannolikt klarar sig bra ändå.

Båda tolkningarna kan finna stöd i skol­lagen (se faktaruta).

Lars Werner är fristående skoljurist, med många år på utbildningsdepartementets rättssekretariat i bagaget. Enligt honom har det skett en förskjutning i vad man ­lägger i likvärdighetsbegreppet. Det infördes i skollagen i början av 1990-talet, efter Göran Perssons kommunaliserings- och målstyrningsreformer.

— På den tiden fanns inte friskolor och skolval i dagens bemärkelse utan tillägget i lagen var främst riktat mot kommunerna, där en del ville använda den nya friheten till att införa egna ämnen som gruvnäringens historia och liknande. Genom att markera att de nationella styrdokumenten skulle följas ville staten slå fast vilka ämnen och hur mycket av varje ämne landets grundskolor skulle ha. På så sätt skulle utbildningen bli likvärdig i hela landet, säger han.

Så småningom har likvärdigheten kommit att handla om kvalitet i en bredare bemärkelse. Men det står ingenstans att man ska sträva efter att ha socioekonomiskt blandade klasser och skolor. I den gamla läroplanen för grundskolan, Lgr 80, fanns en sådan skrivning men även den försvann i de Perssonska avregleringarna (se faktaruta).

Orden som ströks

Så här stod det om likvärdighet i den gamla läroplanen Lgr 80:

”Skolstyrelsen bör verka för att eleverna grupperas så att en så allsidig social sammansättning som möjligt uppnås i klasser och skolenheter.”

I Lpo 94 var skrivningen borta.

På senare tid är det skolans kompensatoriska uppdrag som uppmärksammats mest, enligt Lars Werner.

— Det hänger ihop med att elevgrupperna delats upp och resultaten dragits isär efter valfrihetsreformerna och den ökade bostadssegregationen, säger han.

Enligt Skolkommissionens delbetänkande som kom i maj förra året behövs det åtgärder för att bryta skolsegregationen, och underlätta det kompensatoriska uppdraget. Man flaggar bland annat för att slutbetänkandet kommer att lägga förslag om ett modifierat skolval och en resursfördelning efter behov.

I februari presenterade Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och LO ett gemensamt manifest — Likvärdighetsagendan — som går på samma linje. De tre facken vill ha en ny portalparagraf i skollagen som slår fast att alla klasser ska ha blandade elevgrupper och spegla den socioekonomiska samman­sättningen i kommunen.

Att både utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) och gymnasieminister Anna Ekström (S) infann sig för att ta emot fackens dokument visar vilken vikt regeringen lägger vid frågan.

Anna Ekström är tydligare som minister än när hon var generaldirektör för Skolverket och ordförande för Skolkommissionen. Så här sa hon till Lärarnas tidning på presskonferensen där Likvärdighetsagendan presenterades:

— Jag är livrädd för ett system där ny­anlända aldrig lär känna svenska kamrater. Budskapet från OECD till Sveriges regering är tydligt: Vi har mycket marknadsstyrning och lite likvärdighet. Andra länder, som lyckas bättre än vi, kombinerar sina höga resultat med likvärdighet.

Men alla tycker inte lika. Hör här ur Internationella Engelska skolans (IES) spontana remissvar på Ilmar Reepalus betänkande om vinstbegränsningar i välfärden:

”Tesen att alla skolor ska vara lika bra låter fin, men är omöjlig och olämplig i ett dynamiskt samhälle. Den skulle innebära helt statiska förhållanden där ingen gör något extra och där ingen skolledning och huvudman försöker bli bäst.”

Illustration: Ladislav Kosa

Enligt det nyligen börsintroducerade bolaget beror svårigheten att lyfta elever med sämre förutsättningar varken på skolsegregation eller felaktig resursfördelning. Det avgörande för att klara uppdraget är hur bra och välorganiserad en skola är, tycker IES.

I ett förord till den ett år gamla rapporten ”Likvärdigheten i den svenska skolan” skriver Svenskt Näringsliv att det inte finns något stöd för att likvärdigheten har försämrats. Rapportförfattarna David Sundén och Malin Werin, båda nationalekonomer, lutar sig bland annat mot några studier från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) som kommit fram till att familjebakgrundens betydelse för elevers skolresultat inte har ökat samt att de växande resultatskillnaderna mellan skolor helt och hållet förklaras av en ökad elevsortering.

— Att leta efter resultatnedgångar i hur elever fördelas stöds inte i forskningen. Inget tyder på att några elever har drabbats resultatmässigt av att skolorna blivit mer homogena. De svagpresterande skulle inte få bättre resultat med en annan sammansättning på skolan, säger Fredric Skälstad, skolexpert på Svenskt Näringsliv.

Enligt organisationen är det en uppgift för arbetsmarknads-, integrations- och bostadspolitiken att se till att människor med olika bakgrund möts. Man vill inte kvotera elever.

Vi är emot att man villkorar var fristående skolor får etablera sig.

— Vi är också emot att man skulle villkora var fristående skolor får etablera sig. Det vore oerhört skönsmässigt om skolpolitiker skulle bestämma vilken sammansättning en skola ska ha, säger Fredric Skälstad.

Det låter annorlunda på golvet, i vart fall på Vallbacksskolan.

— Det var hög tid att Gävle kommun gjorde något åt skolsituationen i stan, säger Jessica Åberg, lärare i svenska och franska samt ­utvecklingsledare.

Under de tio år hon jobbade på när­belägna Sörbyskolan förändrades den från att ha varit en skola med barn från villor, ­bostadsrätter och hyreslägenheter till en skola för utlandsfödda.

— De svenska föräldrarna med stark ­studiebakgrund valde bort oss. Som jag ser det var det friskole- och skolvalsreformerna som ställde till det, säger hon.

I slutskedet tvingades lärarna på Sörbyskolan ändra sin kunskapssyn och pedagogik — och jobba mycket mer med språket i alla ämnen. Enligt Jessica Åberg riskerar undervisningen att läggas på en lägre nivå när det är så pass många elever som inte har hunnit lära sig svenska och/eller har luckor i ämnena. Nu utgör dessa elever bara några stycken i varje klass och de får draghjälp av klasskamraterna.

— Det finns en föreställning om att det bara är de framgångsrika eleverna som drar de mindre duktiga. Men även de duktiga utvecklas när de förklarar för kamrater som inte kan lika mycket. Det blir en helt annan dynamik när det är mångfald i gruppen, ­säger hon.

Familjebakgrundens betydelse för elevers skolprestationer har varit stor så länge man mätt den. Enligt OECD:s ”country note” om Sverige i senaste Pisa har den nu dessutom ökat, tvärtemot vad Svenskt Näringsliv hävdar.

Vad man kommer fram till när det gäller utvecklingen av familjebakgrundens betydelse beror på vilka data man analyserar. 2012, när matematik var huvudämne, syntes inte någon ökning av familjebakgrundens betydelse för svenska elevers del. Men både i läsförståelse, som var huvudämne 2009, och i naturvetenskap, huvudämne 2015, spelar familjen en ökad roll för resultaten.

— En hypotes är att matematikinlärningen främst sker i skolan medan läsinlärning är kopplat till läsvanorna i hemmet, säger Jonas Sandqvist, undervisningsråd på Skolverket.

OECD och Skolverket använder fler indikatorer på en likvärdig utbildning än familjebakgrunden. Dessa indikatorer visar bland annat att spridningen i resultat mellan svenska elever har ökat och att ökningen kvarstår även när de utlandsfödda räknas bort. Man ser också att resultatspridningen mellan skolor har ökat kraftigt och att en skolas elevsammansättning påverkar resultaten för enskilda elever mer nu än tidigare.

Ibland hävdas det att skillnaderna mellan skolor i Sverige fortfarande är så små internationellt sett att de inte är mycket att bråka om. Det är en sanning med modifikation, enligt Jonas Sandqvist.

— Man utgår då från Pisa som mäter 15-åringar. Men i många länder går 15-åringarna redan på gymnasiet, där sorteringen är mycket större än i grundskolan. Vi bör jämföra oss med länder som liknar oss, som de nordiska länderna. Och deras mellan­skolvariation är mindre än vår, säger han.

I Pisa används andelen ”resilient students”, motståndskraftiga elever, som ett mått på hur rättvist ett lands utbildningssystem är. Det är elever som lyckas bra i skolan trots en ogynnsam socioekonomisk bakgrund. Med OECD:s sätt att räkna var 25 procent av de svenska eleverna ”motståndskraftiga” i naturvetenskapsprovet 2015. Det kan jämföras med 48 procent i Estland, 43 procent i Finland och 29 procent i OECD som helhet.

Skolverket håller nu på med en ny rapport om likvärdigheten i grundskolan (den förra kom 2012) och samverkar med alla som bedriver kvantitativ forskning på området — till exempel IFAU, pedagoger vid Göteborgs universitet och nationalekonomer vid Stockholms universitet.

— De allra flesta är eniga om att det finns risker med ökande skolskillnader, till exempel att det blir svårt att rekrytera lärare till skolor med svårare förutsättningar. Det kan också bli problem med språkutveckling och integration om nyanlända elever i hög grad samlas på vissa skolor. Det finns tillräckligt med empiri för att vi ska vara oroliga för utvecklingen, säger Jonas Sandqvist.

Åter till Vallbacksskolan i Gävle. Skolan har blivit en framgång och elever söker sig hit även från friskolor. Dagens 415 elever och cirka 60 lärare blir fler i takt med att skolan byggs ut med fler klasser.

Lästips

Likvärdig utbildning i svensk grundskola? Skolverket 2012 och förtydligande 2016

Lika möjligheter? Familjebakgrund och skolprestationer 1988–2010. Anders Böhlmark och Helena Holmlund, IFAU 2012

Skolsegregation och skolval. Anders Böhlmark, Helena Holmlund och Martin Lindahl, IFAU 2015.

Likvärdighet i den svenska skolan. Svenskt näringsliv 2016

Excellence and equity in education. Pisa 2015 results. OECD 2016

Narges Alwahib går i 9:an. Hon har gått på skolan i knappt två år och innan hon började fick hon önska med sig några kompisar från sin gamla klass på Sörbyskolan.

Det var mysigare att gå på en mindre skola men lärarna förklarar bättre och anstränger sig mer för att eleverna ska förstå på Vallbacksskolan, tycker hon. Hon har höjt sina betyg ”jättemycket” sedan hon kom hit. Och lärt känna många nya människor.

— Hela skolan typ. Det är jättebra att alla får träffa såna de inte är vana vid — så att man till exempel inte tror att invandrare är dåliga människor. Vi ska ju ut i arbetslivet en dag och då kan det bli svårt om man bara har ­umgåtts med en sort, säger Narges Alwahib.

Ja, även om inte enda elevs resultat skulle påverkas av elevsammansättningen på skolan finns skäl att motverka skolsegregationen. För skolan har även ett demokratiskt uppdrag och ska rusta eleverna till ansvarsfulla medborgare så att samhället håller ihop. Det skrev redan den förra skolkommissionen i sitt betänkande för 71 år sedan.

ur Lärarförbundets Magasin