Läs senare

Lönsamt att byta kommun

av Stefan Helte
12 Apr 2017
12 Apr 2017
Marie Reimer sa upp sig när hon inte fick lärarlönelyft. Att bilpendla varje dag är inga problem tycker hon. Foto: Per Eriksson

— Är man missnöjd kan man faktiskt göra något åt det i stället för att gå och klaga. Jag gjorde slag i saken och det är jag nöjd med.

Marie Reimer, lärare i engelska och svenska på Åkerö skola i Leksand, var helt inställd på att få lärarlönelyftet i höstas. Rektorn hade hintat om att hon var värd att satsa på. Men hon och en kollega var de enda lärarna med teoretiska ämnen på högstadiet som ställdes utanför lyftet.

— Jag blev förvånad och kränkt, säger hon.

Rektorn förklarade att Marie Reimer inte helt uppfyllde kriteriet om att dela med sig av det kollegiala lärandet.

— Jag kanske inte syns och hörs så mycket utåt. Men det där visar ju bara att rektorn inte har insyn i det dagliga arbetet.

Samma dag ringde hon till grannkommunerna Rättvik och Mora. Båda hade tjänster att erbjuda. Hon valde Rättviksskolan.

— Och jag fick den lön jag begärde.

Någon dag senare sa hon upp sig.

— Det kändes som en revansch.

Bytet av kommun och skola ledde till att Marie Reimer fick upp lönen med flera tusen kronor, betydligt mer än vad lärarlönelyftet skulle ha gett.

— Jag är nöjd. Men det är ingen hög lön, med tanke på det slitiga arbete och stora ansvar vi lärare har.

Hon bor kvar i Leksand och måste nu pendla två mil till jobbet. Men det är inget hon beklagar, snarare tvärtom:

— Det är skönt att sitta i bilen en stund och rensa huvudet efter en tuff arbetsdag.

Vad skulle du vilja säga till ­andra lärare som är missnöjda med sin lön?

— Man ska inte vara kvar och bli behandlad som skit. Det går att byta. Det kan vara jobbigt i början och man saknar arbetskamraterna. Men det är värt det.

ur Lärarförbundets Magasin