Läs senare

Målet: Fri skola åt alla 2015

Att höja den grundläggande utbildningsnivån är det effektivaste sättet att främja utveckling och demokrati i fattiga länder. Särskilt viktigt är det att ge flickor samma rätt till skola som pojkar.

25 Apr 2004

I många fattiga länder betraktas skola för flickor som en utgift som familjen kan avstå ifrån när medlen tryter. Och där flickor går i skola omfattar studierna ofta bara de lägsta årskurserna.
  Samtidigt växer insikten om flickors strategiska roll för att åstadkomma en positiv utveckling. I jordbrukssamhällen är det flickor och kvinnor som omsätter skolkunskap till vardagsliv och som för dessa kunskaper vidare till barn, släktingar och andra bybor.
  1990 i Jomtien i Thailand enades världens länder om att alla barn inom tio år skulle ha rätt till utbildning motsvarande primary school (ungefär år 1-6). Det var startskottet för världskampanjen Education for all, EFA, där lärarnas internationella fack Education International, EI, och dess nationella förbund är en huvudkraft.

År 2000 tvingades dock deltagarna konstatera att de fortfarande stod långt från målet. En ny konferens samlades i Dakar i Senegal. Omkring 180 regeringar reviderade mål och formulerade nya dokument. Nu sattes gränsen vid år 2015.
  Då ska alla barn enligt dessa Dakar-mål ha rätt till utbildning motsvarande primary school.
  Givarländerna gav också en garanti: Inget land ska behöva avstå från att förverkliga sina planer på grund av brist på pengar. Via Världsbanken, regionala utvecklingsbanker, Internationella valutafonden och eget bistånd lovade de rika länderna att skaka fram pengar.
  Dakar-överenskommelsen har genom sin breda förankring stor tyngd. Dessutom har FN gjort två av Dakar-målen till så kallade millenniemål. Det gäller rätten till grundläggande utbildning och ambitionen att likamånga flickor som pojkar ska gå i skolan.
  Det största hindret för att förverkliga målet om grundläggande utbildning för alla barn är naturligtvis brist på pengar. Denna brist har lett till att en klar majoritet av de fattiga länderna infört skolavgifter.
  Men kampanjen för skola åt alla avser en fri skola där eleven inte är beroende av sina föräldrars ekonomi för att få sin rätt tillgodosedd. Det är också den rättighetsprincip som tillämpas i alla OECD:s, EG:s och Eftas ”rika” medlemsländer.

Katarina Tomasevski, FN-chefen Kofi Annans särskilda rapportör om skola som mänsklig rättighet, har riktat hård kritik mot främst Världsbanken och Internationella valutafonden. Hon anser att de uppmanat fattiga länder att införa skolavgifter.
  –I de allra flesta länder innebär det ett brott mot den egna lagstiftningen som garanterar barnen fri skolgång, förklarar hon.
  Världsbanken har nu ändrat policy och uppmanar inte längre sina låntagare att ta ut avgifter, åtminstone inte på primary school-nivå. Sex afrikanska stater har dessutom på eget bevåg avskaffat avgifterna – Malawi, Lesotho, Nigeria, Tanzania, Uganda och förra året Kenya.
  –Priset blev för högt. Alltför många hade inte råd att låta barnen gå i skola. I början av 80-talet gick nästan alla barn genom primary school i Tanzania. 2002 var andelen nere i 57 procent. I Tanzania och även Somalia är nu analfabetismen högre bland barnen än bland deras föräldrar, berättar Katarina Tomasevski.
  Hon konstaterar att det nyliberala budskapet stadigt har tappat mark till förmån för principen om skolan som en rättighet för alla. Och om tio år ska alltså denna princip vara förverkligad.

LÄS MER:





4För Irene betyder skolan allt  





4Flickors utbildning lönar sig mer  





4Kampanj för utbildning åt alla  

ULF EDLUND

FAKTA / DAKAR-MÅLEN

  • 2015 ska alla barn ha rätt till fri utbildning motsvarande primary school.
  • Fullständig jämställdhet mellan könen ska vara uppnådd i hela utbildningssektorn. Redan 2005 ska hälften av dem som går i skola vara flickor.
  • 2015 ska analfabetismen bland världens vuxna ha halverats.
  • Förskola och undervisning för barn som inte har tillgång till skola ska byggas ut och kvaliteten förbättras

    FAKTA / HUR GÅR DET?

  • FN-organet Unicef svarar för uppföljningen. Förra året publicerades uppgifter som visar läget år 2000.

      Då gick 650 miljoner barn i skolan i världen, en ökning med femtio miljoner sedan 1990. 104 miljoner barn gick inte i skola. Av dem var 57 procent flickor.
  • 860 miljoner vuxna var inte läskunniga. Två tredjedelar av dem var kvinnor.
  • 54 av 128 länder som ingår i statistiken riskerar att missa delmålet lika många flickor som pojkar i primary och secondary school år 2005 och därmed slutmålet alla barn i skola 2015.
  • ur Lärarförbundets Magasin