Läs senare

Marie Bliding: Mobbning i nytt perspektiv

Den vedertagna definitionen av mobbning som isolerade handlingar, riktade mot enskilda barn räcker inte för att upptäcka alla barn som utesluts ur gemenskaper, kränks ellev mobbas av andra barn.

11 Sep 2004

I sin avhandling i pedagogik visar Marie Bliding på den komplexitet som sociala sammanhang, där barn både innesluter och utesluter varandra från gemenskaper och relationer, omfattar.

Marie Bliding betraktar hela skoltillvaron som en arena för barns arbete med relationer. Situationer där barn utesluts eller utsätts för kränkande handlingar beskrivs i ett perspektiv där en komplex kamratkultur, snarare än avgränsade situationer och individers olika egenskaper och bakgrund, utgör handlingarnas sammanhang.

Med hjälp av deltagande observationer under lektioner och raster och gruppsamtal med barnen följdes en klass i skolår fyra under ett skolår. Resultaten visar att inneslutande och uteslutande handlingar var centrala inslag i barnens ständigt pågående relationsarbete, ett arbete som också handlade om att ordna den sociala tillvaron i skolan.

Ur barnens perspektiv var inneslutning och uteslutning både vardagliga och nödvändiga inslag i relationsarbetet. För att skapa gemenskap med någon/några blev det ibland nödvändigt att utesluta andra. Uteslutning kunde ibland ses som en ”naturlig” konsekvens av ett inneslutande arbete.

Snarare än som isolerade handlingar, riktade mot enskilda barn för att markera eller åstadkomma utanförskap, ingick inneslutande och uteslutande handlingar nästan alltid som delar i pågående relationsprojekt, vars mål var att etablera relationer och skapa samhörighet. På så sätt kan inneslutning och uteslutning beskrivas som olika uttryck för och konsekvenser av ett och samma projekt, som två sidor av samma mynt.

Men resultaten visar även att uteslutning också förekom i en annan form, som en i kamratkulturen etablerad och mer permanent uteslutning av vissa barn. Dessa barn blev kontinuerligt och aktivt uteslutna från andras relationer, samhörigheter och gemenskaper under hela skolåret.

Den form av uteslutning som de här barnen var utsatta för innebar att de inte fritt kunde initiera och bedriva egna relationsprojekt. De blev dock delaktiga i de andra barnens projekt genom att användas som resurser i deras relationsarbete.

I förhållande till den komplexitet som de händelser där barnen i den här studien utesluter varandra omfattar, framstår den gängse definitionen av mobbning och de handlingsprogram som vuxit fram för att förhindra och åtgärda problemet som begränsade och förenklade.

Om situationer där barn utesluts eller utsätts för kränkande handlingar inte definieras som ”mobbning” är risken uppenbar för att problem som bör uppmärksammas förklaras bort eller ignoreras. En annan risk är att de handlingsprogram och åtgärder som skolan bemöter problemen med inte svarar upp mot dess komplicerade sammanhang.

Kunskaper om barns arbete med att skapa kamratkulturer och insikter i hur relationsarbete och relationsprojekt ingår i detta blir en viktig förutsättning för att kunna ingripa i barns vardagstillvaro och för att medverka i deras uppväxt, deras kamratkulturer och sociala liv.

Avhandlingen bidrar till ökade kunskaper om hur barn genom sitt relationsarbete hanterar sin sociala tillvaro i skolan, och utifrån det, om hur det går till när barn utesluts från samhörighet och gemenskap med andra barn.

Avhandlingens titel: Inneslutandets och uteslutandets praktik. En studie av barns relationsarbete i skolan

Disputation: 10 september 2004, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet

Kontakt: Marie Bliding, tel, 031-773 2454, 035-516 29, 0739 882784, e-post: marie.bliding@ped.gu.se

ur Lärarförbundets Magasin