Läs senare

Med distans till Sverige

Några timmar i veckan läser Li svenska i portugisiska Porto. Hon är en av knappt 500 högstadiesvenskar på distans med gemensamt klassrum – på datorskärmen.

25 Sep 2003

15-åriga Li Caldeira Balkeståhlvisar hur hon fick redovisa bland annat Selma Lagerlöfs ”Kejsaren av Portugallien”. Hon levde sig in i bokens Klara Gulla i flera situationer och fick sedan bland annat skicka ljudfiler via röstbrev upp till Sofia skola i Stockholm.
  Den boktiteln passar bra för Li. Hon bor med föräldrar och lillasyster i Porto, i norra Portugal. Hon har aldrig gått i svensk skola, men har läst svenska på distans med hjälp av Sofia skola.
  – Någon gång vill jag kunna läsa på ett svenskt universitet. Jag längtar lite till Sverige, förklarar hon.
  En möjlighet är att fortsätta läsa svenska på distans, på Värmdö distansgymnasium. Li har inte bestämt sig riktigt än. En annan är att så småningom göra ett så kallat tisus-test (Test i svenska för universitetsoch högskolestudier). Närmaste plats för det är i spanska Barcelona.
  I Lis skola med runt 900 elever går eleverna antingen större delen på morgonen eller större delen på eftermiddagen, ett slags skiftgång. Skolan – Escola EB 2/3 de Paranhos – ligger tio minuters promenad hemifrån, för övrigt inte långt från hemmaarenan för FC Porto, storlaget i fotboll.
  Det bryr sig inte Li särskilt mycket om. Hennes fritid handlar främst om handbollsspelandet med klubben evs, ”Vigorosa”, tre veckoträningar plus matcher ibland, och dessutom jazzbaletten.
  Hennes svenska har en lätt brytning. Li har långt mittbenat hår och skrattar artigt åt frågan om det stämmer att portugisisk skola är hårdare än svensk.
  Hon har ju hela tiden gått i skolan i Portugal, så hur kan hon jämföra?

Ett minne hon har från Sverige är hur hon klättrade i träd på en dagisgård i Eskilstuna innan familjen flyttade till Portugal för nio år sedan.
  – Jag har nog haft tur med mina lärare. Men så särskilt hårt och disciplinerat är det inte, tycker jag.
  Lillasyster Mi har inte haft samma tur, säger hon. Där är det hårda nypor på flera håll.
  Mamma Licínia hade alltid talat portugisiska med henne hemma under åren i Sverige, så den språkliga omställningen blev inte så svår vid flytten, minns Li.
  Hon har lätt för sig och de femgradiga betygen ligger i topp. Hennes mål är klart – hon ska söka in på naturvetenskapligt inriktat gymnasium med akademiska studier i sikte därefter. Till vad vet hon ännu inte. Några våningar upp i flerfamiljshuset ligger familjens lägenhet, en ljus fyrarummare med genomgående klin
  kers som det anstår i kakellandet Portugal. När vi träffas är det söndag så alla i familjen är hemma: pappa Sixten, datakonsult med ett förflutet som elitbandyspelare hemma i Sverige och en av de cirka två tusen svenskar som bor i Portugal, mamma Licínia, gymnasielärare i geografioch lillasyster Mi.
  Li började med distansundervisningen i svenska i sjunde klass. Innan dess fick hon svenskundervisning i den svenska skolföreningen i Porto där pappa Sixten varit drivande. Varannan lördag träffades och träffas ännu upp till femton svenska skolbarn under ledning av en svensk lärare. Via sitt engagemang där kände Sixten Balkeståhl sedan länge till möjligheten med distansundervisning från Sofia skola.
  – Vi har konsekvent talat våra egna modersmål med barnen, berättar han.
  Han och Licínia hade funderingen att låta Li läsa heltid på distans men till slut valde de att låta henne fortsätta i den portugisiska skolan och att enbart läsa svenska på distans. – Det hade nog känts tråkigt att inte kunna träffa några klasskamrater alls, säger Li.
  Sixten Balkeståhl har fungerat som Lis handledare i svenska. Så är det för många av distanseleverna, eller så kan en lärare på en närbelägen svensk skola fungera som handledare.
  – Det är mitt ansvar att pusha på Li och uppmuntra. Dessutom har jag då och då mejlkontakt med Sofia skola, berättar Sixten Balkeståhl.

Han är nöjd med planeringen och materialet för Lis svenska och tycker att skolan i stort skött sig proffsigt. Däremot är han lite kritisk till att läsårstiderna i Sverige stämmer dåligt överens med dem som finns Portugal och även i övriga länder i Medelhavsområdet. Dessutom har rättningstiderna varit lite väl utdragna ibland, anser han.
  Vi bänkar oss i familjens datorrum, vid en av de tre datorerna. Li knappar fram till sitt skrivbord på Sofia Distans, med konferens och e-brevlåda. Klickar hon på ikonen ”Sofia Distans” finns bland annat ”Ämnen” och ”Skolgården” att klicka sig vidare till.
  Skolgården rymmer ett antal diskussionsgrupper, om bland annat, film, musik, sport och dessutom separata ”Tjejsnack” och ”Killsnack”.
– Någon gång är jag inne där, säger Li. Vanligast är att hon skriver in texter i Word och bifogar som filer i e-post till sin svensklärare. Li har en noggrann planering att följa i svenskan. Sista läsåret innebar bland annat att hon skulle läsa tre skönlitterära böcker. Utöver ”Kejsaren av Portugallien” handlade det om ”Ondskan” av Jan Guillou och Håkan Nessers ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”.
  Hon fick bland annat reflektera en del över den tid Selma Lagerlöf levde i. I det sammanhanget fick hon även tala i den blåa mikrofonen till datorn, där hon fick leva sig in i vad Klara Gulla egentligen tänkte på där hon stod på kyrkbacken.
  Hennes svensklärare, Charlotte Svensson, har gett återkommande respons på hennes uppgifter. Alla kommentarer ligger prydligt på rad i Lis personliga brevlåda för inkommande e-brev.
  Svenskkursen är avslutat för Li och alla uppgifter inlämnade och rättade.
  – Jag tycker att kursen varit bra. Den gav en känsla för den svenska kulturen, säger Li som tycker att systemet med en förälder som handledare fungerat för henne.
  – Det är svårt att hålla i gång helt på egen hand. Betyget i svenska liknar inte de portugisiska sifferbetygen. Men mvgduger bra ändå.

LÄS MER:





4Lättare se alla elever på distans  

TORSTEN ARPI

ur Lärarförbundets Magasin