Läs senare

Min ömma luciatå är söndertrampad

av Charlotta Hemlin
09 Dec 2015
09 Dec 2015
Charlotta Hemlin är lärare i svenska som andraspråk på Westerlundska gymnasiet i Enköping.
Charlotta Hemlin är lärare i svenska 7-9 på Bergvretenskolan i Enköping

Slutet av oktober. Möte inför niornas luciatåg. Musikläraren befarar tjafs om manlig lucia och jag lovar att stötta traditionen med kvinnlig elev med ljus i sitt hår. Stilla, stämning, stearin. Lucia är en traditionstyngd tå för mig. Amerikanska julsånger göre sig icke besvär. Knappt ens Carola.4 november. Häftiga reaktioner och upprörda känslor bland niorna. »Diskriminering«, ropar ett gäng killar. I klassen går Kalle som sägs ha drömt om att vara ljusets drottning ända sedan tvåan. Jag tvivlar. Verkar vara ploj. Spexa kan de göra i kabarén. När dessutom en annan nia vägrar delta i ett tåg med Kalle i täten känner jag mig övertygad en liten stund. Traditionellt tåg i år.

Den tredje nian har argument. Det är 2015. Lucia är en symbol. Vi pratar ju alltid om genus annars. Hade Lucia varit man hade tjejerna fått vara lucia. Vore det inte coolt om vi vore de första niorna som vågade?

Rubbas i min övertygelse men står fast vid mitt löfte.

5 nov. Ber min mest hbtq-kompetenta kollega om råd. En skola har löst frågan genom att utse en lucia av varje kön. Någonstans har rektor gått emot eleverna och stoppat manlig lucia och orsakat skandal. Känns inte bra längre.

6 nov. Rektorn informeras. »Om jag går till mig själv är ju lucia en tjej«, säger han men lovar att fundera på saken. Om man går till sig själv kommer man inte så långt, tänker jag. »Lätt att vara regnbågsfärgad på Facebook«, säger en klok kollega.

8 nov. Har funderat hela helgen. Skäms över min konservativa hållning och kommer fram till att killar kan. Får höra att Kalle driver valkampanj, värvar röster på nätet och jag börjar vackla igen. Ska tjejer inte ens få ha luciaämbetet i fred?

Fem tjejer och en kille anmälda som luciakandidater. »Är professionellt positiv till kille men hoppas på en tjej«, sammanfattar en kollega dilemmat.

En annan uppmanar tjejerna att gå samman och lansera en kvinnlig kandidat. De vägrar. »Blir ju diskriminerande på riktigt.«

15 nov. Rektorn har fattat beslut. Hänvisar till legend och tradition. Jesusbarnet var ett gossebarn och skolans lucia ska vara en flicka. »Ha«, fnyser kollegan. Skulle vi följa legenden från Syrakusa hade vi haft en flygande åsna i tåget. Och skulle vi följa den svenska traditionen hade en ondskefull lusse­kärring haft en given plats.

I skrivande stund är det oklart vem som får äran. Sopran, alt, ­tenor ­eller bas är för mig egalt. Hoppas på ­någon som kan skingra dunklet i var människosjäl. Och som helst inte sjunger Mariah Carey-låtar.

ur Lärarförbundets Magasin